Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 593-594 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herz, Henriette - Herz, Henri (Heinrich) - Herzegovina. Se Hercegovina - Herzen, Alexander Ivanovitj - Herzen, Alexander - Herzfeld, Marie - Herzlieb, Minna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Henriette H., ihr leben und ihre erinnerungen" (1850; 2:a uppl. 1858).


Herz [hä’rts], Henri (Heinrich),
österrikisk-fransk pianist, f. 1803 i Wien,
d. 1888 i Paris, lärjunge vid Paris’
konservatorium 1816 och senare utbildad
efter Moscheles’ föredöme, var öfver ett
årtionde världens mest firade pianist och
pianokompositör. Förluster på en af honom i
Paris öppnad pianofabrik nödgade honom 1845
till en större konsertresa genom Amerika. Efter
återkomsten därifrån, 1851, bragte han sin
fabrik till sådant anseende, att den 1855
på världsutställningen erhöll första priset
och jämte Érards och Pleyels hörde till de
förnämsta i Paris. 1842—74 var han professor i
pianospelning vid konservatoriet därstädes. Af
H:s kompositioner behålla ännu blott hans
etyder något värde. De öfriga (konserter,
rondåer, variationer, arrangemang för piano
o. s. v.) tillhöra mestadels en ytlig och
lättsmält, endast på briljant teknik afsedd
riktning, hvilken en tid var modern, men
sedermera öfvergafs för de mera haltfulla
virtuosverken af en Chopin, Liszt m. fl.
A. L.*

Herzegovina. Se Hercegovina.


Herzen (ry. Gertsen). 1. Alexander Ivanovitj H., rysk
författare och publicist, f. 1812 i Moskva,
d. 21 jan. 1870 i Paris, son af en rik godsegare
Jakovlev i Moskva (modern var tyska), blef 1834
jämte några kamrater arresterad, emedan han
deltagit i en fest, där verser af för kejsaren
obehagligt innehåll blifvit sjungna. Han
förvisades 1835 till Vjatka och därifrån till
Vladimir, men erhöll 1839 amnesti, hvarefter
han 1840 anställdes i inrikesministeriet. Till
följd af sin frispråkighet flyttades han från
Petersburg till Novgorod, där han blef regeringsråd.
1842 tog han afsked från statstjänsten och egnade
sig uteslutande åt litteraturen. Under pseudonymen
Iskander (ända till sitt 50:e år skref
han anonymt) utgaf han 1847 novellen
Kto vinovat? (Hvems är felet?),
som väckte mycket uppseende genom fria åsikter om
äktenskapet och samhället. 1847 lämnade han Ryssland
för alltid och skyndade vid underrättelsen om
februarirevolutionens utbrott 1848 till Paris,
hvarifrån han sedermera flyttade till Genève.
På tyska offentliggjorde han
Vom anderen ufer (1850),
en från anarkistisk ståndpunkt utförd glänsande kritik
öfver 1848 års revolution, samt
Briefe aus Italien und Frankreich (s. å.).
1852 bosatte han sig i London, och där började han
1856 utgifva tidningen "Kolokol" (Klockan), i hvilken
han skoningslöst angrep de ryska samhällsförhållandena
och med värme tog till orda för afskaffandet af
lifegenskapen och kroppsstraffen samt införandet af
offentlighet vid domstolarna. Tillika offentliggjorde
han flera andra uppseendeväckande skrifter, såsom
Du développement des idées révolutionnaires en Russie (1851),
Le monde russe et la révolution (först utgifven på ryska 1854) och
Camicia rossa. La chemise rouge. Garibaldi à Londres (1865; ny uppl. 1882).
Trots ryska regeringens förbud spredos alla dessa
skrifter i stora upplagor inom Ryssland, och under
tiden efter kejsar Nikolaus’ död (1850) behärskade
H. fullständigt den allmänna meningen i sitt
fädernesland. Kejsar Alexander II själf studerade
"Klockan" för att genom den erhålla tillförlitlig
kännedom om ställningen i landet. H. syntes vara
allvetande; han hade korrespondenter öfverallt,
äfven bland kejsarens omgifning. Då han 1859
offentliggjorde
Mémoires de l’impératrice Cathérine, écrits par elle-même ("Kejsarinnan Catherine II:s memoirer, skrifna af henne själf", s. å.),
kunde ingen uppgifva, huru H. kommit i besittning
af denna af ryska regeringen ängsligt bevarade
hemlighet; memoarernas äkthet har dock aldrig
blifvit betviflad. Om den ryska litteraturen
gjorde H. sig högt förtjänt genom utgifvandet
af moderna ryska författares — t. ex. Pusjkins,
Lermontovs, Marlinskijs — arbeten utan censurluckor.
Under den sista delen af sitt lif hängaf sig
H. alltmera åt partiintressen, hvarför hans anseende
började sjunka, och då han under den polska revolutionen
1863 i "Klockan" uttalade sig för polackerna,
förlorade tidningen sin popularitet. 1868
upphörde "Klockan", hvilken sedan 1865 utgifvits
i Genève. H. är en af Rysslands mest framstående
skriftställare under 19:e årh. Jfr A. Jensen,
"Rysk kulturhistoria", III: 6. Hans samlade
skrifter utgåfvos 1875—79 på ryska i Genève,
hvartill sedan kommit ett par band postuma
skrifter. — På svenska finnas hans memoarer från
barn- och ungdomstiden (3 dlr, 1902), en något
förkortad öfv. af hans litterära mästerverk,
de själfbiografiska kulturskisserna
Byloje i Dumy ("Verklighet och dikt").

2. Alexander H., den föregåendes son, rysk
(schweizisk) fysiolog, f. 1839, d. 1906 som
professor i fysiologi i Lausanne, behandlade
i sina vetenskapliga skrifter flera olika delar
af fysiologien och förfäktade särskildt de
åskådningar, som uttalats af hans lärare M. Schiff.
Han utgaf också dennes samlade arbeten i 4 bd.
1. (A—d J.) 2. R. T—dt.

Herzfeld [hä’rtsfält], Marie, tysk
skriftställarinna, f. 1855 i Güns, bosatt
i Wien, medarbeterska i "Neue freie presse"
och "Frankfurter zeitung", har alltsedan 1885
sysslat med svensk, norsk och dansk vitterhet,
som hon genom öfversättningar och essayer
sökt göra bekant för tyska allmänheten. Af
hennes böcker kunna nämnas
Menschen und bücher (1893),
Die skandinavische literatur und ihre tendenzen (1898) och
Leonardo da Vinci, der denker, forscher und poet (1904).
R—n B.

Herzlieb [hä’rtslib], Minna, f. 1789 i
Züllichau, d. 1865 i Görlitz, var 1807 föremål
för Goethes kärlek, vardt 1826 gift med professor
Walch i Jena, måste tillbringa senare delen af
sitt lif på en anstalt för sinnessjuka. Till
Minna H. hänföras Goethes sonetter, hvarjämte
hon gett hufvuddragen till Ottilie

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>