Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bourget ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som man tillskref hans betänkligheter, blef han ett
föremål för allmänt förakt i hären. Efter sin faders
död (1711) blef han dauphin och började på Ludvig
XIV:s uppmaning egna sig åt statsangelägenheter. Hans
knappt ett år därefter timade plötsliga död, strax
efter sedan hans gemål, prinsessan Adelaide af
Savojen, och två söner aflidit, kastade på hertigen
af Orléans, sedermera "prinsen-regenten", misstanken
att hafva tagit dem alla af daga. Hans tredje son
uppsteg på tronen såsom Ludvig XV. Jfr Proyart,
"Vie du dauphin, père de Louis XV" (2 bd, 1782).
Bourgogne-viner [borgå’nj-], Burgundviner,
viner från de franska departementen Côte-d’0r,
Yonne, Saône-et-Loire, motsvarande den forna
provinsen Bourgogne. Dessa viner, som redan under
medeltiden hörde till Frankrikes anseddaste,
äro dels röda, dels hvita. De förnämligare röda
odlas nästan uteslutande på Côte-d’0rs nedre
sluttning mot s. ö., mellan Santenay och Dijon,
en sträcka af 60 km. De äro af en liflig färg,
stötande i brunt, af torr, fyllig smak med kraftig
bouquet, eldiga och stimulerande. Alkoholhalten är
något högre än hos Bordeauxvinerna, eller omkr. 11
volymprocent. Såsom ömtåligast af de franska vinerna
fordra bourgogne-vinerna en mycket omsorgsfull
behandling. Sedan vinet mognat på fat, håller
det sig bäst i tappadt tillstånd, hvarför finare
märken vanligen exporteras på buteljer. Vinerna
kunna vid noggrann skötsel, väl lagrade i ombonade,
torra lokaler hålla sig 15–20 år, efter hvilken
tid höjdpunkten vanligen är passerad. De hvita
vinerna äro lättare än de röda, af mild smak
och bouquet. Finare röda bourgogne-viner äro
Romanée, Richebourg, Clos-Vougeot, Chambertin,
Volnay, Pomard, Beaune, Mâcon m. fl. Af de
hvita utmärker sig särskildt Montrachet, vidare
Chablis. Det vid namnen å bourgogneviner så
ofta förekommande prefixet "clos" betyder en
af stenmurar inhägnad vingård. – I Bourgogne
fabriceras äfven musserande vin, hufvudsakligen af
enklare hvita viner från Epineuil m. fl. orter. På
senare tid hafva äfven högre slags röda viner,
såsom Romanée, förts i handeln musserande. Sådana
viner äro afsevärdt heta och stimulerande.
G. H–r.
Bourgoin [borgåä’], stad i franska dep. Isère,
vid Rhônes biflod Bourbre och järnvägen Lyon–
Grenoble. 5,939 inv. (1901). Silkesmaskodling, siden-,
bomulls- och pappersindustri. Med B. sammanhänger
omedelbart köpingen Jallieu (3,967 inv., 1901)
med sidenväfveri, pappersbruk och maskinfabrik. De
s. k. Bourgoin-mossarna, nu delvis torrlagda, hvilka
med en areal af 6,500 har sträcka sig utmed floden
Bourbre, anses vara en gammal Rhônebädd.
Bourgoin [borgåä’], Thérèse Etiennette, fransk
skådespelerska, f. 1781, d. 1833, tillhörde Théâtre
français 1799–1829 och innehade där nästan alla första
älskarinneroller i lustspelet och sorgspelet. Hon
beundrades för sin skönhet och sina kvicka infall.
