Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhör däremot finska statsverket; den befordrar äfven
privat korrespondens; längden af dess ledningar
uppgick 1905 till 5,876 km., hvartill kommo 1,374
km. telefonledningar.
Statshushållningen. Budgeten för 1907 visar följande
inkomster (i finska mark):
A. Af statens förmögenhet. Arrenden
af domäner 1,256,000; kronofiskerierna
95,000; kronoskogarna 7,600,000; kanalerna
(brutto) 750,000; statsjärnvägarna (brutto)
37,000,000; räntor 1,815,000. – Summa: 48,516,000
mark.
B. Skatter. 1. Direkta: grundskatter 3,459,000,
näringsskatter 513,000; personlig skatt 2,150,000;
summa direkta skatter: 6,122,000. 2. Indirekta:
tullmedel 40,260,000; brännvinsskatt 5,000,000;
bevillning för maltdrycker 500,000; bevillning och
stäinpelafgift för spelkort 63,000; summa indirekta
skatter: 45,823,000. 3. Skatter af blandad natur:
stämpelbevillning 2,000,000; diverse poster 759,000;
summa 2,759,000 mark. – Summa skatter:
54,704,000 mark.
C. Afgifter för anlitande af statsanstalter:
postinkomst 5,200,000; båkafgifter 1,100,000;
sjukhusafgifter 700,000; skolafgifter
408,500; diverse 2,000. – Summa: 7,410,500 mark.
D. Diverse uppbörd (däribland andel i
utskänkningsbolagens nettovinst 900,000): 3,556,800.
Summa statsinkomst: 114,187,300 mark.
Statsutgifterna beräknades för samma år sålunda:
Monarkens dispositionsmedel m. m. 325,900;
landtdagskostnader 728,600; styrelseverken 2,551,200;
justitiestaten och fångvården 4,322,303; landsstaten,
polisen, medicinalverket m. m. 11,127,645;
finansväsendet och tullverket 3,169,150;
statsrevisionen, forstväsendet och boställsvården
2,606,955; militieverket 325,146; ecklesiastikstaten
och undervisningsväsendet 13,823,833; landtmäteriet
och jordbruket 6,336,365, kommunikationsväsendet
41,829,550; handeln, sjöfarten och industrien
4,592,810; diverse utgifter 4,072,300; pensioner och
understöd 4,920,000; statsskulden 6,248,700 mark. –
Summa statsutgift 106,980,457 mark. Härtill kommer
enligt tilläggsstatsförslaget: inkomster 100,000 och
utgifter 1,460,500 mark.
Statsskulden utgjorde vid 1906 års ingång 140,279
mill. mark och bestod af 1868, 1889, 1895, 1898 samt
1901 och 1903 hufvudsakligen med Finlands bank,
Crédit Lyonnais och S. Bleichröder kontraherade
lån, till större delen à 3 1/2 proc., till en mindre
del (52,230 mill.) à 3 proc. Alla dessa lån ha
upptagits för järnvägsbyggnader (1889 års lån
delvis för konvertering af äldre järnvägslån af
högre räntetyp). Statsjärnvägarnas kapitalvärde
uppgår emellertid till ett vida högre belopp, 330
mill. mark. Dessutom förfogar finska statsverket öfver
betydande fonder, dels placerade i lätt realiserbara
värdepapper, dels utlånade åt kommuner och enskilda
för ekonomiska och kulturella ändamål.
Undervisningsväsendet. Folkskoleväsendet
organiserades genom förordn. af 1866 (jfr
Cygnæus, Uno). Före denna tid fanns icke något
ordnadt folkskolesystem, utan endast här och där
i städerna och på landet några enskilda skolor,
som kunde anses motsvara folkskolor, samt dessutom
i landsförsamlingarna ett större antal lägre,
d. ä. söndags- och byskolor samt ambulatoriska skolor,
afsedda för den första undervisningen i innanläsning
och kristendomskunskap samt stående under
prästerskapets tillsyn. Hvarje stadsförsamling är
skyldig att inrätta lägre och högre folkskolor till
så stort antal, att alla barn, som icke på annat sätt
erhålla motsvarande eller mera omfattande bildning,
blifva undervisade från 8 till 14 års ålder. Sedan
1898 är äfven hvarje landskommun pliktig att inrätta
och underhålla folkskolor till det antal, att hvarje i
skolåldern varande barn kan, såvidt möjligt, erhålla
undervisning på sitt modersmål, med iakttagande
att vägens längd från hemmet till skolan i regel
icke öfverstiger 5 km. F. n. (1907) utarbetas
lagförslag för införande af allmänt lärotvång
samt den första undervisningens sekularisering och
omgestaltning. Folkskolorna på landet, hvilka såsom
grundval förutsätta undervisning i hemmet eller lägre
skolor, äro afsedda för barn från 9 till 16 års ålder
och motsvara städernas högre folkskolor. Nästan
alla folkskolor på landet äro samskolor. Beroende
på om skolan förestås af lärare eller lärarinna,
anställes för eleverna af det andra könet särskild
handarbetslärarinna eller slöjdlärare. Flera än
50 elever få ej undervisas af samma lärare eller
lärarinna. Undervisningsämnena i städernas lägre
folkskolor äro religion, läsning och skrifning af
modersmålet, räkning och geometrisk formlära samt
teckning, sång och gymnastik. I de högre folkskolorna,
såväl i städerna som på landet, komma till dessa ämnen
ytterligare geografi och historia, ytors och rymders
mätning, naturkunskap och dess tillämpning samt
handarbete, som i landsskolorna är ett obligatoriskt
öfningsämne. Den lokala tillsynen öfver folkskolorna
utöfvas af folkskoledirektionen, bestående af 6
af skolans underhållare valda och en sjunde af och
bland lärarpersonalen vald medlem. För inspektionen
äro folkskolorna på landet indelade i 27 distrikt
med hvar sin af senaten utnämnde och uteslutande
för detta ändamål anställde inspektor. Hvarje
stad har sin särskilda inspektor, som antages af
stadsfullmäktige. När folkskolan är ordnad enligt
författningen, beviljas statsunderstöd, som för
hvarje stad bestämmes särskildt och uppgår till 25
proc. af vissa effektiva utgifter och på landet utgår
med 800 mark för skolföreståndare och 600 mark för
föreståndarinna, under villkor att kommunen, byalaget
eller den enskilde, som inrättat skolan, gifver
nödiga lokaler, inventarier, bränsle och minst två
à tre tunnland uppodlad jord samt foder och mulbete
för en ko. Efter 5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring
ökas statens lönebidrag för lärarna och lärarinnorna i
landsfolkskolorna, med 20 proc. hvarje gång. Efter 30
års tjänstgöring erhåller läraren 1,000 och lärarinnan
750 mark i pension. Vid obotlig sjukdom erhålles
pension redan efter 5, 10, 15 eller 20 års tjänst,
i sistnämnda fall full pension. I aflönandet af
särskild handarbetslärare eller lärarinna (se ofvan)
deltager staten med 50–75 mark. Under utarbetning är
nu (1907) lagförslag, som afser en betydlig höjning
af lärarpersonalens såväl löner som pensioner. Såsom
ord. lärare och lärarinnor i de högre folkskolorna
kunna endast sådana personer anställas, som genomgått
ett seminarium eller en läroanstalt med dimissionsrätt
till universitetet eller minst två klasser af statens
fortbildningsläroverk samt, i sistnämnda båda fall,
kompletterat sina studier vid ett seminarium. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
