Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hahn, Petter - Hahn, Vincentz Joachim - Hahn, Friedrich von - Hahn, Ludwig Philipp - Hahn, Heinrich Wilhelm - Hahn, Marie Kristiane Elisabeth - Hahn, August - Hahn, Karl August - Hahn, Johann Georg von - Hahn, Werner - Hahn, Helena Petrovna - Hahn, Reynaldo - Hahnemann, Samuel Christian Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till biblioteksamanuens och promoverades 1679
till filos. magister. 1681 förordnades han
till e. o. professor vid filos. fakulteten,
med skyldighet att föreläsa i fysik, och blef
1683 ord. professor i nämnda vetenskap samt
1690 därjämte universitetsbibliotekarie. Som
naturforskare eger H. en viss betydelse
i Finlands andliga utveckling. Han bidrog
med sina 125 akademiska afhandlingar i högst
väsentlig grad till att i Finland införa den
nya tidens sätt att betrakta naturen och att
ur det allmänna medvetandet undantränga de
dittills nära nog allena härskande skolastiska
begreppen. I flera af sina skrifter, hvilka
behandla såväl rent fysikaliska som zoologiska,
botaniska och fysiologiska ämnen, ställde han
sig i många stycken på den nya naturforskningens
ståndpunkt. Därjämte framträda i dem de nya,
från Cartesius härrörande filosofiska tankarna,
hvilka några år före H. hade väckt stort motstånd
hos de ledande männen vid Åbo akademi, men nu,
instuckna i naturvetenskapliga afhandlingar,
icke uppmärksammades af den kyrkliga
intoleransen. R.T-dt.
Hahn, Vincentz Joachim, danske konungen Kristian
V:s gunstling, f. 1632 i Mecklenburg, d. 1680,
kom 1638 till Danmark och skickades 1649 af
Fredrik III till Sachsen för att studera
jaktväsendet samt uppehöll sig där till
1653. 1658-59 gjorde han krigstjänst och steg
till major. 1661 blef han öfverjägmästare
för konungariket och 1663 tillika för
hertigdömena samt utnämndes 1678 till
geheimeråd. H. utöfvade stort inflytande
på Kristian V, af hvilken han fick rikliga
gåfvor, och blef 1662 genom giftermål med
en dansk adelsdam godsegare. Han visade stor
vinningslystnad och hänsynslöshet. Hans dotter
Sofie Amalie H. (f. 1664, d. 1722) var gift
med storkansleren grefve K. Reventlov och moder
till Fredrik IV:s andra drottning, Anna Sofie.
E. Ebg.
Hahn, Friedrich von, grefve, tysk astronom,
f. 1741 på godset Neuhaus i Holstein, d. 9
okt. 1805 i Remplin vid Malchin, var en
flitig observatör af planeter, solfläckarna,
nebulosor och föränderliga stjärnor m. m. Dessa
observationer äro till största delen publicerade
i Bodes "Astronomisches jahrbuch", 1794-1807.
B-d.
Hahn, Ludwig Philipp, tysk författare, f. 1746,
d. 1814, skref dramer (Der aüfruhr zu Pisa,
1776, som behandlar Ugolino efter Dante
och Gerstenberg, Graf Karl von Adelsberg,
s. å., Robert von Hohenecken, 1778), som
tillhöra sturm-und-drang-tidens våldsamma
Shakspere-imitationer, men ega mycken dramatisk
styrka. Se R. M. Werner, "L. Ph. H. Ein beitrag
zur geschichte der sturm-und drangzeit" (1877).
R-n B.
Hahn, Heinrich Wilhelm, tysk förlagsbokhandlare,
f. 1760, d. 1831, började i förening med
en yngre broder 1792 en förlagsbokhandel i
Hannover, med hvilken 1810 införlifvades ett
stort Leipzigförlag och som ännu fortsattes
i båda städerna. Firman, som f. n. innehas af
H. W. A. von Thielen, en sondotterson till H.,
omfattar många och betydande vetenskapliga
arbeten, såsom "Monumenta Germaniæ historica".
Hahn, Marie Kristiane Elisabeth. Se Bürger 2.
