Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baerle, van, nederländsk skald. Se Barlæus - Baert, J., fransk sjöhjälte. Se Bart - Baesa (hebr. Ba’scha), Ahias son, af Isaskars stam - Bæterræ (Beterræ), romarnas namn på staden Béziers - Baethgen, Friedrich Wilhelm Adolf, tysk syriolog och luthersk teolog - Bætia, romarnas namn på staden Baéza - Bætica, provins i det romerska riket (förut del af prov. Hispania ulterior) - Bætis, det latinska namnet på floden Guadalquivir - Bætylier. Se Betylier - Bætzmann, Samuel Frederik, norsk författare och tidningsman - Baeyer (Bayer). 1. Johann Jakob B., tysk geodet, upphofsman till den hel-europeiska gradmätningen - Baeyer. 2. Adolf von B., tysk kemist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Baerle [barle], van, nederländsk skald. Se
Barlæus.
Baert [bar], J., fransk sjöhjälte. Se Bart.
Baesa (hebr. Ba’scha), Ahias son, af Isaskars
stam, mördade sin konung Nadab i Israel vid
Gibbeton och svingade sig därmed själf upp till konung,
hvarpå han utrotade hela Jerobeam I:s dynasti. Han
förde krig med Judas konung, Asa, som för att
befria sig från sin motståndare förmådde arameerna
i Damaskus att göra ett infall i Israels rike. B., hvars
regering infaller i början af 900-talet, förde spiran
i 24 år; han residerade i Tirsa. Jfr 1 Kon. 15:
16 ff., 27 ff.
E. S–e.
Bæterræ (Beterræ), romarnas namn på staden
Béziers.
Baethgen [bätg-], Friedrich Wilhelm
Adolf, tysk syriolog och luthersk teolog, f. i
Hannover 1849, blef docent i Kiel 1878, e. o. professor i
teologiska fakulteten där 1884 och i Halle 1888,
professor i gamla testamentets exegetik i Greifswald
1889 samt i gamla test:s exegetik och semitiska
språk i Berlin 1895. Hans förnämsta arbeten äro
Syrische grammatik des Mar Elias von Tirhan (1880),
Fragmente syrischer und arabischer historiker (text
o. öfvers., 1884), Evangelienfragmente (1884),
Beiträge zur semitischen religionsgeschichte (1888), Der
Gott Israels und die götter der heiden (s. å.) och
Die psalmen übersetzt und erklärt (1892; 2:a uppl.
1897), samt 2:a uppl. af Riehms "Handwörterbuch
des biblischen altertums" (1892–94).
H. A.
Bætia, romarnas namn på staden Baéza.
Bætica, från Augustus’ tid provins i det romerska
riket (förut del af prov. Hispania ulterior),
uppkallad efter floden Bætis (nuv. Guadalquivir). Den
omfattade dennas floddal jämte vänstra stranden
af nedre Anas (Guadiana) och nuv. Sierra Nevada
ned till Medelhafskusten. B. motsvarade således
nuv. Andalusien (med Granada) samt smärre delar af
det spanska Estremadura och det portugisiska
Alemtejo. Hufvudstad var Corduba (Córdoba).
Bætis, det latinska namnet på floden
Guadalquivir.
Bætylier. Se Betylier.
Bætzmann, Samuel Frederik, norsk
författare och tidningsman, f. 16 okt. 1841 i
Trondhjem, blef student 1858 och uppehöll sig 1860–63
i Italien, mest i Rom, där han studerade konst och
skönlitteratur. Sedermera var han 1864–69
amanuens vid universitetsbiblioteket, redigerade ett år
"Illustreret nyhedsblad" och var 1867–71
medarbetare i "Aftonbladet" och 1871–78 i
"Dagbladet". Såsom sistnämnda tidnings korrespondent
besökte B. världsutställningen i Paris, och i denna
stad var han under en följd af år bosatt såsom
korrespondent till svenska, danska och norska
tidningar. B. tillhörde det norska vänsterpartiet intill
början af 1880-talet, men bröt med detsamma, då
man beslöt riksrättsåtal mot ministären Selmer.
