Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hargraves, Edward Hammond - Hargreaves, James - Harha - Haribert (Charibert) - Haricots verts - Hari-Hara - Harikiru - Harima-nada - Har-indianer - Haringar - Harington, sir John - Haringvliet - Hariri ("sidenhandlaren"), Abu Muhammed el-Kasim Ibn Ali - Harith - Harivamça - Harjager - Harjavalta - Harka (Ålharka) - Harkany
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hargraves [ha’gréivs], Edward
Hammond, de australiska guldfältens upptäckare,
f. 1815 i Hampshire, England, d. 1891 i Sydney,
bosatte sig 1833 som fåruppfödare i Australien,
men begaf sig 1849 till San Francisco för att
gräfva guld, Till följd af likheten mellan
de geologiska förhållandena i Kalifornien och
Australien anställde H. sedermera omfattande
undersökningar i sin australiska hemtrakt och
upptäckte de rika australiska guldfälten i
kolonien New South-Wales. H. erhöll af kolonien
1853 en nationalgåfva och 1877 en pension. Han
utgaf Australia and its goldfields (1855).
Hargreaves [ha’grivs], James, engelsk väfvare,
f. 1719, d. 1803, bekant för sin uppfinning
af en spinnmaskin (se Jennystol), hvilken
kan sägas ha utgjort grundvalen för nutidens
ullselfaktorer. På H:s tid brukade väfvarna
äfven spinna det garn de förarbetade. H:s
dotter Jenny hjälpte sin far med detta arbete,
och H. gaf sin maskin, som först försågs
med blott 8 spindlar, namn efter henne. Då
H. vägrade att visa maskinen, inbröto arbetarna
i hans bostad och förstörde där både redskap och
bohag. H. öfverflyttade då (1768) till Nottingham
och tog 1770 patent på sin maskin, hvars
spindeltal snart ökades till 100. Handtverkarna
sammangaddade sig åter 1779, stormade
spinnerierna och förstörde maskinerna. Detta hade
till följd, att fabrikanter och kapitalister
flyttade från den oroliga trakten, hvarefter
det dröjde många år, innan några spinnerier
ånyo där uppsattes. H. blef svårt lidande på
dessa oroligheter och måste framlefva sin
återstående tid i torftighet och sjukdom. En
viss Tomas Highs sökte äfven fråntaga honom
äran af Jennymaskinens uppfinning. - H. hade
tidigare gjort förbättring i kardningsmetoden,
i det han i stället för dittills brukliga två
lösa handkardor införde den s. k. stockkardan
eller skrubbelbänken, en faststående bänkliknande
ställning, delvis öfverklädd med kardläder,
hvaröfver den lösa kardan fördes med båda
händerna. G. A. W.
Harha [hä’ehä], flod. Se Gandak 2.
Haribert (Charibert). Se Merovingerna.
Haricots verts [arikå var], fr., turska bönor.
Hari-Hara, ind. teol., en inom den senare
indiska religionen mycket vanlig gudatvåfald,
sammanställning af hinduismens två förnämsta
gudomligheter, Vishnu (Hari) och Çiva, Siva
(Hara), till en enhet. Den afbildas med
två hufvud, hälften ljus, hälften mörk.
N. S.
Harikiru. Se Harakiri.
Harima-nada, vik på södra kusten
af japanska ön Hondo, skiljes i
ö. genom ön Avaiji från Osaka-viken.
J. F. N.
Har-indianer, en till tinnefolken eller
atapaskerna hörande indiansk stam,
bosatt mellan Mackenziefloden och
Stora Björnsjön i Brittiska Nord-Amerika.
H. A.*
Haringar, invånarna i Hardanger, Norge.
Harington ’[hä’rinten], sir John, engelsk skald,
f. 1561, d. 1612, författade mindre dikter och
epigram (fullständigt utg. i samlingen Nugæ
antiquæ, 1769-79; ny uppl. 1804) samt öfversatte
parafrastiskt Ariostos "Orlando furioso"
(1591). 1880 trycktes några politiska skrifter
af H. jämte biografi af C. Markham.
Haringvliet [-flit], en af Maas’ mynningsarmar.
