Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goncourt-akademien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1469
Gonsalvo de Cbrdoba-Gonzaga
1470’
ögon förstörda. Gonokockerna kunna slutligen
inkomma i blodet och därifrån angripa en del
organ, såsom lederna och hjärtat. Gonorrén
är en allvarsam sjukdom, som kan medföra
vidtgående och ödesdigra följder för individen
och samhället. En förutgången gonorré hos den ena
eller andra af makarna är nämligen i många fall
orsaken till, att äktenskapet blir barnlöst. Hos
mannen är ofruktsamheten vanligen följden af
en dubbelsidig inflammation i bitestiklarna,
hos kvinnan ofta af en inflammation i de djupare
delarna af könsorganen. F. S-n.
Gonsalvo de Cõrdoba [kå’rdåva]. Se Cör-d o b a.
Gonse [gås], Louis, fransk konstförfattare,
f. 1846 i Paris, var 1875-93 redaktör af
"Gazette des beaux-arts" och har författat
flera gedigna och värdefulla konsthistoriska
arbeten, däribland L’art japo-nais (1883 och
1886), L’art gothique (1892), La sculpture
franc,aise depuis le XIV :e siécle (1894) och
Les chefs d’oeuvre des musées de France (1900).
G-gN.
Gonsiewski, mindre riktig form för G o s i e w
s k i (se d. o.).
Go’nta, Ivan, lillrysk kosackhöfding,
d. 1768, ställde sig i spetsen för den mot
polackerna och judarna riktade folkrörelse i
Lill-Ryssland, som fått namnet Koliszczyzna
eller det hajdamakiska kosackupproret. Efter de
fruktansvärda massakrerna i staden Human (1768)
blef G. med sina 845 kosacker genom list fängslad
af de donske kosackernas öfverste Gurgjev,
förd till Katarina II:s general Kretjetnikov
och utlämnad åt polska regeringen. Han dömdes
till döden medelst tortyr, som varade i tre
dagar, hvarpå general Branicki lät halshugga
honom. Detta historiska stoff har poetiskt
behandlats dels i den lillryske Szewczenkos
härliga nationalepos "Hajda-makerna", dels i
den polske Goszczynskis skräckfulla berättelse
på vers "Slottet i Kaniöw". A-d J.
Gontard [gåtär], Karl von, tysk arkitekt, f. 1731
i Mannheim, d. 1791 i Breslau, utförde i Fredrik
II:s af Preussen tjänst monumentala byggnadsverk
i Berlin och Potsdam. Se biogr, af Wallé (1891).
Gontaut-Biron [gåtå-birå7], Anne Armand E l i e
de, vicomte, fransk diplomat, f. 9 nov. 1817
i Paris, d. där 1890, blef 1871 led. af
nationalförsamlingen, där han tog plats bland
högern, och var dec. 1871-jan. 1878 ambassadör
i Berlin, där han ådagalade stor skicklighet
vid underhandlingarna ang. utrymmandet af de af
tyskarna ockuperade delarna af Frankrike samt
vid demaskeringen af de tyska öfverfallsplanerna
mot Frankrike 1875. 1876 -82 var han senator
och slöt sig till den monarkistiska högern. När
hans mandat utgick, föll han igenom och drog
sig tillbaka från politiken. (E. A-t.)
Gonten [gå’n-], by i schweiziska kantonen
Appen-zeU-Inner-Ehoden. 884 m. ö. h. Omkr. 250
inv. Luftkurort i förening med drickning
af källorna vid Gontenbad, 2 km. in. ö.,
och Jakobsbad, 1,6 km. i n. v., kalkhaltiga
kalla järnkällor, bad och vassle-kurer.
Ln.
Gontier. Se Chåteau-Gontier.
Gontjaro’v, Ivan Aleksandrovitj, rysk
romanförfattare, f. 1812 i Simbirsk, d. 1891 i
Petersburg, var son af en förmögen köpman och
blef tidigt föräldralös. En gammal släkting,
en afskedad sjöofficer, som, jämte modern,
skötte hans första uppfostran, väckte hos honom
håg för sjön och vidsträckta
resor, hvilket blef af vikt för hans
framtid. 1831 in-skrefs han som student
vid Moskvas universitet och anställdes,
sedan han där afslutat sina studier iäoni den
filologiska fakulteten, vid finansministeriet i
Petersburg 1835. Där väckte han, inom litterära
kretsar redan en välkommen gäst, allmänhetens
uppmärksamhet genom sin novell Obyk-novennaja
istorija (1847; En vanlig historia) och
genom sina humoristiska berättelser Ivan
Savitj Podzjabrin(l8å8). 1852 -55 företog
han, i egenskap af sekreterare åt grefve
Putiatin på dennes beskickning till Japan,
en världsom-segling. Intrycken af denna färd
meddelade han i den originella reseskildringen
Fregat Fallada (1856-57). 1858 blef G. anställd
som censor och, 1862 redaktör af den officiella
tidningen "Sievernaja Potjta". Den stora
popularitet, som G. åtnjuter, vann han
företrädesvis genom romanerna Oblomov
(1858-59; två sv. öfv. 1887) och Obryv
(1869; Bråddjupet). Den förra skildrar en
typisk rysk karaktär, utmärkt för lättja
och sorglöshet, hvilka egenskaper dock äro
förenade med många sympatiska drag och delvis
återfunnos hos författaren själf, liksom hos
hans rival Turgenev. Komanens-handlingströge
"hjälte" Oblomov har gifvit upphof till termen
Oblomovsljina, om hvars rysk-sociala innebörd
kritikern Dobroljubov skref sin förträffliga
studie "Sjto takoje oblomovstjina". Den
senare romanen, som ger en bild af det ryska
samhällslifvet vid Volga före lif egenskapens
upphäf vande, innehåller förträffliga
detaljer, men är konstnärligt svagare. -
G :s samlade verk utgåfvos 1884-89 i 9 bd.
A-d J.
Gonyle’ptes, zool. Se Låckespindlar.
Gonzaga [gåntsäga], italiensk furstesläkt, som
i olika linjer härskat i Mantua från 1328 till
1708. Lodovico G. fick efter att ha krossat
huset Bona-cassis makt (1328) af Ludvig af
Bajern bekräftelse på sin värdighet af ärftlig
generalkapten i staden. 1433 erhöll familjen
markgreflig och 1530 hertiglig värdighet;
1573 lades härtill hertigvärdigheten i
Monferrato. Ätten utgrenade sig i flera linjer:
den äldre hertigliga i Mantua, utdöd 1627, den
grefliga i Novellara, utdöd 1728, den hertigliga
i Sabbioneta, utdöd 1591, den furstliga i
Bozzolo, utdöd 1703, den markgrefliga i Luzzara,
utdöd 1794, den hertigliga i Guastalla, utdöd
1746, den hertigliga i Castiglione, utdöd 1819,
samt den hertigliga grenen Gonzaga-Nevers,
utdöd 1708. Ännu kvar-1 ef ver i Mantua linjen
Vescovadi, som 1593 upphöjdes i riksfurstligt
stånd. Af familjens medlemmar märkas:
1. Giovanni Francesco I (1394-1444) som
kallade den berömde humanisten Vittorino da
Feltre till lärare för sina barn och därigenom
grundlade den familjetradition, som gjorde
Mantua till ett-af centra för den italienska
renässanskulturen.
2. GiovanniFrancescoII (1484-1519), en duglig
krigare och en ifrig beskyddare af litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
