Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cento ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristendomen en väg på landets ytterkanter. - C. är
nu ganska väl genomforskadt. Livingstone samt
efter honom Cameron och Stanley voro de viktigaste
banbrytarna i detta forskningsarbete; sedan har
en mängd andra resande genomströfvat landet. För de
äldre resorna redogör G. v. Düben i "Forskningarna i
Central-Afrika" (i "Ur vår tids forskning" 1878). Se
för öfrigt Goffart, "Traité méthodique de géographie
du Congo" (1897; 2:a uppl. 1899), och H. Johnston,
"History of the colonisation of Africa" (1899).
(J. r. N.)
Central-Amerika (Centro-Amerika l. Mellan-Amerika)
kallas i geografisk bemärkelse hela den
landsträcka, från Tehuantepec- till Darien-näset,
hvilken sammanbinder Amerikas båda stora
landmassor. C. omfattar de sex republikerna
Guatemala, Salvador, Honduras, Nicaragua, Costarica
och Panama, kolonien Brittiska Honduras samt de
mexikanska staterna Chiapas, Tabasco, Campeche och
Yucatan. Hela området är omkr. 750,000 kvkm. C:s
konturer ega i allmänhet föga omväxling. Västkusten
längs Stilla oceanen eger väl flera inskärningar,
såsom Montijo-, Dulce-, Nicoya- och Fonseca- eller
Conchagua-bukterna, men goda hamnar saknas. Rikare
på inskärningar är den östra kusten, som åtminstone
eger en tydligt utpräglad halfö, Yucatan, och de
stora Campeche-, Honduras- och Mosquito-bukterna
ega flera goda hamnar. Central-Amerika utgör en
samling af breda platådalar, som genomstrykas
af enstaka bergskedjor. Dessa platådalar höja
sig än terrassvis öfver hvarandra, än afbrytas
de af lägre liggande slätter. Från Panama-näsets
insänkning uppstiger Veraguas högslätt 600-1,000
m. Kordillererna sträcka sig från Chiriqui-golfen
som en mäktig mur med två höga kedjor och nå i Cerro
Santiago 2,827 m.; vulkaner möta norr om nämnda
vik. Från den djupt inskärande Golfo Dulce heta
bergen Cordillera de Talamanca. Costarica har flera
högslätter (900-1,400 m.) och höga toppar, bland
hvilka Chirripó grande når 3,900 m. Vid 11°-13°
n. br. går en bred sänka i nordvästlig riktning
tvärsöfver C. I den ligga sjöarna Nicaragua och
Managua samt Fonsecaviken. Utefter denna sänkas norra
kant ligger C:s andra stora vulkanrad, som slutar vid
Fonsecaviken. Nordligare möter ett af floder eroderadt
tafelland, utan betydligare höjder. Salvador är åter
rikt på vulkaner, liksom det nordligare Guatemala,
som eger C:s två högsta vulkaner, Tajumulco
(4,210 m.) och Tacana (4,260 m.), hvilka också
äro C:s högsta bergstoppar. Bergen fortsätta genom
västra Guatemala och södra Mexico till sänkan öfver
Tehuantepecnäset. Däremot upptagas norra Guatemala
och halfön Yucatan af högslätter. I Stilla oceanen
utmynna, till följd af bergens läge nära kusten,
utom floden Lempa, endast smärre bäckar. På östra
sidan utfalla: Usumacinta, Hondo, Motagua, Ulua, Wanks
l. Segovia, Escondido l. Bluefields och San Juan. I
geognostiskt hänseende är C. ännu föga undersökt. Inom
Stillahafstrakterna af Guatemala, Honduras, Nicaragua
och Costarica äro yngre vulkaniska bergarter, såsom
trakyt, fonolit, andesit m. fl., allmänna, likaså
inom södra Mexico; båda områdena äro ymnigt försedda
med vulkaner. För öfrigt utgöres berggrunden, såvidt
kändt är, af hufvudsakligen urformationens samt de
mesozoiska och tertiära formationerna. Af metaller
förekomma guld och silfver, företrädesvis i de östra delarna af
Honduras och Nicaragua, samt bly, järn och koppar.