Hariri ("sidenhandlaren"), Abu Muhammed
el-Kasim Ibn Ali, en af den arabiska
litteraturens ryktbaraste författare, f. 1054
i Basra, d. 1122, författade en samling af 50
"rnakamer" eller noveller, hvilka anses som
mästerstycken af arabisk språkbehandling. Hjälten
i dessa noveller, den äfventyrsälskande Abu Zejd
från Serudj, uppträder under de mest olikartade
förklädningar och hänrycker läsaren genom sitt
spirituella och konstrika föredrag. Samlingen
är i original utgifven af de Sacy ("Les séances
de Hariri", 1822; 2:a uppl. af Reinaud och
Derenbourg, 2 bd, 1847-53) och Steingass (1896)
och i tysk öfversättning af Fr. Rückert ("Die
verwandlungen des Abu Seid von Serug", 1826; 5:e
uppl. 1875). Till engelska har arbetet öfversatts
af Steingass (2 bd, 1867-98). H. uppträdde
äfven såsom grammatisk författare. I Mulhat el
i’räb behandlade han den arabiska grammatiken
på vers (öfv. till franskan af Pinto 1885-89),
i Durrat el-ghauwas de vanligaste språkfelen i
arabiskan (utg. af Thorbecke 1871). Jfr
Hamadhani och Arabiska litteraturen, sp. 1277.
(K. v. Z.)
Harith. Se Moallakat.
Harivamça, ind., eg. "Haris,
d. v. s. Visnu-Krsnas, ätt l. krönika", episkt
diktverk på sanskrit, som utgör ett tillägg till
det stora eposet Mahabharata (se d. o.). Det
innehåller liksom detta en massa legendariskt
och genealogiskt stoff af blandadt innehåll;
hufvudföremål för dikten är dock berättelsen
om Krsnas och hans broder Balaramas födelse,
barndom och senare öden, särskildt i anslutning
till den hinduistiska läran om Visnus avatara’er
(inkarnationer), med inströdda episoder af olika
innehåll liksom i Mahabharata. Det åtnjuter stor
auktoritet inom kretsen af Visnu-Krsna-dyrkarna;
öfv. till franska af Langlois (2 bd, 1834-35). -
H. är äfven namn på stiftaren af en hinduisk
religionssekt benämnd Radhavallabhin’er. Han
grundlade i Vrndavana ett kloster och ett
tempel åt Krsna under namn af Radhavallabha
("Radhas älskling") omkr. 1600 e. Kr.
K. F. J.
Harjager. 1. Härad i Malmöhus län, ingår i
Rönnebergs, Onsjö och Harjagers domsaga och dessa
härads fögderi samt omfattar socknarna Västra
Sallerup, Remmarlöf, Örtofta, Lilla Harrie,
Stora Harrie, Virke, Hög, Käflinge, Västra Karleby,
Saxtorp, Söderhvidinge, Dagstorp, Barsebäck,
Hofterup, Löddeköpinge och del af socknarna
Stehag och Norrhvidinge. 21,665 har. 18,434
inv. (1907). - 2. Kontrakt i Lunds stift,
omfattar de åtta pastoraten Västra Karleby
och Saxtorp; Västra Sallerup och Remmarlöf;
Barsebäck och Hofterup; Hög och Käflinge;
Örtofta och Lilla Harrie; Stora Harrie och Virke;
Norrhvidinge och Dagstorp; Söderhvidinge och
Annelöf. 22,210 har. 18,922 inv. (1907).
Harjavalta, socken i Åbo och Björneborgs
län, Eura domsaga, Loimijoki härad,
Finland. Imperiellt pastorat af 3:e kl.,
Björneborgs öfre prosteri, Åbo ärkestift. Areal
88,4 kvkm. land. 1,829 inv. (1906), finsktalande.
A. G. F.
Harka (Ålharka). Se Fiskredskap (sp. 449) och
Ålfiske.
Harkány [ha’rkänj], badort i ungerska komitatet
Baranya, i Draves dal, med två svafvelkällor
(68°), borrade 1866 och 1887. Mildt klimat.
Ln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