På neutralt område kommo sedermera hans
omfattande kunskaper genom populära afhandlingar
landets tidningspress till godo utan hänsyn till
partifärg; men efter hand knöts han allt starkare till
den konservativa tidningen "Aftenposten". Från
1890-talets början har han till en väsentlig del ledt
denna tidnings politik, i synnerhet sedan han 1894
åter tog sin bostad i Kristiania. 1878 deltog han
i stiftandet af "Association Internationale littéraire",
hvars arbete för åstadkommande af en internationell
lagstiftning om konstnärlig och litterär eganderätt
i honom haft en mycket verksam och kunnig medlem.
På hans "Udkast til lov om forfatterret" (1891)
hvilar den nya norska lagen om eganderätt till skrift
af 1893. 1889 var B. Norges generalkommissarie
vid världsutställningen i Paris, och äfven i öfrigt
har hans förtrogna kännedom om europeiska
förhållanden af norska regeringsmyndigheter användts på
åtskilliga lagstiftnings- och förvaltningsområden,
såsom till utarbetande af enquêter öfver främmande
länders arbetarlagstiftning, tullbeskattning,
brännvinsmonopol m. m. Af hans litterära arbeten märkas
den med stor sakkunskap ombesörjda
statistisk-topografiska redogörelsen Norge (1880) samt Det
norske statsråd 1814–84 (1884). – Hans broder
Ernst Reinhold B., f. 1834, juris kandidat
1866, en af Norges mera framstående stenografer,
utgaf 1876–1904 "Norsk lovtidende"
(författningssamling) och "Norsk kundgjörelsestidende".
Baeyer (Bayer). 1. Johann Jakob B.,
tysk geodet, upphofsman till den hel-europeiska
gradmätningen, f. 1794 i närheten af Berlin, deltog
i fälttågen 1813–15, hvarunder han befordrades
till officer, genomgick därefter krigsskolan i Koblenz
och användes till topografiska arbeten samt blef 1821
preussisk generalstabsofficer. Han deltog i Bessels
gradmätningar i Ostpreussen på 1830-talet, genom
hvilka förening åvägabragtes mellan ryska och
preussiska triangelmätningarna, utnämndes 1843 till chef
för generalstabens trigonometriska afdelning och
erhöll 1858 afsked med generallöjtnants rang. På
hans förslag anordnades 1862 en hela mellersta
Europa omfattande gradmätning, till hvilken 1867
de öfriga europeiska länderna med undantag af
England anslöto sig. För ändamålet inrättades i Berlin
1864 med B. såsom president, en centralbyrå, som
1869 ombildades till ett geodetiskt institut. B. afled
i Berlin 1885. Han författade bl. a. de
betydelsefulla arbetena Gradmessung in Ostpreussen (tills.
med Bessel, 1838), Über die grösse und figur der
erde (1861) och Das messen auf der sphäroidischen
erdoberfläche (1862).
2. Adolf von B., den föregåendes son, tysk
kemist, f. i Berlin 1835, blef 1860 docent och
1866 e. o. professor i kemi vid universitetet
därstädes och 1872 ord. professor i Strassburg. 1875
efterträdde han Liebig i dennes lärostol i München,
där under hans ledning ett nytt storartadt
laboratorium uppförts. B. har utfört ett stort antal viktiga
arbeten inom den organiska kemien. De förnämsta
äro syntesen af indigoblått (se d. o.), upptäckten
af ftalein-färgämnena, undersökningarna öfver
honingstensyra, terpener och hydrerade bensolderivat,
särskildt hydrerade ftalsyror. På allra sista tiden
har B. tillsammans med Villiger publicerat viktiga
arbeten öfver det fyrvärdiga syret. Han har bildat
en berömd skola – till hans lärjungar hör Emil
Fischer – och äfven därigenom utöfvat stort
inflytande på den experimentella organiska kemiens
utveckling. Äfven hans teoretiska spekulationer ha
väckt mycken uppmärksamhet. Bland dessa må här
nämnas hans åsikter om bensolens konstitution, hans
spänningshypotes till förklaring af de ringformiga
kol kärnornas olika stabilitet och framför allt hans
framställning af assimilationsförloppet hos växterna
(jfr Assimilation).
2. P. T. C. (H. E.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
