Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Escobedo, Mariano - Escoiquiz, Juan - Escombe, Harry - Escompte - Escorial - Escorialfår (Escurialfår) - Escoriaza - Escosura, Patricio de la
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Escobedo, Mariano, mexikansk general, f. 1828,
d. 1902, deltog i kriget 1846-48 mot Förenta staterna,
tillhörde sedan under de inre striderna i Mexico
Juarez’ anhängare och stridde som brigadgeneral
1861 mot det kyrkliga partiet samt sedan mot den
franska invasionshären. Efter upprättandet af
Maximilians kejsardöme flydde E. 1864 till Texas,
men återkom 1865 i spetsen för en friskara, bildad
af mexikanska flyktingar, negrer och f. d. soldater
i sydstatsarméerna, samt vann i norra Mexico en rad
framgångar. Han besegrade 1 febr. 1867 vid San Jacinto
den kejserlige generalen Miramon, utsågs därefter af
Juarez till den republikanska arméns öfverbefälhafvare
och intog 15 maj s. å. efter två månaders belägring
det fasta Queretaro, hvarvid kejsar Maximilian blef
fången. På Juarez’ befallning lät E. ställa kejsaren
inför krigsrätt och 19 juni verkställa den dödsdom
krigsrätten fällt. E. var en tid krigsminister
under presidenten Lerdo de Tejada, flydde jämte
denne 1876 till Förenta staterna undan den segrande
Porfirio Diaz och gjorde 1878 ett upprorsförsök
mot denne, men försonade sig 1880 med Diaz och var
1882-83 president i Mexicos högsta krigsdomstol.
V. S-g.
Escoiquiz [esko’jkith], Juan, spansk präst och
politiker, f. 1762 i Navarra, d. 1820 i Ronda,
en tid kanik i Zaragoza, lyckades bli lärare för
prinsen af Asturien (sedermera Ferdinand VII) genom
E. Godoys understöd, hvilken i E. trodde sig få ett
villigt redskap för sina uppfostringsplaner. Men
E., "en dålig konungs dålige rådgifvare", sökte
Napoleons stöd för att korsa Godoys planer och
förmådde Ferdinand att 1807 begära till gemål en
prinsessa af Napoleons familj. Af denna anledning
förvisades E. af Karl IV till ett kloster, men
återvände till Madrid 1808 efter dennes abdikation
och blef statsråd. Han förmådde Ferdinand till
den ödesdigra resan till Bayonne samt uppsatte
och undertecknade där tillika med marskalk Duroc
Ferdinands abdikationsakt. E. var en blind beundrare
af Napoleon, komprometterade städse Ferdinand och
drog vanära öfver Spanien. Likväl, sedan Ferdinand
internerats i Frankrike, bedref E. i Paris hemliga
underhandlingar för att åvägabringa en koalition
mot Napoleon, hvilket medförde E:s förvisning från
Paris. Med Ferdinand återvände E. 1813 till Madrid,
blef minister, men ådrog sig konungens onåd, drog sig
1814 tillbaka till Zaragoza och internerades äfven en
kortare tid på en fästning i Murcia. E. publicerade
ett försvar för inkvisitionen, öfversatte Youngs
"Nätter" och Miltons "Det förlorade paradiset"
samt författade hjältedikten Mejico conquistado
(1798). E:s enda arbete af intresse är Expocición
de los motivos que en 1808 obligaron á Fernandez
VII á pasar á Bayona (öfv. till flera språk).
Ad. H-n.
Escombe [Vskom], Harry, natalsk politiker,
f. 1838 i London, emigrerade 1860 till Syd-Afrika
och slog sig ned i Durban först som affärsman,
sedan som advokat. 1872 blef E. medlem af Natals
lagstiftande råd, deltog 1879-80 i Sulu-kriget
och 1881 i kriget mot Transvaal, tillhörde 1880-83
Natals "executive council" och blef vid införandet
i denna koloni af parlamentarisk själfstyrelse
justitieminister (attorney general) i sir John
Robinsons ministär. Vid dennes afgång i febr. 1897
blef han premiärminister och skötte äfven försvars-,
justitie- och undervisningsdepartementen samt deltog
s. å. vid drottning
Viktorias regeringsjubileum i de koloniale
premiärministrarnas konferens i London. Han afgick
i okt. s. å. och afled 27 dec. 1899 till följd af
öfveransträngning vid sina patriotiska försök att vid
boernas infall medverka vid lokalförsvarets ordnande i
norra Natal. E. inlade stor förtjänst om de för Natals
handel betydelsefulla hamnanläggningarna vid Durban.
