Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bantu-språken l. Kaffer-språken. - Bantåg - Banu - Banunderföring - Banunderhåll - Banus Bank, "Banen Benedikt". Se Bánkbán. - Banvagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
språk: pref. u- betyder "land", u-njamwesi,
njamwesi-folkets (wa-njamwesis) land. Abstrakta,
motsvarande våra infinitiv, höra under ku-klassen, t. ex.
ku-tanda (att älska) o. s. v. Prefixen själfva antaga
naturligtvis olika fonetiska former inom de särskilda
grupperna, hvilkas hufvudsakliga indelningsgrund
dessa former utgöra (se nedan). Så uppträder i
flere språk framför prefixet en vokal identisk med
dess egen vokal, möjligen en särskild beståndsdel,
ungefär motsvarande vår artikel, eller blott en
fonetisk utveckling af prefixet. Det ofvan nämnda
prefixet mu- ljuder hos suluerna umu-, hos ama-xosa
um-, i kongospråken mu-, m-, u-, i pongwe om-, o-,
i de nordvästra språken bu-, bw-, mw-, bo- etc.,
och bredvid formerna ba-, ma- finnas hos suluerna
aba-, ama-, t. ex. a-bantu, ama-zulu o. s. v.
Klassprefixen spela vidare en egendomlig och betydande
roll vid den syntaktiska sammanfogningen, då de,
motsvarande våra uttryck för adjektivets
öfverensstämmelse med sitt substantiv, predikatets med
subjektet o. d., i en eller annan form återkomma
inom satsens alla ord. Jämför t. ex. (i sulu):
u-mu-ntu v-etu o-mu-hle si-m-tanda
man vår vackra vi-honom-älska;
a-ba-ntu b-etu ba-hle si-ba-tanda
män våra vackra vi-dem-älska.
Nominalbildningen sker, såsom hos oss, med
afledningssuffix, t. ex. af det ofvan nämnda ntu med det
diminutiva suffixet -ana bildas mu-ntu-ana, ett barn,
plur. ba-ntu-ana. Nominativen och ackusativen
åtskiljas blott genom ordets ställning i satsen; genitiven
uttryckes däremot genom en förening af det styrande
ordets klassprefix, reduceradt till sin enklaste form,
och relativpartikeln a, t. ex. (i kafir-språket, där
zwe, land, hör till li-klassen) u-m-ntu we-li-zwe
(= u-a-li-zwe), landets man. Adjektivet omskrifves
vanligen med ett substantiv; så t. ex. uttryckes "vis
man" med "man, som (är) med vishet". Vid verbets
konjugation förblir stamslutet oförändradt, och
personerna uttryckas genom preformativ, t. ex. (i sulu)
di-tanda, u-tanda, si-tanda, jag, du älskar, vi älska.
Tempora bildas genom tillsättning af särskilda
stammar, t. ex. det durativa presens: di-ja-tanda, egentl.
"jag-går-älskande", fut.: di-ja-ku-tanda, ordagrant
"jag går att älska" o. s. v. Särskilda verbalstammar
bildas med suffix: -u passiva, -is kausativa, -an
reciproka, m. fl., t. ex. tand-w-a, tand-is-a, tand-an-a.
– De ytterst talrika bantuspråken (Cust räknar
168 språk, utom 55 mindre dialekter, geografiskt
delade i 9 afdelningar), hvilka i allmänhet torde stå
hvarandra lika nära som de germanska eller de
slaviska språken, grupperas bäst på följande sätt, som
delvis sammanträffar med den geografiska
indelningen af bantufolken. I. Östra grenen med
tre skilda grupper: a) kafir eller isi-xosa, det egentliga
kafferfolkets (ama-xosas) språk i Kaffraria, hvartill
sulu n. därom ansluter sig som en närstående,
hufvudsakligen blott lexikografiskt skild dialekt. Dessa
bägge anses som de ursprungligaste och rikaste af
bantuspråken,och deras naturligtvis af missionen
framkallade litteratur är den mest betydande, b) Sambesi-
och Mosambikspråken, i distrikten Sofala, Sena,
Quelimane, Tete och vidare uppåt Sambesifloden,
masjona- och ma-tabele-stammarnas språk, makua-
och wa-hiau-dialekterna vid Mosambik-kusten m. fl.
c) Sansibarspråken, suahili-, kamba-, pokomo-,
njassa- m. fl. stammars språk, af hvilka suahili är
det viktigaste och det enda litterärt utbildade. II.
