Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödlighet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan landsbygd och städer. I äldre tider var
städernas ställning i detta fall synnerligen
ogynnsam, men numera är deras "öfverdödlighet"
i väsentliga delar försvunnen. I Sverige var åren
1816—40 landsbygdens dödstal 22,3 pro mille, men
städernas 34,4 pro mille, alltså mer än hälften högre;
åren 1901—05 åter voro talen resp. 15,4 och 15,6
pro mille, alltså knappast längre någon skillnad
alls. I de flesta andra västeuropeiska länder är
utvecklingens gång ungefärligen densamma. Ja, många
af de mönstergillt administrerade jättestäderna i
Tyskland och England visa nu för tiden t. o. m. bättre
sanitära förhållanden än landsbygden — utan
tvifvel en af det samtida kulturarbetets största
triumfer. I vissa hänseenden kvarstå dock fortfarande
differenser, om ock ej på långt när så markerade som
förut. Sålunda äro de spädaste åldrarna mångenstädes
(dock ej öfverallt) ännu i våra dagar ogynnsammare
lottade i städerna än på landsbygden; i synnerhet
gäller detta om barn födda utom äktenskapet. I de
senare barnaåldrarna, särskildt i skolåldrarna,
stå däremot städerna ofta synnerligen gynnsamt; här
kan man möjligen tänka sig ett urval af samma slag,
som nyss antyddes i fråga om Sachsen och Bajern. I de
vuxna åldrarna är dödligheten bland ogifta kvinnor
ofta lägre i städerna än på landsbygden, men för
hustrurna är förhållandet motsatt. Männen slutligen
drabbas fortfarande af en betydlig öfverdödlighet
i städerna, men härtill torde sociala orsaker — i
ordets vidsträcktaste bemärkelse — mera bidraga än
de sanitära.
Mellan olika samhällsklasser råda mångenstädes ännu
betydande skillnader i fråga om dödligheten; liksom
alla andra dylika åtskillnader är dock äfven denna
numera säkerligen stadd på återgång inom Väst-Europas
folk. Den högsta lifslängden uppnås icke af samhällets
mest gynnade grupper (furstehusen och högadeln),
utan snarast af den kroppsarbetande befolkning,
som får utföra sitt arbete under jämförelsevis
gynnsamma sanitära villkor, såsom våra svenska
småbönder, torpare och bruksarbetare. I allmänhet
är dock den bildade klassens ställning fördelaktig,
medan den ogynnsammaste platsen i regeln tillkommer
arbetarklassen inom mindre lyckligt situerade
industribranscher. Fattighjon med full försörjning
hafva i Sverige visat sig ej utmärkas af högre
dödlighet än befolkningen i allmänhet. Såsom ett
slags samhällsklass för sig kunna räknas de utom
äktenskap födda barnen, hvilkas sorgliga dödssiffror
alltid betraktats såsom ett af de mörkaste bladen
i framställningen af dödlighetsförhållandenas
historia. Skillnaden i detta fall mellan äkta
och oäkta barn är i vårt eget land betydligt
högre än i grannlandet Norge. — Med studiet af
samhällsklasserna sammanhänger undersökningen af
förhållandet inom olika yrken. I detta hänseende
hafva under senare tider omfattande undersökningar
verkställts i åtskilliga länder, såsom England,
Sverige, Danmark, Schweiz m. fl. Dock försvåras
dessa undersökningar ännu af ofullkomligheter uti
det förhandenvarande materialet. (En sammanfattande
öfversikt af resultatet för England och Schweiz
äfvensom staden Paris finnes i öfv. meddelad i
svenska "Försäkringsför:s tidskr.", 1892.) De
svenska undersökningarna, som i flera afseenden äro
de omsorgsfullaste och rikhaltigaste af alla, men
tyvärr i hög grad lida af materialets bristfällighet
och ibland otillräcklighet,
återfinnas i (den äldre) Arbetarförsäkringskommitténs
betänkande (1889). Såsom nyss antyddes, visar
sig en rörlig verksamhet i fria luften (landt-
och skogsbruk, fiske m. m.) vara den hygieniskt
fördelaktigaste. Inom industrien förekomma stora
skiljaktigheter, mera kanske beroende å de yttre
villkor, under hvilka arbetet måste försiggå, än
å yrkesarbetet själft. Såsom belysande exempel i
fråga om här berörda frågor må till sist nämnas, att
sannolika återstående lifslängden utgör vid tjugu års
ålder för de manliga medlemmarna af Europas suveräna
furstefamiljer 45 år, för en svensk bruksarbetare
50 år, men för arbetare inom våra mest missgynnade
industribranscher blott omkr. 30 år.
