Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Faure, François Félix - Faure, Sébastien - Fauré, Gabriel Urban - Faures stapel - Fauriel, Claude Charles - Faurås - Fausböll, Michael Viggo - Fausse alarme - Fausse braie - Faust - Faust, Johann l. Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gambettas "stora ministär"
(nov. 1881-jan. 1882). Samma post innehade han
i Ferrys andra (febr. 1883-apr. 1885) och Tirards
första kabinett (dec. 1887-apr. 1888). Härunder samt
som medlem af flera utskott hade han vunnit anseende
som auktoritet rörande kolonierna och sjöfarten,
valdes jan. 1894 till vicepresident i kammaren samt
var maj 1894-jan. 1895 marinminister i Dupuys andra
kabinett. Efter Casimir-Périers abdikation valdes han
17 jan. 1895 till franska republikens president af
nationalförsamlingen i Versailles. Som president vann
han en viss popularitet genom den ståt han vid flera
tillfällen förstod att utveckla, tack vare sin stora
förmögenhet och genom sitt ståtliga, representativa
yttre. Hans presidenttid utmärktes i synnerhet
af konsolideringen af den fransk-ryska alliansen,
hvarpå F. med energi och framgång arbetade, samt af
Dreyfusprocessen (se d. o.), som han envisades att
betrakta som en afslutad affär. Han afled plötsligt
och oväntadt i Paris 16 febr. 1899. F. hade
äfven uppträdt som förf. med det af Franska
akad. prisbelönta arbetet Les budgets contemporains
(1887). E. A-t.
Faure [får], Sébastien, fransk anarkist, f. 1858
i S:t Etienne, studerade vid en jesuitskola och
ämnade ingå i jesuitorden, men egnade sig 1880 åt
affärsverksamhet, påverkades sedermera af anarkismens
läror och började hålla anarkistiska föreläsningar,
hvilka föranledde, att han flera gånger straffades
för uppmaningar till plundring och inbördeskrig. 1892
uppsatte F. i Marseille den anarkistiska tidningen
"L’agitation" samt 1895 "Le libertaire"; sedermera
blef han redaktör för "Journal du peuple". Bland F:s
skrifter märkes La douleur universelle (1895).
Faure [fare], Gabriel Urban, fransk tonsättare,
f. 1845, elev af Niedermeyer och Saint-Saens, blef
1866 organist i Rennes, 1870 i S:t Sulpice i Paris,
senare vid S:t Honoré, äfvensom kapellmästare
vid Madeleine, och 1896 professor i komposition
vid Pariskonservatoriet, hvars direktör han
blef 1905. F. har skrifvit flera violinsaker,
orkestersviter, symfoni, stråkkvartetter,
pianokvartetter, körverk, duetter och romanser,
operorna Promethée (1900) och Pénélope (1907)
samt scenmusik till dramer af Shakspere m. fl. Han
följer den af César Franck inslagna riktningen.
A. L.*
Faures stapel [fårs]. Se Ackumulator.
Fauriel [fåriä’1], Claude Charles, fransk historiker
och filolog, f. 1772 i S:t Etienne, d. 1844 i
Paris, var en tid sekreterare åt polisministern
Fouché, tog 1802 afsked ur statens tjänst och
lefde sedan en tid i intim förbindelse med madame
de Condorcet, bland hvars papper man sedermera fann
manuskriptet till hans Les derniers jours du Consulat
(utg. 1886 af L. Lalanne), skarpsynta och på förut
obekanta dokument stödda samtida iakttagelser om
händelserna under konsulatets sista tid. F. gjorde
stora materialsamlingar till studiet af bretonska,
gaeliska, forntyska och baskiska, öfversatte Baggesens
"Parthenaïs" (1810) och utöfvade stort inflytande på
Manzonis ungdomsdiktning genom sin nära vänskap med
denne. Genom sina öfversättningar från nygrekiskan,
Chants populaires de la Grèce moderne (2 bd, 1824-25),
vann han stort bifall och bidrog kraftigt att höja
intresset för Greklands frihetsstrid. Hans förnämsta
arbete är Histoire de
la Gaule méridionale sous la domination des
conquérants germains (4 bd, 1836), andra delen af
ett stort anlagdt verk om södra Galliens historia,
som aldrig fullbordades. 1830 blef han professor
i utländsk litteratur vid Sorbonne och utgaf sina
första föreläsningar i bokform, Histoire de la
poésie provençale (3 bd, 1846), hvari han på ett
glänsande sätt häfdade den Provensalska diktningen
samt chevaleriets anda, och Dante et les origines
de la langue et de la litterature italiennes
(2 bd, 1854). 1836 blef han medlem af Académie
des inscriptions. F. var en idérik person, hvars
direkta inflytande på vänner och lärjungar var i
hög grad befruktande i andlig måtto samt verkade
eggande till nya studier efter af honom själf gifna
uppslag. E. A-t.
