Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gramineæ - Graminéer - Gram-kalori - Gramm. - Gramma-gräs - Gramman, Karl - Grammar school - Grammaticus - Grammatik - Grammatikalisk - Grammatiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
extrakt) m. fl. Giftiga egenskaper träffas högst
sällan hos gräsen, såsom hos dårrepet (Lolium
temulentum), Stipa inebrians (Mongoliet) och
Festuca quadridentata (Ecuador), hvarjämte
blåtåteln (Molinia cœrulea)
under blomningen anses farlig för hästar.
O. T. S. (G. L-m.)
Graminéer, bot. Se Gramineæ.
Gram-kalori, fys. Se Absoluta enheter, sp. 66,
och Värme.
gramm., förkortning för lat. grammaticus,
språklärd, och för grammatiskt.
Gramma-gräs, bot. Se Bouteloua.
Grammann, Karl, tysk tonsättare, f. 1842
i Lybeck, d. 1897 i Dresden, studerade
vid Leipzig-konservatoriet och var 1871-84
bosatt i Wien, därefter i Dresden. Han
rönte framgång med sina operor Melusine
(1875), Thusnelda (1881) samt. en-aktarna
Ingrid (1894) och Irrlicht (s. å.); 1901
uppfördes Auf neutralem boden. Dessutom
skref han två symfonier, några körverk,
en violinkonsert och åtskillig kammarmusik.
E. F-t.
Grammar school [grä’me skõl],
eng. (eg. grammatikskola), lärdomsskola, högre
allmänt läroverk.
Grammaticus, lat. Se Grammatiker.
Grammatik (grek. grammatike, lat. grammatica, af
gramma, bokstaf, skrift) var hos forntidens
greker och romare liktydigt med språk-
och litteraturkännedom i vidsträcktaste
mening. Numera förstås därmed endast språklära,
eller en systematisk framställning af språkets
lagar. Såsom sådan innehåller hvarje fullständig
grammatik följande hufvudafdelningar: ljudlära
(fonetik), böjnings- l. flexionslära, stam-
och ordbildningslära samt ordfognings- eller
satslära (syntax), hvartill stundom såsom en
särskild afdelning sluter sig betydelselära
(semasiologi). För öfrigt gifves det efter olika
syftemål och behandlingssätt flera olika arter af
grammatik. Så t. ex. har man talat om en allmän
grammatik, hvilken skulle ha till uppgift att,
utan inskränkning till några särskilda språk,
i allmänhet utreda lagarna för den mänskliga
språkförmågan, eller med andra ord det för alla
språk gemensamma och väsentliga, i motsats mot
speciell grammatik, som sysselsätter sig med de
inom de särskilda språken gällande reglerna. I
vårt land har denna allmänna grammatik haft
åtskilliga representanter inom den äldre
skolbokslitteraturen, hvaribland torde böra
nämnas K. J. L. Almquist, "Allmän språklära"
(1829), och Pipon, "Den allmänna språklärans
grunder" (1872). Den har numera till stor del
kommit ur bruk, sedan grundligare språkstudier
ådagalagt, att verklig insikt i språkets lagar
kan vinnas endast på den speciella forskningens
väg. Dock ha just på sista tiden nya inlägg
gjorts, särskildt af A. Noreen, "Vårt språk,
nysvensk grammatik i utförlig framställning"
(från 1903), hvilket arbete f. ö. har en från den
traditionella betydligt afvikande uppställning
samt en starkt specificerad och till stor del
nyskapad grammatisk terminologi. Rationell
grammatik har till uppgift att åt de särskilda
språkformerna och språklagarna gifva en ur det i
fråga varande språkets natur hämtad förklaring;
empirisk kallas däremot den, som endast gifver
en under vissa rubriker ordnad beskrifning
af de förekommande språkformerna och deras
användning. Inskränker sig den empiriska
grammatiken till en kortfattad framställning
af de hufvudsakligaste språkreglerna, kallas
den skol- l. elementargrammatik. Jämförande
l. komparativ grammatik kallas en sammanställning
af lagarna för flera besläktade språk, t. ex. de
germanska, slaviska, romanska, eller i ännu
vidsträcktare omfattning de indoeuropeiska,
semitiska, turanska språken o. s. v. Historisk
grammatik redogör för språkformerna i deras
successiva utveckling, vare sig inom något
visst språk eller med afseende på dettas
härledande från ett äldre grundspråk. Då
emellertid historiskt språkstudium icke
med framgång kan bedrifvas, utan att hänsyn
tages till motsvarande utvecklingsprocesser
inom de besläktade språken, och å andra sidan
jämförelsen af sinsemellan besläktade språk med
nödvändighet leder till aktgifvande på deras
föregående utvecklingsstadier, gripa jämförande
och historisk grammatik in i hvarandra och
utgöra i själfva verket blott olika sidor af
samma sak. Grundläggare af den jämförande och
historiska grammatiken, för så vidt den afser
den indoeuropeiska (indogermanska) språkstammen,
är F. Bopp genom "Vergleichende grammatik"
(från 1833). - Till den högsta grad af teknisk
fulländning och subtil tillspetsning har det
grammatiska systemet och terminologien bragts
inom sanskritgrammatiken. (Se Indiens språk och
litteratur.) Sannolikt har denna grammatiska
teori under en längre tid utbildats genom en rad
af fornindiska grammatiker, hvilka dock alla
trängts i skuggan af den troligen omkr. 300
f. Kr. lefvande Panini och hans ännu i
behåll varande verk. Stor förtjänst har inlagts
äfven af de under alexandrinsk och romersk tid
lefvande grekiska grammatiker (se Grammatiker),
hvilka utbildat ett efter det grekiska språkets
kynne lämpadt grammatiskt system. Detta blef
bestämmande äfven för den latinska grammatiken
och har medelst denna utöfvat stort inflytande
äfven på bearbetningen af de nyare språkens
grammatik. Särskildt är den från grekiskan till
latinet öfversatta grammatiska terminologien ännu
till stor del rådande. Bland de semitiska folken
ha araberna utbildat ett grammatiskt system af
stor fulländning. – Fullständigaste öfversikt af
den grammatiska byggnaden hos de mångfaldiga
på olika delar af jorden talade språken,
för så vidt de hunnit göras till föremål för
undersökning, lämnas af F. Müller, "Grundriss
der sprachwissenschaft" (1876–87). Bland öfrig
litteratur må nämnas Benfey, "Geschichte der
sprachwissenschaft" (1869), Trübner, "Catalogue
of dictionaries and grammars of the principal
languages of the world" (2:a uppl. 1882),
Whitney, "Language and study of language"
(1867), i kortare sammandrag "Life and growth
of language" (1875; svensk öfv. af Stjernström,
"Språket, dess lif och utveckling", 1880). -
Jfr Filologi och Språkvetenskap.
A. M. A.
Grammatikalisk (fr. grammatical; se Grammatik),
som hör till språkläran; som öfverensstämmer
med språkets regler, språkriktig.
Grammatiker (grek. grammatikos l. grammatistes,
lat. grammatlcus; se Grammatik), "skriftlärd",
kallades hos greker och romare en hvar, som
egnade sig åt studiet af språk och litteratur
eller åt undervisning i dessa ämnen. Ordet
träffas första gången hos Platon och afsåg
till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
