Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berzelius, Jöns Jakob, kemist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utnämndes af Collegium medicum till medicine och
farmacie adjunkt. 1803 verkställde han i förening
med Hisinger sina epokgörande undersökningar öfver
den galvaniska strömmens inverkan på metallsalter,
hvilka undersökningar offentliggjordes 1803 i Gehlens
"Journal der chemie". S. å. höll han populära
föreläsningar i kemi för hufvudstadens bildade
publik; men dessa rönte så liten uppmuntran, att
föreläsaren så när hade måst pantsätta sin dyrbara
instrumentsamling för att kunna betäcka de till
dessa föredrag erforderliga omkostnaderna. Han
var vid denna tid äfven anställd vid wernerska
brunnsinrättningen, hvilken han högeligen gagnade
genom afhandlingen Några underrättelser om nyttan
af artificiella mineralvatten (1803). Efter att 1804
hafva blifvit promoverad till med. doktor, förordnades
B. att upprätthålla farmacie professorns tjänst i
Stockholm. Zoologen Qvensel blef emellertid (1805)
utnämnd till professor i farmaci, och B., som för
sitt förordnande godtgjordes endast med assessors
titel, nödgades då mottaga fattigläkartjänsten i
Adolf Fredriks församling, med en lön af 66 rdr 32
sk. b:ko (100 kr.). "Det var litet", säger han själf,
"men med inskränkta behof är litet ofta nog". Året
därefter blef han jämväl lärare i kemi vid Karlbergs
krigsakademi. Efter Qvensel utnämndes han 1807 till
professor i medicin och farmaci vid den i Stockholm då
bestående medicinska skolan, hvilken sedermera blef
Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Nitälskande
för läkarbildningens höjande, åvägabragte han
s. å. stiftandet af Svenska läkarsällskapet och
sträfvade ifrigt för att det nämnda institutet måtte
blifva utvidgadt och få större rättigheter. Så
t. ex. utverkade han tillstånd att få inreda ett
laboratorium i ett hus på Riddarholmen. Vid samma tid,
1808, började han utgifvandet af sin stora Lärobok i
kemien (I–VI., 1808–30). Detta verk, hvars två första
delar utkommo i ny upplaga (1817–22), öfversattes på
de flesta europeiska språk. Tillsammans med Hisinger
hade B. 1806 börjat utgifva en samling vetenskapliga
rön under titeln Afhandlingar i fysik, kemi och
mineralogi (1806–18). I detta arbetes sex volymer
(de tre sista utgaf han med biträde af flere andra
kemister och mineraloger) framlade B. under tolf
års tid de ymniga resultaten af en nästan otalig
mängd experiment. I denna samling finner man hans
och Hisingers undersökningar öfver den galvaniska
strömmens inverkan på salter, redogörelser för
deras upptäckt af elementet cerium, B:s arbeten i
fysiologisk kemi (om benen, märgen, exkrementen,
djurvätskorna m. m.), redogörelse för hans upptäckt
af elementet selen och för hans långvariga, omfattande
och ytterst noggranna undersökningar öfver de kemiska
proportionerna samt en mängd mineral-analytiska
arbeten, bland hvilka särskildt må framhållas de
glänsande undersökningarna öfver de vid Falun funna
sällsynta mineralen. En sådan samling undersökningar
torde vara utan like i något lands litteratur, och
likväl äro de endast en del af hvad B. producerade.
