Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hungerstäppen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till katolicismen. 1627 slog han sig ned i Wien,
där han synes ha uppehållit sig som sekreterare
och handledare i furstliga hus. Han utgaf 1631
sina Epistolæ miscellaneæ, hvilken bok enligt
hans egen utsago skall vara den första af en
svensk offentliggjorda brefsamlingen. Han
framstår här som kvick och satirisk, under
senare åren med en biton af galghumor. Hans
dödsår är obekant.
E. Wrgl.
Hunter-öarna [ha’ntə-], en ödslig, nästan
obebodd ögrupp i Bass-sundet n. v. om
Tasmania, bestående af öarna Three
Hummock, Hunter, Barren m. fl. 303 kvkm.
J. F. N.
Huntingdon [ha’ntiȵdən]. 1. Grefskap i mellersta
England, begränsadt af grefskapen Northampton,
Cambridge och Bedford, 947 kvkm. 54,125
inv. (1901), 57 inv. på 1 kvkm. Med undantag
af västra delen är det ett slättland, som i
nordöst tillhör den stora kärrtrakten Fens (se
d. o.). Jordbruk och ännu mer boskapsskötsel
äro hufvudnäringar; mycket gödboskap uppfödes.
Industrien är obetydlig. — 2. Hufvudstad
i nämnda grefskap, vid floden Ouse. 4,261 inv;
(1901). Oliver Cromwells födelseort; nära staden
ligger Hinchingbrooke house, fordom familjen
Cromwells egendom. — 3. Stad i nordamerikanska
staten Pennsylvania, vid Juniata, biflod till
Susquehanna. 6,053 inv. (1900). Juniata college
(1876). Järn-, bly- och kolgrufvor.
(J. F. N.)
Huntingdon [ha’ntiȵdən], earler af, engelsk
adelstitel, bars under medeltiden bl. a. af
två skotska konungar, David I (d. 1153) och
Malkolm IV (d. 1165), samt af medlemmar af
släkterna Herbert och Holland. Den öfvergick
1529 till släkten Hastings (se d. o.). —
Grefvinnan Huntingdons samfund (Countess of
Huntingdon’s connexion) är ett frikyrkligt
samfund, som stiftades af Selina Hastings,
grefvinna af H., f. 1707, d. 1791, hustru
till 9:e earlen af H. och beskyddarinna till
Whitefield och bröderna Wesley. Hon byggde många
kapell åt de kalvinske metodisterna, till- och
afsatte predikanter och anordnade bönemöten i
de högförnäma societetskretsarna. Jfr England,
sp. 598, och Metodism.
V. S-g.
Huntington [ha’ntiȵtən], namn på
flera städer i Nord-Amerikas förenta
stater. 1. Stad i West Virginia, vid Ohio. 11,923
inv. (1900). Statens normalskola. Stora järnvägs-
och maskinverkstäder. — 2. Stad i Indiana, vid
Little river och Wabash—Erie-kanalen. 9,491
inv. (1900). Järnvägsverkstäder, kalkbrott,
trävaruindustri. — 3. Stad i Connecticut. 5,572
inv. (1900). Fabriker för papper och
silfvervaror. — 4. Ort i staten New York,
på norra stranden af Long Island. 9,483
inv. (1900). Stora tegelbruk (30 mill. stenar
årligen).
J. F. N.
Huntly l. Huntley [ha’ntli], skotska earler
och markiser of. Se Gordon.
Huntsman [ha’ntsmən], eng., ledaren af
ett släpp parforshundar vid jakt till häst
samt vid s. k. "släp"- eller snitseljakt.
A. Km.
Hunt steeple-chase [ha’nt stī’pl-tʃe͡is],
eng., benämning på en kappridning i
terrängen öfver omväxlande slag af hinder.
B. C—m.
Huntsville [ha’ntsvil], stad i nordamerikanska
staten Alabama, i en vacker trakt af
Cumberlandbergen. 8,068 inv. (1900). Liflig
bomullsindustri. H. var förr Alabamas hufvudstad.