Bourgoing [borgåä’]. 1. <sp>Jean François</so>, baron de B.,
fransk diplomat, f. 1748, d. 1811, tillhörde en gammal
adlig ätt, som haft flera framstående medlemmar. Efter
att hafva tjänstgjort vid franska beskickningar hos
åtskilliga tyska furstar, var han 1777–85 sekreterare
vid ambassaden i
Madrid och förvärfvade därunder grundlig kännedom
om spanska förhållanden. Under de oroliga åren
1791–93 var han minister där, och 1795 deltog han
verksamt i fredsslutet i Basel. Efter statskuppen 18
brumaire (9 nov. 1799) afgick B. som minister till
Köpenhamn, där han bidrog till närmandet mellan
Ryssland och Frankrike, och sedan till Stockholm,
men återkallades snart och var från 1808 till sin
död minister i Sachsen. Bland hans skrifter märkas
Nouveau voyage en Espagne, ou tableau de l’état actuel
de cette monarchie (1789), Mémoires historiques et
philosophiques sur Pie VI et son pontificat (1799)
och <i>Coup d’oeil politique sur l’Europe à la fin du,
18:ème siécle (1801).
2. Paul Charles Amable, baron de B., den föregåendes
son, fransk diplomat, f. 1791, d. 1864, deltog som
adjutant hos marskalk Mortier i Napoleons ryska
fälttåg och var sedermera legationssekreterare i
Berlin, Köpenhamn och Petersburg. 1830 slöt han sig
med glädje till Ludvig Filip och bidrog att hindra
en hotande brytning mellan honom och tsar Nikolaus
I. Han var därefter minister i Sachsen (1832–34)
och Bajern (1834–48) samt efter februarirevolutionen
ambassadör i Spanien (1849–57). Han blef 1841 pär af
Frankrike och 1852 senator. Bland hans arbeten märkas:
Le prisonnier de Russie (1816), som beskrifver hans
äldre broders fångenskap i Ryssland, Sur les chemins
de fer de l’Allemagne et du continent européen (1841)
och Souvenirs d’histoire contemporaine (1864).
Bourgoyne [borgå’jnj. Se Burgoyne.
Bourgraves [borgra’v], "borggrefvar", sedan 1849
vedernamn på en politisk förening af legitimister och
orleanister, hvilka, ehuru ej inbördes harmonierande,
1848 sammanslöto sig för att behärska den nyvalde
presidenten Louis Napoléon. Partiet, som fick sitt
namn efter en tragedi af Victor Hugo, räknade bland
sina mest framstående män Thiers, Molé, Montalembert,
Berryer, Falloux och Larochejacquelin.
Bourg S:t Maurice [bör sä måri’s], stad i franska
dep. Savoie, nära Isère. Omkr. 1,000 inv. Vid B.,
som behärskar vägen från Lilla S:t Bernhard öfver
Tarentaise, hafva nyligen 2 fort, la Plate och Truc,
samt ett batteri, Vulmis, anlagts, hvarjämte 2 verk
byggts på Gol de Traversette. L. W:son M.
Bourguignon [borginjå’], fr., burgundisk hjälm.
Bourguignon [borginjå’], fransk målare. Se
Courtois.
Bourguignons [borginjå7], politiskt parti, som under
de inre oroligheterna i Frankrike under förra hälften
af 15 :e årh. uppträdde mot grefvarna af Armagnac
och dessas anhängare. Partiet fick sitt namn efter
hertigarna Johan den oförskräckte och hans son Filip
den gode af Bourgogne, hvilka stodo i spetsen för
detsamma.
Bourignon [borinjå’], Antoinette, fransk religiös
svärmerska, f. i Lille 13 jan. 1616, var af
en mystisk-hysterisk läggning, som ytterligare
utbildades genom stränga späkningar och läsning af
asketisk litteratur. 20 år gammal rymde hon från
föräldrahemmet för att undgå ett giftermål. Efter
föräldrarnas död kom hon i besittning af en större
förmögenhet och var 1653–62 direktris för ett hospital
i sin födelsestad. Men snart tröttnade hon vid denna
sysselsättning och började ett kringflackande lif,
troende sig utkorad att återupplifva den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
