Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på franska kusten och italienarnas
tonfiskfångst. Nedanstående statistiska uppgifter
torde kunna gifva någon föreställning om ofvannämnda
fiskens storlek och ekonomiska betydelse samt tjäna
till jämförelse med svenska förhållanden.
De omkring Nordsjön boende nationernas sillfiske
uppgick 1905 till följande mängder, räknadt i tunnor:
för Skottland 1,376,371, Norge 957,660, England
(Yarmouth-Lowestoft) 810,736, Holland 577,870 och
Tyskland 246,480 (en engelsk, skotsk och holländsk
tunna innehåller 125 à 126, en norsk 117 à 118
liter). Norges torskfiske, som förut varit uppe
i årsfångster af 60 à 70 mill. st., lämnade 1905
44,900,000 st. med en sammanlagd vikt af 92 mill. kg.,
hvaraf från Finnmarken 15,2 mill. och från Lofoten
13,6 mill. st. torsk (skrej). Största antalet vid
Lofoten närvarande fiskebåtar utgjorde 5,747 och
fiskare 20,600. Bland utlandets sötvattensfisken
förtjäna anföras laxfiskena i Englands, Skottlands
m. fl. europeiska länders älfvar och i Canada samt
på Nord-Amerikas västkust, störfisket i de ryska
floderna, italienarnas storartade ålfisken vid
Comacchio o. s. v.
De svenska fiskena uppnå visserligen icke de
ofvannämnda största fiskena i omfattning och
ekonomisk betydelse, af det skäl att det haf, som
sköljer största delen af Sveriges kuster, Östersjön,
är ett saltfattigt innanhaf, hvars både djur- och
växtvärld är jämförelsevis fattig på arter och, till
följd af denna sin beskaffenhet, i allmänhet visar
mera, så att säga, förkrympta former af de fåtaliga
egentliga hafsarter, som där förekomma. Endast den
hafssträcka, som omgifver västra kusten och särskildt
Bohuslän, gör därifrån undantag, emedan den genom
sin närmare förbindelse med Nordsjön fått verklig
hafskaraktär. Om svenskarna således icke f. n. kunna
täfla med de största fiskeidkande nationerna.,
intaga de dock ett aktadt rum bland dessa, och den
svenska fiskerinäringen är af stor betydelse, en
betydelse, som genom den utveckling, hvaraf den är
mäktig, utan tvifvel kommer att ytterligare ökas. De
svenska fiskena kunna delas uti: 1:o det egentliga
hafsfisket, vid Sveriges västra kust, 2:o Östersjö- och
Öresundsfisket samt 3:o sötvattensfiskena.
Bland fiskena vid Sveriges västra kust låg bohuslänska
sillfisket, som i forna tider periodvis var så rikt,
att det kunde räknas bland de förnämsta sillfisken
i världen, efter 1808 en lång tid så godt som nere,
men under hösten 1877 och vintern 1877-78 uppträdde
sillen inom bohuslänska skärgården åter i oerhörda
massor, jämförliga med hvad förhållandet varit
under föregående århundradens stora sillfiske i
Bohuslän. Oaktadt man var oförberedd på så ymnig
fisktillgång och till följd däraf ej kunde fullt
tillgodogöra sig densamma, fångades dock från början
af dec. 1877 till midten af mars 1878 öfver 200,000
tnr sill, representerande ett värde af omkr. 600,000
kr. 1878-79 visade sig sillfisket mindre betydande
än året förut, till en del emedan sillen höll sig
längre från land och därför var mindre åtkomlig för
de i Bohuslän vid detta fiske nästan uteslutande
brukliga stora sillnotarna 1. vadarna. Så småningom
steg afkastningen af länets sillfiske. Vintern
1885-86 saltades 54,511 tnr "storsill", och värdet
af sillfisket utgjorde 658,510 kr. Vintern 1891-92
var det bohuslänska sillfisket, med inberäkning af
drifgarnsfångad höstsill (96,713 kr.),
