Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Étude - Étudiant - Etui - Etwas anders - Etyd - Etyl - Etylacetat - Etylalkohol - Etylen - Etylenklorid - Etyleter - Etylsulfat - Etymolog - Etymologi - Etymologicum magnum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Étude [ety’d], fr. Se Etyd.
Étudiant [etydia’], fr. (af lat. studens), student,
studerande; forskare.
Etui (fr. étui), fodral, af läder e. d. förfärdigadt,
stadigt och inuti mjukt omhölje för ömtåliga smärre
föremål.
Etwas anders, ty., en annan sak.
Etyd (fr. étude), studium, studie, öfningsstycke;
mus., musikstycke, afsedt att utbilda färdigheten
att spela ett instrument. Vanligen genomföres i ett
sådant stycke en figur eller passage i möjligast
olika lägen och vändningar. Man skiljer mellan
etyder för den blott mekaniska färdigheten och
sådana för ett smakfullt föredrag. De senare
kunna ofta ega själfständigt musikaliskt
värde och användas till konsertstycken
(konsert-etyd). Förträffliga etyder för piano
skrefvo Cramer, Clementi, Bertini, Czerny och till
virtuosändamål Chopin, Moscheles, Liszt, Rubinstein
m. fl.; för violin bl. a. Rode och Kreutzer.
A. L.*
Etyl, kem., en sammansatt radikal, C2H5, som ingår
i alkohol, eter m. m. P. T. C.*
Etylacetat, kem. Se Ättiketer.
Etylalkohol, kem. Se Alkohol.
Etylen, kem., ett omättadt kolväte, CH2 = CH2,
hvilket äfven kan ingå som tvåvärd radikal i
föreningar. Etylén, som äfven kallades
oljebildande gas och elaylgas, uppstår jämte andra
kolväten vid torr destillation af organiska ämnen och
förekommer därför i ringa mängd uti vanlig lysgas. I
rent tillstånd erhålles gasen genom inverkan af
koncentrerad svafvelsyra vid högre temperatur på
alkohol, C2H6O, som därvid sönderdelas i vatten, H2O,
och etylengas. Det är en färglös gas, som endast genom
afkylning under starkt tryck (vid 0° 44 atmosfärer),
kan förmås att öfvergå till vätska. Kokpunkt -103°,
smältpunkt -169°. Den brinner i luften med lysande
och sotande låga. Om etylen får sammanträffa med
klorgas, uppstår en tung oljelik förening, C2H4Cl2,
etylenklorid, som gifvit anledning till namnet
oljebildande gas. Etylen förenas med vätesyror och
äfven, ehuru med stor svårighet, med svafvelsyra,
i hvilket senare fall etersvafvelsyra, C2 H5. O . SO2. OH, eller surt etylsulfat
uppkommer. P. T. C.*
Etylenklorid, kem. Se Etylen.
Etyleter. Se Eter.
Etylsulfat, kem., svafvelsyrans neutrala etylester SO4
(C2 H5)2. Surt etylsulfat bildas direkt ur alkohol
och svafvelsyra. Genom fortsatt inverkan af alkohol på
det sura etylsulfatet uppstår eter under återbildning
af svafvelsyra. H. E.
Etymolog (se Etymologi), språkforskare, som
väsentligen sysselsätter sig med ords härledning. -
Etymologisera, (söka) utforska ords härledning och
ursprungliga betydelse. - Etymologisk, hörande
till etymologien.
