Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grågås - Grågåsen - Gråhaj - Gråheden - Grå igeln - Gråkappan - Grå kopparmalm - Gråkrut - Grålax - Grålle - Gråmanstorp - Gråmesen - Gråmunkeholmen - Gråpapper - Gråpapperstorf - Gråsalva l. Kvicksilfversalva - Gråsej - Gråsik - Gråsiskan - Gråskifling - Gråskymliga flädermusen - Gråsparfven - Gråspetten - Gråspinken - Grå starr - Gråsten - Gråsten, Graasten - Gråstrupig dopping - Gråsugga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämnda uppteckning. Både Konungsboken och
Stadarholsboken äro på privat väg åstadkomna
samlingar af de på alltinget antagna lagarna
och ha sannolikt tillkommit på föranstaltande
af några lagsagomän. Dessa skulle, som bekant
är, på alltinget, hvar och en under sin
tjänstetid, d. v. s. inom tre år, föredraga
alla gällande lagbestämmelser; och ehuru det
var maktpåliggande, att deras föredrag stod i
så ordagrann öfverensstämmelse som möjligt med
den formulering, som lagarna hade erhållit på
alltinget, måste dock en viss frihet antagas ha
medgifvits lagsagomännen med hänseende både
till själfva ordalagen och till den ordning,
i hvilken lagsamlingens olika balkar blefvo för
tingsmenigheten föredragna. Därigenom förklaras
ock möjligheten af, att den enskilde samlarens
individualitet har kunnat trycka sin prägel
äfven på skrifter med ett sådant innehåll som
Grågåsens, där materialet dock är detsamma i
de olika redaktionerna. Mot den af utmärkta
forskare hyllade meningen, att Grågåsen skulle
innehålla icke blott allmänna lagbestämmelser,
utan ock enskilda uppteckningar om prejudikat
och praxis vid domstolarna, har lagbokens
utgifvare, Vilh. Finsen, uppställt den på
goda skäl grundade åsikten, att innehållet
verkligen utgöres af vederbörligen antagna
lagar och att lagstiftningsverksamheten på
Island under fristatens tid var så stor, att
det icke var rum för någon rättsutveckling
på annat sätt, vare sig genom utbildning af
sedvanerätten eller genom domstolarnas praxis. -
Utarbetandet af Konungsboken kan förläggas
till åren 1258-62 och af Stadarholsboken till
åren 1262-71. Liksom Grågåsen till omfånget
öfvergår alla andra nordiska lagböcker från
medeltiden, är den äfven den främsta bland dem
med hänsyn till stil, systematisk anordning,
fullständighet och skarpsinne i definitioner. I
sådant afseende kan Grågåsen sägas vara ett
värdigt motstycke till den berömda Romerska
rätten och är ett af den nordiska kulturens
märkligaste alster. - Namnet Grågås är icke
användt på den isländska fristatslagen förrän i
slutet af 16:e eller början af 17:e årh., då man
antog, att lagsamlingen hade sitt upphof från en
af norske konungen Magnus den gode utgifven, på
detta sätt benämnd lagbok, hvars tillvaro dock
är mycket problematisk. Benämningen skulle ha
uppkommit antingen däraf, att handskriften till
den norska lagboken varit bunden i gåsskinn eller
nedskrifven med gåsfjäder, eller ock har, enligt
någras antagande, namnet varit en symbolisk
beteckning af lagens höga ålder. Numera bör
namnet bibehållas, sedan det vunnit trehundraårig
häfd och icke kan gifva anledning till
missförstånd. - Konungsboken är utgifven 1852
och Stadarholsboken 1879, bägge, af Vilh. Finsen.
Th. W.*
Grågåsen, zool. Se Andfåglar, sp. 965- 966.
Gråhaj, zool. Se Hajfiskar.
Gråheden. Se Graaheden.
Grå igeln. Se Blodigel, sp. 724.
Gråkappan, svensk folkbok, utg. första gången
1818. Den är skrifven af K. J. L. Almquist,
som, enligt hvad A. Th. Lysander gjort
troligt, diktat sagan med begagnande af flera
folksagomotiv. Stommen till folkboken meddelas af
P. O. Bäckström i "Svenska folkböcker’* (1845-48)
och bröderna Grimm i "Kinder- und hausmärchen"
(III, 1822).