uppe i ett värde af 2,345,735 kr., hvaraf för
sill fångad med vadar 1,070,873 och med sättgarn
1,178,149 kr. Till mängden utgjorde då vadsillen
1,403,438 och sättgarnssillen 228,708 hl., så
mycket högre pris betingade den senare. Detta
var det bästa sillåret under perioden. Vintern
1899-1900 gick vintersillfisket plötsligt
ned till 198,188 kronors värde från 1,501,232
kr. närmast föregående vinter. Tack vare det nu
starkt utvecklade fisket med snörpevadar och det
nyinförda bruket af fotogenmotorer har värdet
af det bohuslänska vintersillfisket, oaktadt
sillen ej som förut under fiskeperioden gått in i
skärgården, stigit till 2,258,630 kr. (1905-06),
hvaraf blott 8,840 kr. för sättgarnsfångad sill. Då
vadfisket huvudsakligast utöfvats med snörpevadar, ha
sillprisen stigit högst betydligt mot förut, hvaraf
följden blifvit, att sillsaltningen aftagit och att
den mesta sillen exporterats färsk till utlandets
rökerier. Det nämnda bohuslänska drifgarnsfisket
på hösten gaf 1905 233,410 kr. i inkomst. De stora
sillmassornas inträngande i eller uteblifvande
från bohuslänska skärgården har genom de svenska
hydrografiska undersökningarna visats stå i ett intimt
samband med växlingar i hafsströmmarna. Sommaren
1906 gjordes, delvis med statsunderstöd, lyckade
sillfiskeförsök med snörpevadar vid Island och med
drifgarn vid Shetlandsöarna. Norrmännens under de
senaste tio åren uppkomna sillfiske vid Island, som
1905 lämnade 106,983 tnr, håller nu på att alltmer
öfvergå till snörpevadsfiske. Den bekanta bohuslänska
ansjovistillverkningen af skarpsill har utvecklat sig
till en betydelsefull industri. Hösten 1904 fångades i
Bohuslän 5,633 hl. skarpsill till ett värde af 121,260
kr. Från Norge infördes till våra ansjovisfabriker
samma år 25,000 tnr färdigkryddad skarpsill. Näst
sillfisket har bland Bohusläns fisken under senare år
makrillfisket lämnat största afkastningen: 1,071,285
kr. 1904 och 952,195 kr. 1905. Detta fiske utöfvas
dels med drifgarn i Kattegatt och Skagerak, dels
med dörj i samma farvatten samt senare på sommaren
(aug., sept.) i Nordsjön, hvilket senare fiske är det
ojämförligen mest gifvande. Vid detsamma liksom vid
storsjöfisket begagna sig de bohuslänske fiskarna
nu af "kuttrar" eller från England inköpta, större
segelfartyg ("loggers"), hvaraf i länet 1906 funnos
199. Detta senare fiske utöfvas med storbackor (linor
eller långrefvar) utanför Jyllands och Norges västra
kuster, vid Shetlandsöarna och i Nordsjön. Därvid
fångas hufvudsakligast långa. De gamla bohuslänska
bankeskutorna äro nu försvunna ur fisket. I 1905
års storsjöfiske, som lämnade en bruttoafkastning af
593,030 kr., deltogo 1,569, i vintersillfisket 3,072
man. Näst storfisket kommer i värde hummerfisket:
år 1904 492,135 humrar värda 410,785 kr., 1905
värde 435,260 kr. Sistnämnda år deltogo häri 2,263
man. Af öfriga bohuslänska fisken må nämnas det
under 1900-talet påbörjade trålfisket, som 1905-06
drefs med 6 ångare, hvilka fiskade i Kattegatt,
Skagerak och Nordsjön samt aflämnade sin fisk,
hufvudsakligen kolja, i Göteborg; sammanlagdt värde
212,078 kr. Vidare må nämnas flundrefisket (rödspätta,
tunga, piggvar och slätvar), hufvudsakligast i
Kattegatt och med snurrevad från motorförsedda
kvasar eller sumpfartyg, hvari fisken förvaras
lefvande. Flundrefisket inbragte 193,550 kr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
