Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1035-1036 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holsteinsk rödbrokig boskap ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

professor i engelsk filologi vid universitetet i
Kiel. H. har författat Studien zur Thidrekssaga
(1884), Die Soester mundart (1886), Lehrbuch
der altisländischen sprache (2 bd, 1895 ff.),
Altsächsisches elementarbuch (1899), Havelok
(1901), upplagor af "Beowulf" och "Cynewulf’s
Elene" (1905) m. m. Jämte Morsbach ger han ut
"Alt- und mittelenglische texte" och ensam
sedan 1901 den af honom grundlagda serien
"Kieler studien zur englischen philologie". 1887
öfversatte H. Wimmers arbete om runorna till
tyska. 1900 vardt H. led. af Göteborgs vet.-
och vitt.-samhälle.

Holtsby. Se Holsby.

Holtsljunga, socken i Älfsborgs län, Kinds
härad. 7,706 har. 937 inv. (1908). Annex till
Mjöbäck, Göteborgs stift, Kinds kontrakt.

Holtz, Wilhelm, tysk fysiker, f. 1836, sedan
1883 e. o. professor i Greifswald, är känd i
synnerhet genom den af honom (1860) konstruerade
influensmaskinen (se Elektricitetsmaskin,
sp. 206).


Holtzendorff, Franz Joachim Wilhelm Philipp
von, tysk jurist, f. 1829 i Vietmannsdorf i
Ukermark, d. 1889 i München, blef 1861 e. o. och
1873 ord. professor i juridik i Berlin och
s. å. professor i München. Han egnade sina
krafter företrädesvis åt reformerandet af
straffväsendet och fångvården samt var en af
förkämparna för dödsstraffets afskaffande och det
irländska fängelsesystemets tillämpande. För
dessa syftemål verkade han bl. a. genom
skrifterna Das irische gefängniss-system (1859),
Die kürzungsfähigkeit der freiheitsstrafen und
die bedingte freilassung der straflinge (1861),
Kritische untersuchungen über die grundsätze
und ergebnisse des irischen strafvollzugs
(1865) och Das verbrechen des mordes und
die todesstrafe (1875). I flygskrifterna
Die brüderschaft des Rauhen hauses (1861)
och Der brüderorden des Rauhen hauses und
sein wirken in den strafanstalten (1:a och
2:a uppl. 1862) fäste han allmänhetens
uppmärksamhet på missförhållandena i
det preussiska fångvårdssystemet och
framkallade den preussiska landtdagens
beslut 1862 att hos regeringen anhålla om
dessa missförhållandens undanröjande. Han
deltog i utgifvandet af "Handbuch des
deutschen strafrechts" (4 bd, 1871—77) samt
"Handbuch des deutschen strafprocessrechts"
(1877—79), "Handbuch des gefängnisswesens"
(1888), och 1861—76 redigerade han "Allgemeine
deutsche strafrechtszeitung". H. uppträdde
som författare äfven på andra juridiska
områden än det straffrättsliga, nämligen med
Die umgestaltung der staatsanwaltschaft
vom standpunkt unabhängiger strafjustiz
(1865), Die principien der politik (1869)
och Handbuch des völkerrechts (1885—89) samt
utgaf äfven det bekanta arbetet Encyklopädie
der rechtswissenschaft in systematischer und
alphabetischer bearbeitung (3 bd, 1870—71;
6:e uppl., bearb. af Kohler m. fl., 1902—04).
Sedan 1871 redigerade han "Jahrbuch für
gesetzgebung, verwaltung und rechtspflege
des deutschen reichs". Grundandet af den
tyska juristdagen (1860) är väsentligen H:s
verk. H. arbetade äfven för höjandet af den tyska
kvinnans bildning och själfförsörjningsförmåga,
särskildt genom skriften Über die verbesserung
in der gesellschaftlichen und wirthschaftlichen
stellung der frauen (1867; "Om förbättringarna i
qvinnornas sociala och ekonomiska ställning",
1868). För folkupplysningens höjande
verkade H. genom att utgifva de bekanta
samlingarna "Sammlung gemeinverständlicher
wissenschaftlichen vorträge" (tills.
med Virchow; sedan 1866) och "Zeit- und
streitfrågen" (tills. med Oncken; sedan 1872).
(N. S—g.)

Holtz’ influensmaskin, fys. Se
Elektricitetsmaskin, sp. 206, och Holtz, W.

Holtzmann. 1. Adolf Karl Wilhelm H., tysk
språkforskare, f. 1810 i Karlsruhe, d. 1870
i Heidelberg, blef 1837 lärare för storhertig
Leopolds af Baden söner Karl och Wilhelm samt
kallades 1852 till professor i germansk filologi
vid universitetet i Heidelberg. H. egnade
sig dels åt den germanska, dels åt den indiska
filologien. Af hans skrifter på det förra området
må nämnas en uppl. (1836) af den frankiska texten
af "Isidori Hispalensis de nativitate Domini"
(Epistola ad sororem), Über den umlaut (1843),
Über den ablaut (1844), flera skrifter om och
upplagor af "Nibelungenlied", som invecklade
honom i vetenskaplig polemik med Lachmann,
Germanische altertümer (text, öfv. o. förklaring
af Tacitus’ Germania; 1873), Deutsche mythologie
(1874) samt Altdeutsche grammatik, umfassend
die gotische, altnordische, altsächsische,
angelsächsische und althochdeutsche sprache
(1870—75, ofullb.). Genom sistnämnda arbete
gjorde H. sig mycket förtjänt om den germanska
ljudlärans vetenskapliga bearbetning, ehuru det
nu måste anses som föråldradt. Efter hans död har
Die ältere edda, übersetzt und erklärt utgifvits
af A. Holder (1875), ett arbete, som dock
saknar större värde. Som indisk filolog utgaf
H. en öfv. af Ramayana (1841, 2:a uppl. 1843),
Über den griechischen ursprung des indischen
tierkreises (1841), Indische sagen (1845—47;
2:a uppl. 1855), skrifter om de fornpersiska
kilinskrifterna m. m. Bland hans arbeten bör
äfven nämnas skriften Kelten und germanen, eine
historische untersuchung (1855), som sökte
ådagalägga de bägge folkens identitet.

2. Heinrich Julius H., den föregåendes brorson,
son af professorn och prästen Karl Julius
H. (f. 1804, d. 1877, som kraftigt bidrog
till att genomdrifva den nya badensiska
kyrkoförfattningen), tysk teolog, f. 1832,
professor i teologi i Heidelberg 1861 och i
nytestamentlig exeges i Strassburg 1874—1904,
är en af de främste representanterna för
den kritiska bibelteologien i Tyskland. Han
har skrifvit bl. a. Lehrbuch der historisch
kritischen einleitung in das neue testament
(1885; 3:e uppl. 1892) och (tills. med Zöpffel)
"Lexikon für theologie und kirchenwesen" (1882;
3:e uppl. 1895), kommentar till synoptikerna
i den af honom m. fl. utgifna "Hand-kommentar
zum N. T." (1891, 3:e uppl. 1901) samt till
Johannes (1891, 3:e uppl. 1908) och Lehrbuch
der neutestamentlichen theologie (1897, 2:a
uppl. 1909). 1893—1900 utgaf han "Theologischer
jahresbericht".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>