1808 kallades B. till ledamot af Vetenskapsakademien,
och 1810 valdes han till preses i densamma. Han
stod nu på höjden af anseende. 1812 besökte han
England. 1817 fick han, vid den berömde Klaproths
frånfälle, anbud att blifva dennes efterträdare såsom
professor i Berlin, med rättighet att själf bestämma
villkoren, och då han afslog anbudet, blef han af
den preussiska regeringen anmodad att bland
sina landsmän utse en lämplig person till platsen. Men
B. föreslog i stället en ung preussare, Mitscherlich,
upptäckaren af isomorfin, och denne afsändes då till
Stockholm för att under B:s ledning förkofra sig i sin
vetenskap. Vid Karl Johans kröning, 1818, upphöjdes
B. i adligt stånd, med rätt att oförändradt behålla
det namn hans forskningar gjort så äradt. S. å. utsågs
han af Vetenskapsakademien till dess ständige
sekreterare, med nära dubbelt så stor lön som de
föregående sekreterarna haft. Under den tid han skötte
denna befattning åvägabragte han stora och viktiga
förändringar inom akademien. Nya grundregler antogos,
och 1828 inköptes det stora hus, där riksmuseet nu är
inrymdt. Dettas samlingar tillväxte i rikhaltighet,
på samma gång vården af dem anförtroddes åt
förtjänstfulla vetenskapsmän. Dess numera så ytterst
dyrbara mineralkabinett grundades af B. och hans vän
Hisinger. Viktigast af hvad B. åstadkom voro dock de
årsberättelser om vetenskapernas framsteg under det
förflutna året, hvilka på akademiens högtidsdagar
afgåfvos af riksmuseets intendenter. 1821–47
aflämnade B. punktligt en fullständig, stundom
ganska utförlig redogörelse för alla under året
utgifna kemiska arbeten - ett verk på 26 volymer,
innehållande icke allenast referat, utan äfven
kritiska granskningar. Genom detta högst viktiga och
fullständiga arbete, som under ett par år fortsattes
af L. F. Svanberg, blef den vidlyftiga kemiska
litteraturen så väl ordnad, att man med lätthet kan
finna den historiska utvecklingen af hvarje del af
vetenskapen. Dylika årsberättelser utgåfvos sedermera
och utgifvas ännu i Tyskland. B. tillkommer hedern att
först hafva satt i verket dessa gagnande företag. –
1820 fick B. af brukssocieteten en guldmedalj och ett
årligt anslag af 500 rdr b:ko (750 kr.) såsom erkänsla
för det gagn hans undersökningar och undervisning
tillskyndat bergshandteringen.
De män, hvilka af B. invigdes eller utbildades
i hans vetenskap, utgjorde en talrik krets, och
många bland dem hafva efterlämnat lysande namn såsom
forskare eller lärare. Bland hans svenske lärjungar
märkas H. G. Trolle-Wachtmeister. J. A. Arfvedson,
B. G. Bredberg, Mosander, L. F. Svanberg,
Ullgren, N. J. Berlin m. fl.; bland utlänningar
bör i första hand nämnas Wöhler, vidare den förut
omtalade Mitscherlich, H. Rose, G. Rose, Gmelin,
v. Bonsdorff, N. Nordenskiöld, Magnus m. fl. – Med
samtidens förnämste kemister och naturforskare stod
B. i lifliga förbindelser. I England, hvilket land han
besökte 1812, blef han personligen bekant med Humphry
Davy, Wollaston m. fl. För att återställa sin hälsa,
hvilken tagit skada vid hans undersökningar öfver
den af honom upptäckta selenen, företog han 1818 en
resa bl. a. till Frankrike, sammanträffade där med
Humboldt, Arago, Ampère m. fl., emottogs på Arcueil af
den gamle Berthollet, gjorde exkursioner med Cuvier
och Brongniart samt åhörde föreläsningar af Thénard,
Gay-Lussac, Vauquelin, Biot och Brongniart. 1822
besökte B. för hälsans vårdande Karlsbad, hvilket
besök gaf anledning till hans förträffliga analys af
Karlsbadvattnet, hvari han fann fluor, strontian,
fosforsyra jämte flere i mineralvatten förut ej
iakttagna ämnen. Vid detta tillfälle sammanträffade
han i Eger med Goethe. På ett naturforskarmöte i
Berlin 1828 intog B. hedersplatsen, och vid samma
tillfälle öfverlämnades till honom ett exemplar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