Äfven stenkol finnes. - I afseende på klimat och
vegetation särskiljer man i C. tre regioner: tierra
caliente (det varma området), tierra templada (det
tempererade området) och tierra fria (det kalla området).
I den förstnämnda, hvartill höra kuststräckorna och
de lägre slätterna i det inre, utvecklar den
tropiska växtvärlden en stor rikedom och prakt; den
fuktiga östra sidan företer dock en ojämförligt mera
storartad växtlighet än den västra. Landet är där
betäckt med täta urskogar, som lämna de dyrbaraste
träslag: mahogny, bresiljeträ, sassaparill, ipekakuanha
m. fl. Årstemperaturen är där omkr. 26°
med små växlingar under de olika årstiderna.
Regnmängden är större på den atlantiska sidan än
utefter Stilla-hafskusten, en följd af den förhärskande
nordöstpassaden. På Panamanäset får Colon vid östra
kusten 3,100 mm., Naos vid västra kusten 1,136 mm.
nederbörd; längre i norr har Costa Cuca på
östkusten 3,920 mm. och staden San Salvador, väster om
bergen, 1,676 ram. Till tierra templada, regionen
mellan 1,000 och 1,600 m. höjd öfver hafvet, hör
större delen af Guatemalas samt Honduras’, norra
Nicaraguas och Costaricas platåland. I dessa
landsträckor härskar en ständig vår, och jämte de mera
nordiska kulturväxterna utvecklas där äfven
tropikernas alster: indigo, kakao, vanilj, kaffe, bomull,
socker, tobak, många droger, kryddväxter m. fl. De
europeiska sädesslagen odlas företrädesvis i tierra fria,
1,600-2,000 m. öfver hafvet. Klimatet är där
stärkande och hälsosamt. Den svalaste temperaturen
hafva högslätterna i norra Guatemala, där snö stundom
faller. - Faunan är rik och omväxlande,
men ej karakteristisk. Bland däggdjuren må nämnas
jaguaren, kuguaren och åtskilliga andra kattarter,
en sjakalen liknande hundart, ett slags vildsvin
(pecari), flera arter små hjortar, en mängd apor af
sydamerikanska former och det för Mexico egendomliga
springråttsläktet, Dipodomys. Fåglarna äro lika
talrikt representerade som utmärkta genom skönhet
och färgprakt, hvilket i synnerhet är fallet med
många arter af papegojor, dufvor, påfåglar, hokkohöns,
tukaner, trogonarter, hackspettar, kolibrier
m. fl. Bland reptilier förekomma giftiga ormar samt
alligatorer och sköldpaddor. - Folkmängden
uppgår till omkr. 4,700,000 personer. De västra
delarna af landet äro i allmänhet tätare bebyggda
än de mindre hälsosamma kustländerna i öster, hvilka
delvis äro helt och hållet obebodda. Befolkningen
består af hvita (omkr. 300,000), hvilka till största
delen äro spanska kreoler, af hybrider (omkr. 2
mill.), hvilka där kallas ladinos och utgöras af
mestiser, mulatter, samboer, terzeroner o. a., samt
af rena indianer, hvilka (med undantag af 20,000
kariber på norra kusten af Honduras) äro
afkomlingar af de folkstammar, som bebodde landet vid
tiden för den spanska eröfringen. Indianerna
bestodo då, såsom förhållandet är ännu i dag, af tvenne
hvarandra helt olika folkgrupper. På högslätterna i
det inre landet samt på Stilla hafvets kust påträffade
man stammar, hvilkas religiösa och politiska institutioner
hade nått en ganska hög utveckling. I
urskogarna på östra kusten däremot kringströfvade folk,
som lefde hufvudsakligen af jakt och fiske och
hvilka sannolikt voro besläktade med Antillernas
urinvånare. Afkomlingar af dessa äro de ännu
oberoende s. k. "indios bravos" på östra kusten. -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
