Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blekinge län - Blekingsbåt. Se Eka, skpsb. - Blekingseka. Se Eka, skpsb. - Blekkalk, kem. Se Klorkalk - Blekning. 1. Kem. tekn. - Blekning. 2. Trädg. - Bleksot, Kloros (Chloros), patol., en sjukdom som angriper yngre kvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brännerier till 2,74 mill. liter (50 proc.),
utgörande 7,3 proc. af hela rikets. – Grufdrift
förekommer ej, men väl någon brytning af fältspat,
och vid järnhandtering sysselsattes 1903 omkr. 100
arbetare. Fabriksverksamhet uppgifves hafva 1902
bedrifvas vid 323 fabriker med 8,707 arbetare. Af
tillverkningsvärdet, 24,79 mill. kr., kommo 4,1
mill. på brännvinsbrännerier och destilleringsverk,
4,1 på järn- m. fl. metallvarufabriker och gjuterier,
2,5 på stenhuggerier, som sysselsatte 2,848
arbetare, 1,83 på skepps- och båtbyggerier, 1,73 på
ett råsockerbruk. Hela handtverkspersonalen angafs
s. å. till 2,749 personer och den för bevillning
uppskattade inkomsten af handtverksdriften till
0,82 mill. kr. Antalet af handlande var s. å. 667
och deras betjäning 861, och uppskattades inkomsten
af handelsrörelsen till nära l 1/2 mill. kr. Den i
länet hemmahörande handelsflottan bestod 1902 af
följande fartyg öfver 20 ton: 79 segelfartyg om
6,980 ton samt 20 ångfartyg om 8,066 ton och 5,656
hästkrafter; å sjömanshusen voro inskrifna 1,234
sjömän. Järnvägarna inom länet äro endast enskilda
och hafva en sammanlagd längd af inemot 300 km.,
gående dels efter södra och östra kusten, dels från
Sölvesborg och Karlshamn mot statsbanan samt från
södra kustbanan till Växjö och från Karlskrona mot
Växjö–Kalmar-linjen äfvensom från Nättraby uppåt
länet. Hemmantalet å landsbygden utgör 1,083 mantal
och beräknas till 14 för städerna. Taxeringsvärdet
1903 var för jordbruksfastigheter 51,075,500 kr. å
landsbygden och 726,100 kr. i städerna samt för annan
fastighet 13.380,100 kr. å den förra och 39,021,100
kr. i de senare, hvartill kommer värdet af statens
och menigheters fasta egendom, taxerad å landsbygden
till 10,603,400 kr. och i städerna till 6,056,600
kr. Fideikommissegendomar med ett sammanlagdt
taxeringsvärde af fullt 1 1/2 mill. kr. innehades
1900 af 3 personer. Vid samma tid var den fasta
egendom, som innehades af inhemska aktiebolag,
taxerad till nära 7 1/2 mill. kr. Endast en utländsk
undersåte egde en (mindre) fastighet. – 1658–80 hade
Blekinge län gemensam landshöfding med Kristianstads
län och 1680–83 med Kalmar län. Sedan sistnämnda
år har Karlskrona varit landshöfdingens residens.
K. S.
Blekingsbåt. Se Eka, skpsb.
Blekingseka. Se Eka, skpsb.
Blekkalk, kem. Se Klorkalk.
Blekning. 1. Kem. tekn. Fibrer och däraf tillverkade
garn, väfnader, papper m. m. innehålla oftast ett
smutsigt gult eller brunt färgämne, som dock genom
kemiska medel kan förstöras, utan att fibern själf
därvid tager större skada. Likaså innehålla hartser,
stearin, fett, vax, oljor, ben m. fl. varor färgade
substanser, genom hvilkas förstöring en vackrare
produkt erhålles. De processer, hvarigenom dylik
affärgning eger rum, benämnas med ett gemensamt
namn blekning, hvilket uttryck likväl i inskränkt
bemärkelse afser endast affärgning af fibrer
och produkter däraf. De kemiska förändringar, som
resultera i en blekningsprocess, kunna framkallas på
olika sätt:
a) Inverkan af ljus och luft (små portioner ozon
eller vätesuperoxid, som finnas i luften). Förloppet
är härvid relativt långsamt; men risken af en för
stark inverkan, hvarigenom ej blott färgämnet, utan
ock varan själf angripes, är obetydlig. Till denna
art af blekning hör s. k. ängsblekning, som användes
för att affärga vegetabiliska fibrer, garn och
väfnader, och som verkställes på det sätt, att varorna
utbredas på marken, utsatta för sol och fuktighet. –
Blekning medelst ljusets inverkan användes äfven i
fråga om ben, stearin m. fl. varor.
