Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 715-716 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakteriologi, läran om bakterierna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och äro lämpligast vid studiet af bakteriernas kemiska
omsättningar af näringsvätskorna. De fasta tillåta
lättast att särskilja de olika bakteriearterna från
hvarandra, hvilket endast med större svårighet kan
ske genom bakteriernas odling i vätskor. – Vid
bakterieodlingen tillgår på olika sätt. De fasta
näringssubstraten använder man dels så, att man å dem
utsår af det bakteriehaltiga material, hvars bakterie
man vill odla, dels så, att man först gör
odlingsmaterialet genom värme flytande (lim, agar-agar),
därefter försätter det med den bakteriehaltiga
massan, som i näringsämnet fördelas så jämnt som
möjligt genom skakning, och slutligen utslår
alltsammans på glasskifvor, å hvilka det får stelna.
Utsåningen af bakterier kan företagas på flera olika
sätt; vanligast äro de s. k. instickskulturerna (se
fig. 7–10), hvilka ske genom utsådd på det fasta

Fig. 11.

näringsmediet. Bakterierna visa då, hvar efter sin art,
olika utveckling i näringsämnet; de föröka sig till
kolonier, små fläckar, en eller flera mm. i
diameter, bestående af bakterier, hvilka visa olika form,
färg, utvecklingshastighet, förhallande till
temperaturgrader och till näringssubstratet, alltefter de olika
arter, af hvilka kolonierna äro bildade. Somliga
fluidisera gelatinen, andra utveckla gasblåsor i
densamma, andra åter låta den förblifva fast.
Därigenom hafva värdefulla kunskaper erhållits till
åstadkommandet af en differentialdiagnos af de olika
bakteriearterna. Instickskulturerna användas
hufvudsakligen då man vill odla en bakterie, som ej är
blandad med andra; skifkulturerna (se fig. 11) åter
använder man för att åstadkomma s. k. renkulturer.
Afsikten med dessa är att i en bakterieblandning
erbjuda alla bakterierna möjligheten att, skilda hvar för
sig, få utvecklas till en koloni. Detta åstadkommes
genom fördelningen i den smälta gelatinen genom
dess skakning, hvarefter densamma utslås på
glasskifvor, å hvilka den, skyddad genom glaskupor
från bakteriinfektion ur luften, får stelna. Men
äfven genom odlingen i vätskor kan man erhålla
renkulturer af bakterier i bakterieblandningar. Detta
uppnås genom den s. k. förtunningsmetoden, enligt
hvilken bakterieblandningen utspädes så mycket i
näringsvätskan genom skakning, att man kan beräkna,
att i en gifven del af densamma, t. ex. 1 kub.-cent.,
endast en bakterie förekommer. Slutligen har man
i vissa fall åstadkommit renkulturer af en bakterie i
en bakterieblandning genom att öfverföra denna på
djur, som varit mottagliga endast för denna särskilda
bakterie af alla dem, som i blandningen förekommo.
Åstadkommande af renkulturer, d. v. s. kulturer af
en enda viss bakterieart, som man vill särskildt
studera, är af en stor betydelse, emedan det är enda
metoden att lära känna en gifven bakterieart, och
emedan renkulturen är en nödvändig länk i den
bevisningskedja, hvars slutande är nödvändig för
ådagaläggandet af sanningen af det antagandet, att
en misstänkt bakterieart är orsaken till den sjukdom,
som den misstänkes förorsaka. Vid denna bevisning
tillgår så, att först kroppsdelarna samt sekret och
exkret af en organism, behäftad med den sjukdom,
som undersökes, noggrannt utforskas med afseende
på närvaron af bakterier. Förefinnes en bakterieart
konstant i de vid sjukdomen sjukligt förändrade
kroppsdelarna, renodlas denna medelst någon af
de skildrade renodlingsmetoderna och öfverföres
i renodladt tillstånd på djur af olika arter.
Erhållas då positiva resultat, så att hos
experimentdjuret en sjukdom utbryter med liknande symtom,
som den sjukdom eger, hvilken utgjort
undersökningens utgångspunkt, och uppstå hos
experimentdjuret liknande sjukliga förändringar, som vid den
undersökta sjukdomen, och återfinnas i dessa
förändrade delar samma bakterie, som på djuret
öfverförts i renodling, är ådagalagdt att den undersökta
bakteriearten är patogen och åstadkommer den
sjukdom, hvars orsak den misstänktes vara.

De saprogena bakterierna, hvilka ej kunna
utveckla sig inom den lefvande organismen, och de
patogena bakterierna, då de lefva utom densamma,
förekomma i jord, vatten eller luft. De förekomma
i stora massor i jordens ytligare lager. Men jorden
verkar som filtrum för dem. Några meter ner i
jorden aftager hastigt deras antal, och något längre
ner är marken steril, d. v. s. den innehåller ej några
bakterier. Till följd häraf är också grundvattnet
föga bakteriehaltigt eller till och med sterilt.
Ytvatten däremot innehåller varierande mängder
bakterier, ibland många tusenden eller hundratusenden
på kubikcentimetern. Man beräknar bakteriernas
antal i vätskor genom att späda ut bestämda
kvantiteter vätska med lämpliga kvantiteter sterilt
näringsgelatin och anlägga skifkulturer och räkna de
bakteriekolonier, som utvecklas. I vatten, som står stilla,
förökas mycket hastigt de i vattnet befintliga
bakterierna. De lefva till en tid och minskas sedan åter,
hvarefter vattnet kan blifva bakteriefattigare än det
var från början. Kvantitativa bestämningar af
bakteriehalten i vatten måste därför anställas så snart som
vattenprofvet tagits. Bakterierna i vatten kunna
mekaniskt afskiljas från detsamma genom filtrering.
I stort användas härför gemenligen sandfiltra, hvilka,
om de rätt skötas, i hög grad minska vattnens
bakteriehalt. Äfven de i småbruk använda kolfiltra minska
till en början bakteriehalten, men inom kort blifva
de själfva härdar för bakterieutveckling, och då
förökas bakteriehalten i vattnet från filtren. Absolut
bakteriefritt vatten erhålles genom vattnets filtrering
genom filtra af porslin (det pasteur-chamberlandska
filtret) eller annat finporigt material. Äfven i is
förekomma bakterierna, hvilket beror därpå att de
endast långsamt afdödas af kyla. I luften förekomma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>