Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bok- och musikhandlarnes pensionsförening - Bokollon. Se Bok - Bokpris. Se Bokhandel - Bokrunor. Se Runor - Boksamling. Se Bibliotek - Bokskorpion - Bokskuld - Bokslut - Bokstaf - Bokstafs-ekvation, matem. Se Ekvation - Bokstafsinspiration l. Mekanisk inspiration, teol. Se Ingifvelse - Bokstafslås - Bokstafsrim, metr. Se Allitteration - Bokstafsräkning - Bokstafsskrift - Bokstafveringsmetoden. Se Skriftläsemetoden - Boktryckarfärg, tekn. Se Boktryckarkonst - Boktryckarkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter delegare är efter vissa grunder berättigad
till pension (utgående med hälften af det för manliga
delegare gällande beloppet), utan att någon särskild
afgift därför erlägges. Föreningens tillgångar, som
i högst väsentlig mån ökats genom frikostiga gåfvor,
uppgingo i dec. 1896 till omkr. 220,000 kr. och hafva
därefter genom särskilda anordningar och ytterligare
gåfvor tillväxt, så att de i dec. 1904 uppgingo till
närmare 390,000 kr. F. n. utgå 50 pensioner, däraf
29 till manliga delegare och 21 till änkor.
Bokollon. Se Bok.
Bokpris. Se Bokhandel.
Bokrunor. Se Runor.
Boksamling. Se Bibliotek.
Bokskorpion, Chelifer cancroides, zool., är namnet
på ett till tång-arachniderna hörande spindeldjur,
som skiljer sig från de egentliga skorpionerna
därigenom att den saknar svans och giftapparat samt
andas med trakéer (ej med lungsäckar). Dess kropp är
omvändt äggformig, mörkbrun och blir ända till 0,59
cm. lång. Bokskorpionen uppehåller sig i dammiga
böcker, vanvårdade herbarier och insektsamlingar,
där den lefver af boklöss och acarider.
A. Sg.*
Bokskuld, bokh., en i en räkenskapsbok noterad skuld,
för hvilken gäldenären icke lämnat någon skriftlig
förbindelse.
Bokslut, bokh., en hopsummering, genom hvilken
man kommer till kännedom om resultatet af bokförda
affärer, d. v. s. om tillgångar och skulder samt
vinster och förluster. Jfr Bokföring.
Bokstaf, det skrifna (resp. ristade, tryckta
o. s. v.) tecknet för ett (eller någon gång två)
språkljud. Jfr Alfabet och Skrift.
Bokstafs-ekvation, matem. Se Ekvation.
Bokstafsinspiration l. Mekanisk inspiration, teol. Se
Ingifvelse.
Bokstafslås l. Teckenlås, ett säkerhetslås
utan nyckel, uppfunnet omkr. 1540 af Ehemann
i Nürnberg. Sådana lås hafva mestadels formen
af cylindriska hänglås och kunna öppnas endast
därigenom att de ringar, som utgöra deras
väsentligaste beståndsdel och som äro försedda
med olika bokstäfver, medelst en vridning ställas
in på ett visst ord. Nämnda uppfinning har i 19:e
årh. förbättrats af en fransk mekaniker, Regnier.
Bokstafsrim, metr. Se Allitteration.
