Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 717-718 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byggnadskonsten ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därför af de underkufvade etruskernas större
konstfärdighet. Med deras hjälp utfördes Roms äldsta,
för sin tid storartade befästningar, vattenledningar
(akvedukter) och afloppsledningar, t. ex. den
af konung Tarquinius anlagda, ännu tjänstgörande
"cloaca maxima". Äfven templen byggdes i etruskisk
stil, i okonstlade och kraftiga former, som höllo en
medelväg mellan pelasgiska och doriska former,
och med takkonstruktioner af trä. Sålunda var det
under republikens första år, 509 f. Kr., invigda
Jupiterstemplet på Kapitolium uppfördt med kolonner
af peperin och murar af tuffsten, stuckbeklädda
och målade, med taklag af trä och gafvelgrupp
af terrakotta. Då romarna efter hand eröfrade
Syd-Italien, Grekland och Mindre Asien, lärde de
uppskatta grekernas förfinade formbildning och sökte
förena den grekiska formens eleganta symbolik med den
etruskiska färdigheten i hvalfkonstruktioner. De
ställde sålunda framför hvalfkonstruktionen
kolonner med sina bjälklag för att uttrycka det
organiska lif hos byggnaden, hvilket de icke funno
tillräckligt uttaladt i hvalfkonstruktionen. Templen
bibehöllo dock äfven hos romarna de ursprungliga
träkonstruktionsformerna. Den romerska stil, som
uppkom ur denna motivblandning, räknade fem kolonnsystem:
1) det toskanska, uppkommet ur det etruriska;
2) det romersk-doriska, hvars kolonn försågs med
basprofiler i motsats mot den baslösa grekiska; 3)
det joniska, med fyra i hörnen utspringande voluter
i st. f. de två grekiska; 4) det korintiska och 5)
det romerska l. komposita-systemet, rikare utsiradt
än det korintiska med akantusblad och voluter. Friser
och listverk nästan öfverlastades med skulpturer,
i synnerhet under förfallperioden (pl. VI).

Fig. 10. Plan af Parthenon.

Liksom grekernas torg (agorá) var romarnas (forum)
samlingsplatsen för samhällets lif och monument. Det
omgafs af kolonnader och pryddes med bildstoder och
äreportar (pl. VI). Kring forum lågo vanligen de
förnämligare templen, rådhuset (curia), börsbyggnaden
(basilica), ofta äfven badhus (thermae), teater samt
gymnastik och skolhus (gymnasium).

Fig. 11. Vestatemplet i Tivoli.

Fig. 12. Mars-Ultor-templet i Rom.

De romerska templen voro någon gång runda enligt
en gammal italisk, vid grafbyggnaderna och
de åt gudinnan Vesta helgade templen iakttagen
tradition (fig. 11), men vanligen rektangulära med
en proportionsvis stor förhall vid ena kortväggen
och i en halfrund nisch (apsis) för gudabilden
vid den andra. I större tempel delades cellan genom
kolonnrader i "skepp" (navis). Långsidorna pryddes
vanligen med nischer för lägre gudomligheter.
Ofta saknades däremot kolonnader på templets
yttre långsidor (fig. 12). Byggnadsmaterialet
var tuff, peperin och travertin, öfverklädda
med marmor, eller ock enbart marmor. Cellan
hade ljusöppning i taket, som i öfrigt bestod af
träkonstruktioner med täckplattor af marmor eller
terrakotta. På Hadrianus’ tid täcktes emellertid
midtskeppet i Roms och Venus’ sammanbyggda tempel med
tunnhvalf, en konstruktion, som senare blef ganska
vanlig. Bland de förnämsta tempelbyggnaderna må
ytterligare nämnas Jupiterstemplet på Kapitolium,
forntidens praktfullaste byggnad, hvars tak täcktes
af förgyllda bronsplattor, och Jupiter-Statorstemplet
på forum i Rom. Rådhusen i de romerska städerna
torde i allt väsentligt liknat templen. Typiska för
den romerska stilens förening af grekisk arkitrav
och etrurisk hvalfbyggnad äro triumfbågarna, ett
slags portalbyggnader med hvälfda genomgångar,
som restes till ära åt romerska segerherrar. Bland
de vackraste och ståtligaste må nämnas Titus’ och
Konstantins triumfbågar i Rom (pl. VII). Basilikorna
voro afsedda dels till börsbyggnad och handelsdomstol,
dels till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>