V. S-g.
Escompte [eskl’t], fr. Se Diskont.
Escorial (sp. El Escorial), "slagg-grufvan",
köping i spanska prov. Madrid, 52 km. n. v. från
Madrid. Omkr. 5,800 inv. Invid E. ligger,
1,130 m. ö. h., det praktfulla slottet och
hieronymitklostret El real monasterio de San
Lorenzo del Escorial (se fig. sp. 865-866). Det
påbörjades 1559 af Juan de Toledo och fulländades
af dennes lärjunge Juan de Herrera. Det uppfördes
på grund af ett löfte, som konung Filip II gjort
i slaget vid S:t Quentin (S:t Laurentius’ dag,
10 aug. 1557). Byggnaden, som är uppförd uti
italiensk renässansstil, bildar till sin grundplan
en 206 m. lång och 161 m. bred rektangel. Den är
utförd i väldiga granitkvadrer; det hela har en
allvarlig, kall, dyster karaktär. Från början var
byggnaden afsedd att vara både kloster och slott, men
klostercellerna äro nu för länge sedan utrymda. Den
praktfulla, efter mönstret af Peterskyrkan i Rom
byggda kyrkan är prydd med härliga, af italienska
mästare utförda fresker. På ömse sidor om högaltaret
befinna sig två kolossala grupper af förgylld brons,
föreställande Karl I (V) och Filip II bedjande
med gemåler och fränder. Under högaltaret ligger
konungagriften, i hvilken de fleste spanske konungar
efter Karl I äro begrafna. Biblioteket, som en tid
var ett af de rikaste i Europa, men som sedermera
blifvit dels härjadt af den stora eldsvåda, som
1671 i flera dagar rasade i slottet, dels plundradt,
eger nu omkr. 4,600 handskrifter, mest arabiska, och
omkr. 130,000 band äldre (i synnerhet historiska)
verk (en bokkatalog är under arbete). Det kungliga
palatset, som bildar en flygel af byggnaden, är icke
stort, men ytterst praktfullt smyckadt och rikt
på konstskatter. 1808 bildade prinsen af Asturien
(Ferdinand VII) i E. en sammansvärjning mot sin fader
Karl IV. S. å. plundrades slottet af fransmännen
under Houssaye, och 1 okt. 1872 förstördes en del
genom eldsvåda. Den då lidna skadan har dock sedan
blifvit nästan fullständigt afhjälpt. I E. finnes ett
kollegium för högre studier (med 17 professorer). Jfr
Rotondo, "Historia del monasterio di San Lorenzo"
(1856-61).
Escorialfår (Escurialfår), detsamma som
elektoralfår. Se Fårsläktet och
Merinosfår.
Escoriaza [eskåriartha], kommun i spanska
prov. Guipuzcoa, 18 km. s. ö. om Vergara, vid
kustfloden Deva. Där ligger en af Spaniens
mera besökta kurorter, med en järnkälla och
flera termer, som innehålla svafvelkalcium.
Ln.
Escosura, Patricio de la, spansk politiker och
skriftställare, f. 1807 i Madrid, d. 1878, studerade
matematik och estetik i Valladolid och Paris, dit han
nödgades fly af politiska skäl. Vid återkomsten till
Spanien ingick E. på militärbanan, avancerade till
ryttmästare och blef 1838 guvernör i Guadalajara,
som han försvarade mot Espartero, men måste efter
dennes seger åter fly till Frankrike. Återkommen 1843,
blef E. först understatssekreterare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