Bokstafsräkning. Bland forntidens greker och
äfven hos andra folk användes bokstäfverna i
alfabetet för att beteckna siffror eller tal
(så t. ex. betecknade a, b, y detsamma som l, 2,
3), och all räkning kunde därför i viss mening då
kallas för bokstafsräkning. Sedan emellertid andra
tecken (såsom l, 2, 3 o. s. v.) kommit i bruk för
att beteckna bestämda tal, användas bokstäfver inom
matematiken vanligen för att beteckna godtyckliga tal
(d. v. s. icke bestämda till sitt värde) eller tal
underkastade vissa villkor (t. ex. att vara hela tal),
rörande hvilka undersökningar eller beräkningar skola
utföras. Såsom ett bland de enklaste exempel härpå
kunna vi betrakta formeln a(b+c) = ab+ac, som på
kortast möjliga sätt uttrycker den för tre tal a,
b, c hvilka som helst giltiga lagen att produkten
af det första med de två andras summa är lika med
summan af det förstas produkt med det andra och det
förstas produkt med det tredje. Ett
annat exempel på användningen af bokstäfver har
man vid lösning af s. k. ekvationer eller likheter,
som innehålla en eller flera obekanta (hvilka ofta
pläga betecknas genom någon af de sista bokstäfverna
i alfabetet, såsom x, y, z). I detta fall företräder
bokstafven icke ett tal hvilket som helst, utan kan
vara fullt bestämdt genom den förelagda uppgiften,
ehuru dess värde framgår först efter utförandet af
vissa räkneoperationer (se härom vidare Ekvation).
Begynnelser till bokstafsräkning i nu antydda mening
finner man hos grekisk-alexandrinska författare
från 3:e årh. e. Kr., såsom Pappos och Diofantos,
och i ännu renare form hos hinduerna vid något
senare tid. De allmänt antagna tecken och symboler,
hvarmed man i nutidens bokstafsräkning betjänar sig,
härröra från nyare tiden. Så t. ex. kommo tecknen
+ och - (addition och subtraktion) i bruk först
vid slutet af 16 :e årh. och tecknet = (likhet)
först i midten af 17 :e årh. Såsom grundläggare af
den nyare tidens bokstafsräkning kan i viss mening
räknas fransmannen Viète (se d. o.). Betydelsen
af bokstäfvernas införande i matematiken har här
naturligtvis endast kunnat antydas; i stort sedt kan
sägas icke blott att denna eller en därmed jämförlig
symbol i egenskap af matematikerns skriftspråk är lika
oumbärlig för det matematiska tanke-utbytet, som den
vanliga skriften är det för kulturen i allmänhet, utan
att en dylik symbol i grunden är nödvändig redan för
det matematiska tänkandet. Se för öfrigt Algebra.
H. v. K.
Bokstafsskrift kallas den skrift, som består af
särskilda ljudtecken (bokstäfver) för särskilda
språkljud. Den kallas så till skillnad från
t. ex. kinesernas ordskrift (där de särskilda
orden hafva sina egna skriftecken), egyptiernas
stafvelseskrift och bildskrift, assyriernas
kilskrift o. s. v. Alla semitiska och indogermanska
folk, liksom de, hvilka fått sin kultur genom dem,
betjäna sig af bokstafsskrift. Idealet för en
bokstafsskrift är en sådan, som för hvarje ljud
använder endast ett tecken och icke begagnar
samma tecken för olika ljud. De förändringar
i stafningen, hvilka föreslås eller företagas,
ha till ändamål att komma detta ideal närmare än
hvad den gängse ortografien gör. Jfr Lundell,
"Om rättstafningsfrågan" (1886), och Noreen,
"Rättskrifningens grunder" (1892, n:r 42 af Verdandis
småskrifter).
Bokstafveringsmetoden. Se Skrifläsemetoden.
Boktryckarfärg, tekn. Se Boktryckarkonst.
Boktryckarkonst (Boktryckerikonst) l. Typografi, den
konst, med hvars hjälp tankar och ord på mekanisk väg,
medelst rörliga typer och tryckpress, åskådliggöras
för ögat.
A. Boktryckarkonstens historia. Redan 581
e. Er. utöfvades i Kina konsten att i trätaflor
utskära skrift, och i 10:e årh. trycktes enligt denna
metod ett antal af Kinas klassiska verk. En kinesisk
smed lär i 11:e årh. hafva användt mjukt ler för
att forma taflor med skrift, ur hvilka han utskar de
särskilda bokstäfverna, som han därefter härdade i
eld. Dessa bokstäfver kunde sedan sammanställas efter
behof. Genom afklappning med borste togos aftryck på
pappersark, hvilkas baksidor sammanklistrades. Denna
metod, som af alla föregångare mest liknar den nyare
boktryckarkonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