Hunyad [ho’njad], komitat i sydvästra delen af
Siebenbürgen. 6,932 kvkm. 303,838 inv. (1901),
hvaraf 85 proc. rumäner, 11 proc. ungrare och 3
proc. tyskar. Landet är bergigt, i synnerhet i
s., där grenar af Transsylvaniska alperna utbreda
sig. Hufvudflod är Maros. I s., i Zsildalen,
finnas stora brunkolsflötsar. Komitatet är
uppkalladt efter borgen H. (Vajda H.), en
ståtlig medeltidsborg. Hufvudstad är Déva.
J. F. N.
Hunyadi [ho’njadi], János, ungersk
nationalhjälte, f. omkr. 1387, tillhörde
en gammal valakisk släkt, hvars stamgods
var Vajda-Hunyad (se Hunyad). På grund af
tapperhet och fältherreduglighet utmärktes
han med stora förläningar och blef 1438 ban af
Szörény (Severin). Efter konung Albrekts död
(1439) lyckades han genomdrifva, att Vladislav
af Polen valdes till Ungerns konung, och
försvarade hans nyvunna krona mot änkedrottning
Elisabets trupper samt blef till tack härför
vojvod af Siebenbürgen. Hans stora lifsuppgift
var Ungerns och kristenhetens försvar mot de
anstormande turkarna, öfver hvilka han 1442
vann glänsande segrar vid Hermannstadt och
Järnporten. Uppmuntrad häraf, började konung
Vladislav året därpå, understödd af valakiska
skaror, ett anfallskrig mot den fruktade
fienden. H. slog härunder turkarna gång på
gång, intog Nisch och Sofia och ryckte öfver
Balkan. Turkarnas makt var härigenom bruten i
norra delen af Balkanhalfön, och sultan Murad
II måste 1444 ingå ett 10-årigt vapenstillestånd
med den ungerske konungen. Denne bröt emellertid
snart fördraget och öfvergick åter Donau. De från
alla håll utlofvade hjälptrupperna uteblefvo
likväl, och i slaget vid Varna s. å. förlorade
Vladislav seger och lif. H. valdes så 1446 till
riksföreståndare under Ladislaus Posthumus’
minderårighet. Den inre oenigheten förorsakade,
att han först 1448 och blott med en föga talrik
här åter kunde bryta upp mot turkarna. I den
ryktbara tredagarsstriden på Trastfältet vid
Kossova, 17—19 okt. s. å., blef han emellertid
i grund slagen. Inför de ungerske stormännens
hatfulla motstånd och misstänksamhet mot
den af folket älskade uppkomlingen måste
han 1453 nedlägga sitt riksföreståndarskap,
sedan han dock först med vapenmakt förmått
den unge konungens förmyndare, kejsar Fredrik
III, att utlämna denne. Efter Konstantinopels
fall s. å. bröto turkarna snart åter fram och
besatte Serbien, hvarefter sultan Muhammed
II med hela sin 150,000 man starka här 1456
började belägra Belgrad. Med en korsfararhär
på 60,000 man, samlad af franciskanmunken
Capistranus (se d. o.), och med några få
vänner och deras skaror, men lämnad i sticket
af rikets store, drog H. mot turkarna, undsatte
Belgrad och vann en lysande seger. Några dagar
efter slaget rycktes han emellertid bort af
pesten, 11 aug. 1456. På hans gamla fienders
anstiftan afrättades hans äldste son, Ladislaus,
1457, anklagad för majestätsförbrytelse. Den
förbittring, som detta dåd väckte, dref konung
Ladislaus V bort från Ungern. Efter dennes död
valdes H:s andre son, Mattias, med tillnamnet
Corvinus, 1458 till Ungerns konung.
K. B. W.
Hunyadi János [ho’njadi jānåʃ], berömdt
bittervatten, från en källa s. om Budapest
(se d. o., sp. 496).
Huon de Bordeaux [yå̃’ də bårdå̄]. Se Oberon.
Huongolfen [yå̃’-], hafsvik på östra kusten af
Nya Guinea (Kaiser-Wilhelms-land). Stränderna
äro bergiga och glest bebodda.
J. F. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
