Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gellaberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bjuda sig att nedlägga regeringen. Menigheten
hyllade honom därvid enhälligt såsom
fäderneslandets räddare och konung. Efter sin död
(478) dyrkades han som heros. Hans broder Hieron
efterträdde honom i regeringen. Jfr Lübbert,
"Syrakus zur zeit des G. und Hieron" (1875).
A. M. A.
Gelosi, I [djelåsi], it. ("de ömtålige"), ett
skådespelarsällskap. Se Commedia dell’arte, sp. 603.
Gelseminin, Gelsemin, farm. Se Gelsemium.
Gelsemium Juss., bot. farm., ett växtsläkte
inom fam. Loganiaceæ, med två arter. Gelsemium
sempervirens Ait., gul jasmin l. karolinajasmin,
är en slingrande buske, som i Nord-Amerikas
södra sumptrakter bildar vackra festoner mellan
trädkronorna och under våren fyller luften med
den ljufliga doften af sina höggula jasminlika
blommor, hvilka sitta i bladvecken. Rotstocken
är officinell i Nord-Amerika och består som
drog af korta, klufna, trådiga och lätta bitar,
hvilka ha en matt gulhvit färg, svag narkotisk
lukt och en bitter, men icke obehaglig smak. Ur
rotstocken har framställts gelseminin, en
amorf, mycket giftig alkaloid, som i fråga
om verkan nära öfverensstämmer med koniin
(se d. o.). Gelsemininet förorsakar svaghet
och kräkningar samt dödar genom förlamning af
andningscentra. Äfven rörelsenervernas ändar
i musklerna förlamas såsom af kurare. Vid
indrypning innanför ögonlocken framkallar
gelsemininet stark vidgning af pupillen. Preparat
på rotstocken (extrakt, tinktur) äro officinella
i Amerika och England samt användas invärtes
särskildt mot ansiktsneuralgier; hos oss har
medlet ingen användning. En annan alkaloid,
gelsemin, är utan betydelse. Rotstocken af
G. elegans Bensh. är i hemlandet (Kina, Sumatra)
officinell och utgör i Kina ett omtyckt medel för
giftmord.
O. T. S. (G. L–m.)
Gelsenkirchen [ge’l-], stad (sedan 1875) och
stadskrets i preuss. reg.-omr. Arnsberg, Westfalen,
vid statsbanan, v. om Dortmund, hade 1900 36,935 inv.
och 1905 (sedan med G. förenats flera kringliggande
orter) 147,005 inv. Gymnasium, realgymnasium.
Stenkolsgrufvor, järnindustri, tillverkning
af kemikalier, glas m. m.
(J. F. N.)
Gelton, Toussaint, holländsk(?) målare, verksam
i Danmark och Sverige, f. troligen i Holland,
d. omkr. 1680, var led. i Amsterdams målargille
1655–61, finnes upptagen i Haags 1659, ånyo i
Amsterdams 1668 och 1673, det senare året stadd
på resa till Köpenhamn. Sedan 1674 hofmålare hos
Kristian V af Danmark, besökte han på konungens
uppdrag ett antal tyska hof för att porträttera
furstar och furstinnor befryndade med danska
konungafamiljen. G. besökte 1666 Sverige, där
han sannolikt varit redan 1658. Af konstnären
finnes i Sverige ett tiotal arbeten: porträtt af
Karl X Gustaf och hans syster Maria Eufrosyna,
prins Jörgen af Danmark, änkedrottning Hedvig
Eleonora (ej med visshet af honom), en ung man
skrifvande vid skenet af ett ljus – samtliga i
Nationalmuseum. Andra finnas i enskilda samlingar
(Vanås, Vibyholm och Sturefors). G. hade bildat
sig efter mönstret af holländska finmålare sådana
som Poelenburg, Gerard Dou, Frans Mieris d. ä.,
Gottfrid Schalcken och Caspar Petscher. Hans
målningar äro sirligt utförda med ingående
skildring af detaljerna och emaljliknande
färgbehandling. Jfr G. Göthe,
"Utländska mästares taflor i Nationalmuseum".