Faurås, härad i Hallands län, ingår i Hallands läns
mellersta domsaga och i dels Varbergs, dels Halmstads
fögderi samt omfattar socknarna Gällared, Gunnarp,
Ljungby, Alfshög, Vinberg, Stafsinge, Morup, Fagerred,
Källsjö, Ullared, Okome, Köinge, Svartrå, Sibbarp,
Dagsås. 74,935 har. 16,464 inv. (1906).
Fausböll, Michael Viggo, dansk språkforskare,
f. 22 sept. 1821 nära Lemvig, Jylland, blef 1838
student och 1847 teol. kand. Redan tidigt egnade han
sig åt studiet af sanskrit och senare af pali. Han
utgaf "Dhammapada" (1855; ny uppl. 1900), en samling
tänkespråk med latinsk öfv. af vikt för kännedomen om
buddismens etik, och grundlade därigenom palistudiet i
Europa, vidare, med understöd af indiska regeringen,
"Jataka"-boken, en samling legender om Buddha
(6 bd, 1875 -96; kommentar och register 1897)
och "Sutta nipata" (eng. öfv. 1881, text 1885,
ordlista 1895), en samling dialoger på pali om
Buddhas lära. 1878-92 var F. professor i indisk
filologi vid Köpenhamns universitet. Han blef 1879
hedersdoktor vid universitetets 400-årsfest, fick
1888 af vet. akad. i Berlin Boppska priset och vardt
1890 hedersled. af Asiatic society i London. 1897
utgaf han Forstudier til en fremstilling af
den indisk mythologi efter Maliabharata, 1903
vidgade till Indian mythology. Omfattande
och roande är F:s Ordbog över gadesproget og
saakaldt daglig tale (1866; ny uppl. 1906-07),
utgifven under pseudonymen V. Kristiansen.
E. Ebg.
Fausse alarme [fåss ala’rm], fr., falskt alarm. Jfr
Alarm. - Fausse attaque [-ta’k], fr., låtsadt
anfall, skenanfall. - Fausse couche [-koj], fr.,
missfall, förtidig nedkomst. - Fausse queue [ko],
fr., biljardt., felstöt, "kix".
Fausse braie [fåssbrä’], fortif., lågvall; en först
i nederländska befästningsskolan brukad lägre vall i
grafven framför och jämnlöpande med hufvudvallen
samt afsedd för lägre bestrykning och minskande
af döda vinkeln i grafven. F., som anordnades
uteslutande för infanteriförsvar, begagnades mycket
vid svenska fästningsbyggnader under 1600-talet.
L. W:son M.
Faust, boktryckare. Se Fust.
Faust, Johann l. Georg, vanligen kallad Doktor Faust,
en ryktbar tysk svartkonstnär under 1500-talets förra
del, hvars äfventyr och underkurer snart af ryktet
och folkfantasien togos om hand. Han föddes i Pfalz
omkr. 1490 och omtalas under 1500-talets första år
bl. a. såsom huslärare hos Franz von Sickingen i
Kreuznach. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
