Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 7. Egyptologi - Feinschmecker / 25-26 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrenstrahl, David Klöcker - Ehrenstrahl, Anna Maria - Ehrenstråle, David

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan närmast erinrar om ett par af hans ungdomsverk,
de ofvan omtalade, under holländska intryck
utförda genreartade porträtten från 1652 och
däromkring. Märkliga, rent motsatta flertalet af E:s
öfriga målningar samt ådagaläggande hans mångsidighet
och för naturen öppna sinne, då salongsluften
icke lyckades förkväfva det, äro E:s Djurmålningar,
d. v. s. icke de på hög eller högsta befallning
utförda häst- eller hundporträtten, utan hans t. ex.
på Drottningholm och Strömsholm befintliga bilder
af djuren i skog och mark, såsom tjädrar, orrar och
rapphöns, insatta i friskt målade landskap af
uppsvensk karaktär. Dessa, liksom hans nyssnämnda
genre från Medevi, konstatera, att hans i den
lifskraftiga holländska skolan utbildade anlag för en
träffsäker realistisk konst aldrig hos honom fullt
slocknat, utan flammade upp mot slutet af hans
lefnad, reagerande mot den förkonstlade riktning, i
hvilken han, med eller mot sin vilja, i Italien snärjts
och som sedan frodades i hofvets och de förnämes
salar. De visa, dessa målningar, liksom några af
hans tidigaste porträtt, att E., om han fortgått på
den väg, där han först gjorde sina lärospån,
kunnat bli något mer än den "svenska ärans"
bländande, men ofta något fadde tolkare med penseln –
en verkligt stor konstnär, jämbördig med de bäste af
de med honom samtida artister på kontinenten,
hvilka utgått ur samma sunda och grundläggande
skola som han. Nu blef E. visserligen en storhet
efter dåtida svenska begrepp, men en storhet, på
hvilken eftervärlden funnit sig föranlåten göra,
ibland kanske väl långt gående, afprutningar. Bland
E:s elever märkas systersonen David von Krafft,
Mikael Dahl, dottern Anna Maria (se nedan) samt
adliga dilettanter, såsom Aurora och Amalia
Vilhelmina von Königsrmarck.

Ehrenstrahls grafvård, utförd efter ritningar af N. Tessin d.y., i Stockholms Storkyrka.

Svenska akad. lät 1808 prägla en minnespenning
öfver E., och K. G. Nordin författade ett äreminne
öfver honom (i "Svenska akad:s handl. ifrån år
1796", d. 5, 1813). Se för öfrigt O. Levertin, "N.
Lafrensen d. y." (inledningen; 1899), och A. Hahr,
"Dav. Klöcker Ehrenstrahl" (1905).
-rn. (O. G-g.)

2. Anna Maria E., den föregåendes dotter,
målarinna, f. 1666 i Stockholm, d. där 22 okt.
1729, erhöll af fadern undervisning i hans konst
och utförde redan vid tjuguett års ålder några
allegoriska taflor, föreställande årstiderna. Hon gifte
sig 1688 med sedermera vice hofrättspresidenten
Johan Wattrang och egnade sig äfven under
sitt äktenskap åt sin konst, inom hvilken hon dock
aldrig höjde sig öfver dilettantismens ståndpunkt.
Bland hennes arbeten märkas sex Porträtt af Svea
hofrätts äldre presidenter, skänkta till nämnda
ämbetsverk 1717.
-rn. (O. G-g.)


Ehrenstråle, David (ursprungligen Nehrman),
universitetslärare, rättslärd, f. 14 juli 1695
i Malmö, d. 6 maj 1769 på Säby, Jönköpings län.
Han idkade 1712-14 akademiska studier i Lund,
men fortsatte därefter sin utbildning vid åtskilliga tyska och holländska
läroverk. 1717 blef han inskrifven som auskultant i Göta hofrätt, men
återvände 1719 till Lund samt blef 1720 e. o. och 1721 ord. professor
i juridik därstädes. 1746 blef han adlad och ändrade då namn. 1752 blef
han juris doktor. 1753 tog han afsked från sin professur. – E. intager
främsta rummet bland dem, som på den af
Stiernhielm och Loccenius lagda grundvalen sökte
fullända den nya svenska rättsvetenskapen. Med
outtröttlig flit behandlade han, i en följd af
akademiska dissertationer, flera viktiga stadganden
i 1734 års lag, och framför allt beredde han
sig ett varaktigt minne genom följande
systematiska arbeten: Inledning til then svenska
jurisprudentiam civilem (1729; tillägg och ändringar
under titeln: "Then svenska juris prudentia civilis
efter Sveriges rikes år 1734 antagna lag
förbättrad", 1746), Inledning till then svenska
processum civilem (1732, 1751 och 1759), Inledning
till then svenska jurisprudentiam criminalem (1756)
och Inledning till then svenska processum criminalem
(1759). Dessa arbeten, som under en lång följd af
år lågo till grund för studiet och undervisningen i
fäderneslandets gällande rätt, äro ännu af största
vikt för en närmare kännedom om de rättsgrundsatser,
som framställdes genom 1734 års lag. Om E:s
förtjänster såsom lärare vittna hans Föreläsningar
öfver giftermålsbalken (1747) och Föreläsningar
öfver ärfdabalken (1752) samt den samling af juridiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>