A. L. R.
Gelu [ʃəly’], André Jean Victor, fransk skald,
skref realistiska dikter på Marseille-dialekt, hvilka samlades i
Œuvres complètes (2 bd, 1886; med G:s biografi).
Gelzer [ge’ltser], 1. Heinrich G.,
schweizisk historiker och publicist, f. 1813 i
Schaffhausen, d. 1889 i Mitwald vid Basel, blef
1844 professor i historia i Berlin, afsade sig
professuren 1850 och bosatte sig 1853 i Basel,
hvarest han till 1870 redigerade "Protestantische
monatsblätter für innere zeitgeschichte". G. var
efter 1859 förtrogen rådgifvare till storhertig
Fredrik I af Baden och samverkade med denne för
Tysklands enande under Preussens ledning. Han
författade åtskilliga historiska arbeten, af
hvilka de flesta behandla ämnen ur Schweiz’
historia, t. ex.
Die drei letzten jahrhunderte der Schweizergeschichte (2 bd, 1838–39) och
Die zwei ersten jahrhunderte der Schweizergeschichte (1840).
Jfr F. Curtius, "Heinrich G." (1892).
2. Heinrich G., den föregåendes son, tysk
historiker, f. 1847 i Berlin, d. 1906 i Jena,
blef 1873 e. o. professor i Heidelberg och 1878
ord. professor i klassisk filologi och gamla
tidens historia i Jena. Han företog flera
studieresor till Mindre Asien, Grekland,
Athosklostren o. s. v. Bland G:s många
för den bysantinska forskningen värdefulla
skrifter märkas
Sextus Julius Africanus und die byzantinische chronographie (2 bd, 1880–98),
Die genesis der byzantinischen themenverfassung (1899),
Der patriarchat von Achrida (1902),
Pergamon unter byzantinern und osmanen (1903) samt
Abriss der byzantinischen kaisergeschichte (i Krumbachers "Geschichte der byzantinischen literatur", 2:a uppl. 1897).
G. utgaf därjämte flera bysantinska författares
arbeten, ledde sedan 1897 utgifningen af
samlingsverket "Scriptores sacri et profani"
samt publicerade dessutom ett par serier
reseminnen från sina forskningsfärder i Orienten.
V. S–g.
Gem, fr. gemme, it. gemma (af lat. gemma,
knopp, öga på vinstockar o. d., ädelsten),
ädelsten eller halfädelsten, i synnerhet då den
är prydd med graverade framställningar eller
skriftecken. Äfven på likartadt sätt utförda
arbeten i musselskal, glasfluss o. d. kallas
stundom gemmer. Framställningen kan vara
antingen fördjupad, lat. gemma inscalpta,
it. intaglio (af in, i, och tagliare, skära,
snida), eller upphöjd, lat. gemma exscalpta, kamé
(sannolikt af grek. lat. chama, mussla). Ofta
har gemsnidaren begagnat sig af olikheten i färg
hos lagren i råämnets massa, så att figurerna
afteckna sig i en färg, medan bottnens är
en annan. Gravyren sker genom nötning eller
slipning med stål-(metall-)stift af olika form,
hvilka medelst en trampinrättning sättas i en
hastigt roterande rörelse. För att öka friktionen
nyttjas diamantpulver eller smärgel. Såsom
råämne användas företrädesvis halfädelstenar,
karneol, agat, jaspis, onyx, bergkristall m. m.,
men äfven musselskal, lava och korall.
Gemsnideriet är en urgammal teknik, känd redan
af egypterna och de fornasiatiska folken (se
fig. 1–3). Till en sann konstnärlig ståndpunkt
höjde det sig hos grekerna, i synnerhet under
perioden efter Alexander (se fig. 5–7), samt
hos romarna under kejsartiden (se fig. 8), då
det intog en betydande plats vid sidan af den
stora skulpturen. Gemmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