Mellersta grenen: a) se-tsjuana,
be-tsjuana-stammarnas språk (med dialekterna se-suto, den
viktigaste, se-hrolong, se-hlapi m. fl.); b) tekeza,
ma-nkolosi-, ma-tongu-, ma-hloenga-stammarnas språk.
III. Västra grenen: a) hereró-, bunda- och
londa-språken (jfr art. Hereró); b) kongo-,
m-pongwe-, di-kele-, isubu- och Fernando-Po-språken.
– Sammanfattande framställningar af bantuspråken
finner man i Bleeks, "Comparative grammar of
south-african languages" (2 bd, 1869), Büttner,
"Kurze anleitung f. forschungsreisende z. studium
d. bantusprachen" (i "Zeitschr. d. ges. f. erdkunde
zu Berlin", 16:e bd, 1881), Cust, "Modern
languages of Africa" (med kartor; bd II, 1883), Torrend,
"Compar. grammar of the ... Bantu languages"
(1891), Meinhof, "Grundriss einer lautlehre d.
bantusprachen" (Abhandl. f. d. kunde d. morgenlandes, bd
XI, 1900), Büttner, "Zeitschr. f. d. afrikansprachen"
(1887–90), och Seidel, "Zeitschr. f. afrikan, u.
ocean. sprachen" (sedan 1895).
H. A.
Bantåg, järnv., hvarje för trafik å öppen linje
afsedd, reglementsenligt sammansatt och utrustad
samt på föreskrifvet sätt kopplad samling af
järnvägsvagnar med lokomotiv främst. I ren trafiktjänst och
med afseende å reglementariska föreskrifters
åtlydande kan äfven ensamt lokomotiv betecknas som
tåg. Bantågen benämnas expresståg, snälltåg,
persontåg, blandade tåg, godståg, arbetståg o. s. v.,
alltefter arten af den trafik och den däraf beroende
hastighet, som tillkomma dem. Med afseende å
vidden af deras trafikområden kunna de indelas i
fjärrtåg och lokaltåg. Den å tågen tjänstgörande
betjäningen benämnes "tågpersonal" och utgöres af
en eller två konduktörer, en packmästare samt
lokomotivförare, eldare, smörjare och nödigt antal
bromsare, där genomgående bromsinrättning icke
förekommer. Förste konduktören är "tågbefälhafvare",
och under tågets gång mellan stationerna står hela
tågpersonalen under hans kommando.
H. L.
Banu (plur. bani), rumänskt bronsskiljemynt =
1/100 lëu, motsv. en fransk centime (=0,7 öre).
Banunderföring, järnv., korsning mellan järnväg
och annan väg i olika plan, utförd så, att den
sistnämnda vägen går under järnvägen. Äfven den
undre vägen kan naturligtvis vara en järnväg, i
hvilket fall begreppen banunderföring och
banöfverföring sammanfalla. Är den underförda farleden
en vanlig fordonsväg, benämnes anordningen oftast
"vägport". Konstruktionssättet kan vara hvilket som
helst af de för broar vanliga, med hvalf eller med
landfästen och särskild öfverbyggnad.
H. L.
Banunderhåll, järnv., sammanfattningen af de
åtgöranden, som vid en järnväg äro nödvändiga för
densammas vidmakthållande i dugligt, trafiksäkert
skick, äfvensom för åstadkommande af de utvidgningar
och förbättringar, som af erfarenheten eller
teknikens framsteg påkallas. Banunderhållet, som afser
järnvägens alla fasta, d. v. s. ej rullande eller eljest
till sin natur rörliga, byggnader och inventarier,
åligger järnvägens banafdelning (se d. o.).
H. L.
Banus Bank (lat.), "Banen Benedikt". Se
Bánkbán.
Banvagn, järnv., ett järnvägsfordon, som är
afsedt för transport utefter järnvägsspår af för
banunderhållet behöfliga materialier, och hvilket därför
är så konstrueradt, att det lätt och hastigt kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