Etymologi (af grek. etymon, det sanna, verkliga),
språkv., den gren af språkvetenskapen, som söker
utreda ordens ursprungliga betydelse, deras "sanna"
mening. Många ord i ett visst språk äro för den
talande "etymologiskt genomskinliga", d. v. s. han
kan förstå omedelbart eller efter någon eftertanke,
ej blott hvad de betyda, utan också hvarför man
benämnt de åsyftade föremålen just så, hvilken af
deras egenskaper man vid namngifningen mest fäst sig
vid och därför gifvit uttryck åt, och
han inser lätt sådana ords formella släktskap och
sammanhang med andra ord i språket. En svensk förstår
t. ex. utan större svårighet, att tumlare är afledt
af verbet tumla med det vanliga suffixet are, som
betecknar den, som utför en handling (jfr simmare
af simma), och att namnet åsyftar djurets sätt att
röra sig genom hafsvågorna. Det är en sådan insikt,
som den vetenskapliga etymologien vill vinna äfven
för de "ogenomskinliga" orden, hvilka i tidens lopp
fått sitt "etymologiska sammanhang" fördunkladt,
genom förändringar i ljudformen eller i betydelsen
eller genom att grundorden dött ut. Detta mål vinnes
ofta genom en historisk undersökning af ordens
förekomstsätt och släktskapsförhållanden i äldre
perioder af samma språk. Så t. ex. förstå vi det
svenska häda ’håna, skymfa’, då vi i fornsvenskan
finna det vid sidan af ett substantiv haþ) ’hån,
smälek, skymf’, hvaraf det är afledt, liksom kämpa
kommer af kamp, döma af dom etc. Men ofta är en
sådan undersökning otillräcklig, ordet har bildats
mycket tidigt, före all skrifven litteratur, och
tidigt förlorat sina släktingar. Etymologen får då
gå till närsläktade språk och genom jämförelser och
kombinationer af ofta rätt invecklad art rekonstruera
dess äldre ljudgestalt och betydelse. En rest
återstår alltid, som ej ens på detta sätt låter
förklara sig. Vid rekonstruktionen är det nödvändigt
att känna språkens ljudlagar, d. v. s. regler för
utvecklingen af deras ljudsystem från äldsta tider,
eller för de däraf beroende ljudmotsvarigheterna
mellan besläktade språk - t. ex. den regel, som
säger, att svenskt t motsvarar tyskt z, då det
kommer af fsv. t (tal, zahl, fsv. tal), men tyskt
d, då det kommer af fsv. þ) (tak, dach, fsv. þak)
o. d. Men lika viktigt är det att noggrant gifva akt
på den etymologiska förklaringens betydelsesida,
så att etymologen ej antar betydelseförändringar
hos ett ord, som från t. ex. psykologisk eller
kulturhistorisk synpunkt äro osannolika. - Redan
antikens lärde sysslade med etymologi, om också deras
sammanställningar ofta visat sig ej hålla stånd för
den moderna kritiken. I nyare tiden är det egentligen
först på 1800-talet, som etymologien börjar göra mera
bestämda framsteg, i och med uppblomstringen af den
historisk-komparativa språkforskningen under detta
århundrade. Då denna grundligt utreder släktskapen
mellan de äldre indoeuropeiska språken och finner
noggranna regler för deras ljudmotsvarigheter, får
etymologien en fastare grundval att bygga på. De
fleste af 1800-talets komparativa språkforskare
ha varit verksamma som etymologer. Bland dem
ha också flera svenskar gjort sig ett namn. Ett
grundläggande verk är A. F. Potts "Etymologische
forschungen auf dem gebiet der indogermanischen
sprachen" (1833-36). I vår tid finnas förträffliga
etymologiska ordböcker för de flesta indoeuropeiska
språk. De för vårt modersmål viktigaste torde vara:
Fr. Kluge, "Etymologisches wörterbuch der deutschen
sprache" (6:e uppl. 1899), Hj. Falk och A. Torp,
"Etymologisk ordbog över det norske og det danske
sprog" (1903-06), och framför allt Fr. Tamms
"Etymologisk svensk ordbok" (1890-1905, oafslutad).
B. H.
Etymologicum magnum. lat., en grekisk ordbok af okänd
författare, ej äldre än från 10:e årh. Den behandlar
företrädesvis formläran, men är äfven rik på viktiga
grammatiska, lexikaliska och sakliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