Hahn, August, tysk teolog, f. 1792, d. 1863,
blef 1819 e. o., 1821 ord. professor i teologi
i Königsberg och 1826 professor i Leipzig. I
en
disputation, hvarmed han tillträdde sin professur där,
angrep han skarpt rationalisterna: de voro icke
längre kristna, om blott förnuftsreligionen för
dem vore den sanna religionen. I en fortsatt
polemik, särskildt mot Bretschneider, förfäktade
H. bl. a., att rationalisterna borde utgå ur
kyrkan, en sats, som han senare förklarade
därhän, att han ej ville förjaga dem, utan
endast bringa dem till medvetande om konsekvensen
af deras egen ståndpunkt. H. utgaf 1828
Lehrbuch des christlichen glaubens, hvari hans
teol. åskådning dokumenterar sig ej egentligen
som sträng kyrklig rättrogenhet, utan som ett
slags biblicistisk supranaturalism, hvilken
lossade på och delvis uppgaf den ortodoxa
dogmatikens formuleringar. En ny upplaga af
1857 gick däremot vida längre i att framställa de
gammalkyrkliga läroformlerna som adekvata uttryck
för skriftens sanningar. 1833 blef H. professor
i Breslau, där han sedan 1843 verkade äfven
som generalsuperintendent. I stridigheterna
om kyrkounionen tog H. parti för en
"bekännelsetrogen union". Hans skriftställarskap
föll icke blott inom dogmatikens, utan äfven
inom kyrkohistoriens och exegetikens områden.
G. A-n.
Hahn, Karl August, tysk språkforskare,
f. 1807 i Heidelberg, d. 1857 i Wien,
professor 1849 i Prag och 1851 i Wien,
utgaf Mittelhochdeutsche grammatik (1843-47;
4:e uppl. 1884), Neuhochdeutsche grammatik
(1848) och Althochdeutsche grammatik (1852;
5:e uppl. utg. af Strobl 1882) samt flera
forntyska diktverk.
Hahn, Johann Georg von, österrikisk ämbetsman
och resande, f. 1811, d. 1869, blef 1847
österrikisk konsul i Janina, 1851 i Syra
och 1869 generalkonsul i Aten samt företog
studier och resor i skilda delar af Osmanska
riket. Frukter däraf äro Albanesische studien
(1854), Aphorismen über den bau der Ilias und
Odyssee (1856), Ausgrabungen auf der homerischen
Pergamos (1858), Reise von Belgrad nach
Salonik (1861; 2:a uppl. 1871), Griechische und
albanesische märchen (2 bd, 1864) och Reise durch
die gebiete des Drin und Wardar (1867). Efter
hans död utkommo Sagwissenschaftliche studien
(1871-76). K. F. J.
Hahn, Werner, tysk författare, f. 1816, d. 1890,
verkade som preussiskt patriotisk folkförfattare
(historiska arbeten, en tysk litteraturhistoria
i många uppl.) och skref äfven litterära studier
öfver äldre germansk hjältedikt samt en poetik
(1879).
Hahn, Helena Petrovna. Se Blavatsky.
Hahn [an], Reynaldo, sydamerikansk-fransk
tonsättare, f. 1874 i Caracas (Venezuela),
utbildad vid konservatoriet i Paris, har med
frisk och behaglig ingifvelse komponerat operorna
L’ile du rêve ("polynesisk idyll", 1898) och La
carmélite (i fem akter, 1902), scenmusik till
flera större skådespel, den symfoniska dikten
Nuit d’amour bergamasque, körsaker, en mängd
pianostycken, Chansons grises (till Verlaines
dikter) m. m. E. F-t.
Hahnemann, Samuel Christian Friedrich,
tysk läkare, homeopatiens upphofsman, f. 10
april 1755 i staden Meissen, d. 2 juli 1843
i Paris. Hans fader var en fattig målare vid
en porslinsfabrik. H. visade tidigt ovanliga
förståndsgåfvor, hvarför lärarna i skolan på
allt sätt sökte lätta den medellöse ynglingens
studier. 1775 kom han till Leipzig, där han mot
sin faders vilja studerade medicin, under det
han måste arbeta för bröd medelst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