b) Inverkan af kemikalier. Den sönderdelning af
färgämnet, hvartill enligt ängsblekningsmetoden
åtgå veckor, kan utföras på en kort stund, om
man tillgriper vissa kemikalier, därvid dock stor
varsamhet är af nöden, om ej äfven själfva varan
skall angripas. För vegetabiliska fibrer är det
hufvudsakligen klor och preparat däraf, som begagnas
vid blekningen. Kloren användes i regeln i lösning
(klorkalklösning, natriumhypokloritlösning) och
antages verka sålunda, att den frigör syre, som
i sin ordning angriper färgämnet. Af synnerlig
vikt vid blekning med klor eller klorpreparat
är, att ingen klor kvarstannar i varan efter
blekningen. Att förhindra detta användes ofta
lösning af s. k. antiklor (natriumhyposulfit). –
Animaliska fibrer äfvensom vissa vegetabiliska
(halm m. m.) kunna ej blekas med klor, som färgar dem
gula. I stället användes svafvelsyrlighet ("röken"
af brinnande svafvel), vanligen i gasform, i vissa
fall (i fråga om silke) i lösning.
Den under senare åren införda s. k. elektrolytiska
blekningen, eller "blekning med elektricitet", skiljer
sig från den kemiska endast i afseende på sättet för
blekvätskans framställning, hvilken eger rum medelst
inverkan af elektrisk ström på utspädda lösningar af
alkalimetallers eller alkaliska jordmetallers klorider
(koksalt, klormagnesium o. d.). K. S–n.
2. Trädg. Blekning kallas ock ett förfarande,
som användes med vissa grönsaksväxter. Därigenom
att ljuset på ett eller annat sätt utestänges från
växterna, blifva framskjutande blad och skott hvita
eller gulhvita i st. f. gröna, och dessa sålunda
blekta växtdelar hafva en mildare smak och sprödare
byggnad än sådana, som utbildats i ljus. Blekning
utföres vanligast på det sätt, att jord eller
sand upplägges öfver växterna, hvarigenom de
efter hand uppskjutande bladen och skotten eller
åtminstone deras undre delar blekas. Blekning
företages bl. a. med sparris, selleri och sallat.
C. G. D.
Bleksot, Kloros (Chloros), patol., en
sjukdom eller konstitutionsrubbning, som angriper yngre kvinnor och
vanligen begynner redan under pubertetsperioden. Den
plägar räknas till blodsjukdomarna och kännetecknas,
hvad blodet beträffar, hufvudsakligen af en
minskning af de röda blodkropparnas halt af färgämne
(hemoglobin) till inemot 30 proc. och af antalet röda
blodkroppar per kubikmillimeter blod till inemot
3,000,000, hvilken minskning äfven i svårare fall är
förenad med en förändring af de röda blodkropparnas
form (s. k. poikilocytos) samt uppträdandet
af kärnhaltiga röda blodkroppar. Samtidigt med
denna blodförändring uppträda ock hos den sjuke
flera, dock ingalunda för denna sjukdom ensam
karakteristiska symtom, såsom en blek, gulaktigt
genomskinlig ansiktsfärg (häraf namnet kloros, af
grek. chloros, blek, gulgrön), utan att rodnaden
å kinderna behöfver vara borta, bleka slemhinnor
(å läppar m. m.); benägenhet för hufvudvärk,
svindel, flimmer för ögonen; hjärtklappning;
digestionsrubbningar, såsom minskad matlust,
äckelkänsla och tyngd i maggropen samt förstoppning;
rubbningar i menstruationsblödningarna samt en allmän
känsla af olust och såväl psykisk som fysisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