Se A. Th. Lysander, "Tvifvel om en svensk
folksagas äkthet" (i "Ny iU. tidn." 1879).
R-n B.
Grå kopparmalm, miner. Se Kopparglans.
Gråkrut, tekn. Se Apyrit 2.
Grålax, zool. Se Laxsläktet.
Grålle, vanligt namn på grå häst, t. ex. i Olof
Dalins "Sagan om hästen" 1740.
Gråmanstorp, socken i Kristianstads
län, Norra Åsbo härad, 4,392 har. 3,049
inv. (1907). G. bildar med Vedby ett regalt
pastorat i Lunds stift, Norra Åsbo kontrakt. -
Inom socknen ligger Åby (Klippans)
municipalsamhälle, 1,656 personer (1905).
Gråmesen, zool. Se Mesarna.
Gråmunkeholmen. Se Riddarholmen.
Gråpapper, en sorts mjukt, groft papper, som
användes vid pressning af växter för herbarier.
Gråpapperstorf. Se Gyttja.
Gråsalfva l. Kvicksilfversalfva, Unguentum
hydrargyri, Sv. farm., med. farm., är en
så noggrant sammanrifven blandnfng af
metalliskt kvicksilfver (10 delar) med
ullfett (adeps lanæ, 2 dlr), bensoe-ister
(12 dlr) och talg (6 dlr), att icke ens den
minsta kula af kvicksilfver är synlig för
blotta ögat. I svenska militärfarmakopén
ingick förr en kvicksilfverrikare gråsalfva,
Ung. hydrargyri fortius, som bestod af lika
mängd kvicksilfver och fett; men numera finnes
äfven i militärfarmakopén blott den form af
gråsalfva, som ingår i Sv. farm. Kvicksilfver,
på detta sätt ytterligt fint fördeladt, torde,
då gråsalfva ingnides noggrant i huden, till
någon del kunna genomtränga denna och upptagas
i organismen samt åstadkomma både lokala och
allmänna verkningar. En hel del af det på huden
i salfveform utgnidna kvicksilfret öfvergår
emellertid i ångform, hvarvid den behandlade
kommer att andas in ångorna och på den vägen
få kvicksilfver in i kroppen. Salfvan kan
gnidas på tyglappar, som upphängas bredvid
den sjuke, och denne får äfven på det sättet
kvicksilfver i sig, likasåväl som ifall lämpliga
kvicksilfverpreparat anbringas i tygpåsar, som
den sjuke bär närmast inpå kroppen. Sistnämnda
förfaringssätt användes numera ibland vid
behandling af syfilis. Gråsalfva nyttjas till
ingnidning vid sistnämnda sjukdom samt vidare
å vissa slags svullnader af inflammatorisk art
för att fördela dem. Gråsalfva nyttjas äfven
till utrotande af vissa hudparasiter, särskildt
löss, å de kroppsdelar, som äro beklädda med en
rikligare hårväxt. O. T. S. (C. G. S.)
Gråsej, zool. Se Torsksläktet.
Gråsik, zool. Se Siksläktet.
Gråsiskan, zool. Se Sisksläktet.
Gråskifling, bot. Se Hebeloma.
Gråskymliga flädermusen. Se Flädermöss, sp. 686.
Gråsparfven, zool. Se Husfinksläktet.
Gråspetten, zool. Se Hackspettsläktet.
Gråspinken, zool. Se Husfinksläktet.
Grå starr, med. Se Starr.
Gråsten. Se Gråberg, petrogr.
Gråsten, Graasten. Se Gravenstein.
Gråstrupig dopping. Se Doppingsläktet.
Gråsugga, zool., det allmänna namnet på de små,
på land lefvande kräftdjur, hvilka höra till
fam. Oniscidæ af ordn. Isopoda. Gråsuggorna ha
mellersta antennen mycket kort samt bakkroppen
bestående af 6 segment med litet analsegment. De
vanligaste gråsuggorna, tillhörande släktet
Oniscus Cuv., ha oval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