"Ett blidare eller strängare klimat tyckes", säger
Hellstenius, "ej i och för sig utöfva något särdeles
stort inflytande på dödligheten och meteorologiska
förhållanden endast i så måtto, att tidpunkterna
för starka temperaturväxlingar tillika visa sig vara
tidpunkterna för den största dödligheten." De olika
årstiderna visa karakteristiska egendomligheter
i olika länder, i en riktning, som erinrar om den
gamla satsen, att "solen är Nordens bästa vän och
Söderns svåraste fiende". I Sverige äro augusti och
september de gynnsammaste månaderna, ogynnsammast
åter månaderna januari—april. I de högsta åldrarna
är dödligheten störst om vintern, i de mellersta
om våren. För de spädaste åldrarna är vintern i
allmänhet ofördelaktigast, men i städerna stundom
äfven högsommaren — i äldre tider alltid, såsom
förhållandet ännu torde vara i sydligare belägna
länder. I Finland är dödligheten synnerligen stor
under vårmånaderna, i Italien åter är augusti månad
den ohälsosammaste af alla.
En sida af dödlighetsstatistiken, som ännu
endast i få länder erhållit en tillfredsställande
behandling, är frågan om dödsorsakerna. I den svenska
befolkningsstatistiken egnades under de första åttio
åren, 1750—1830, stor uppmärksamhet åt detta ämne,
och ett ytterst rikhaltigt, för den tiden alldeles
enastående material insamlades, som tyvärr ännu är
så godt som obearbetadt. F. n. (fr. o. m. 1860)
eger man för städernas del om dödsorsakerna
fullständiga uppgifter, men från landsbygden endast
angående farsoter äfvensom våldsamma dödsorsaker
jämte själfmord; i fråga om öfriga dödsorsaker
på landsbygden är materialet ej fullständigt, men
förtjänade dock att mera än hittills skett beaktas.
Öfver dödsorsakerna i Stockholm äro omfattande
undersökningar offentliggjorda af K. Linroth och för
Göteborg af E. Almquist. Härförutom föreligga flera
monografier öfver särskilda sjukdomar, i synnerhet
öfver smittkopporna, koleran, frossan m. fl.; under
de senaste åren har särskildt tuberkulosstatistiken
blifvit flitigt behandlad.
Den fullständigaste och bästa statistiken öfver
dödsorsakerna är den engelska. Enligt en för
1860-talet verkställd särskild utredning skulle inom
en engelsk generation 15,3 proc. af alla dödsfall
efter uppnådda femton års ålder förorsakas af
lokala lungsjukdomar, 15,2 proc. af lungsot, 11,4
proc. af hjärnsjukdomar, 10,7 proc. af sjukdomar i
cirkulationsorganen, inräknadt vattsot, 9,2 proc. af
farsoter, 6,7 proc. af magsjukdomar, 3,1 proc. af
kräfta, 3,1 proc. af olyckshändelser och brott,
2,1 proc. af njurlidanden, 1,0 proc. af barnsbörd
och barnsängsfeber (räknadt ensamt på den kvinnliga
folkmängden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
