Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anastasij, Bratanovskij, rysk predikant och homiletisk skriftställare - Anastasios, två östromerska kejsare - Anastasius, namn på fyra påfvar - Anastasius. 1. A. I (398–401) - Anastasius. 2. A. II (496–498) - Anastasius. 3. A. III (911–913) - Anastasius. 4. A. IV (1153–54) - Anastasius, präst i Konstantinopel - Anastasius, abbot och påflig bibliotekarie i Rom - Anastasius Grün, pseudonym för österrikiske skalden A. A. v. Auersperg - d’Anastasy, Giovanni, grekisk-egyptisk donator och samlare - Anastatica L., bot. Se Jeriko-rosen - Anastatiskt tryck, tekn., framställa trogna kopior af kopparstick - Anastigmat, ett fotografiskt objektiv där astigmatismen är upphäfd - Anastomos, anat., inmynnandet af två eller flere blod- eller lymfkärl - Anastomosera, inmynna i hvarandra - Anastrof, retorisk figur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anastasij, Bratanovskij, rysk predikant och homiletisk
skriftställare, f. 1761, d. 1816, var först munk,
sedan arkimandrit för flere större ryska kloster och
slutligen ärkebiskop i Astrahan. Hans predikningar
såväl som hans vetenskapliga arbeten tjäna än i
dag som mönster för den ryska kyrkans predikanter.
J. H. B.*
Anastasios (grek. Αναστασιος, lat. Anastasius),
två östromerska kejsare, regerande resp. 491–518 och
713–716. Se vidare Östromerska riket.
Anastasius, namn på fyra påfvar. 1. A. I (398–401),
den 40:e i ordningen bland de romerske biskoparna,
känd för sitt verksamma deltagande i de origenistiska
stridigheterna (jfr Origenes). Från honom
härleder sig förbudet för med något kroppsligt lyte
behäftade personer att inträda i det andliga ståndet
och jämväl den anordningen, att den gudstjänstfirande
församlingen stående åhör evangeliets uppläsande. –
2. A. II (496–498) är en bland de få romerske påfvar,
som icke blifvit kanoniserade. – 3. A. III (911–913)
skildras såsom en god och saktmodig påfve, hvilken
hade att kämpa med brydsamma förhållanden till följd
af det sorgligt ryktbara kvinnoregementet i Italien
under Marozia och Teodora. – 4. A. IV (1153–54) var
nittioårig, när han utsågs till påfve. Han inlade
stor förtjänst genom renoveringen af det romerska
Panteon (kyrkan S. Maria rotonda). Se Watterich,
"Pontificorum romanorum vitæ" (II, Leipz. 1862) och
Langen, "Gesch. der röm. kirche bis Leo I" (1881).
J. H. B.*
Anastasius, präst i Konstantinopel och förtrogen
vän till patriarken Nestorius därstädes, gaf genom
sitt uppträdande mot det om jungfru Maria begagnade
uttrycket "gudaföderskan" anledning till utbrottet
af den s. k. nestorianska striden, år 430.
J. H. B.*
Anastasius, abbot och påflig bibliotekarie i Rom,
d. 879, deltog som romersk legat i det 8:e (latinska)
ekumeniska mötet i Konstantinopel, 869. För öfrigt
är han mest bekant såsom en af medarbetarna i Liber
pontificalis, som innehåller lefvernesbeskrifningar
öfver de romerske påfvarna till och med Nikolaus I (d. 867).
J. H. B.*
Anastasius Grün, pseudonym för österrikiske skalden
A. A. v. Auersperg.
d’Anastasy, Giovanni, grekisk-egyptisk donator och
samlare, f. i senare delen af 1700-talet, kom i
ungdomen såsom köpman till Egypten, där han efter
en tids motgångar snart förvärfvade sig rikedom,
hvarefter han till fullo godtgjorde alla sina förre
fordringsegare, som vid hans fallissemang hade
nöjt sig med 25 proc. ackord. Han blef svensk-norsk
generalkonsul i Alexandria 1828, hvilken ställning han
uppbar med mycken glans till sin 1857 timade död. I
sitt testamente donerade A. 1/40 af sin kvarlåtenskap
till Stockholm, att där anslås till milda stiftelser
e. d. Stadsfullmäktige i Stockholm beslöto 1865, att
de mottagna donationsmedlen (omkr. 31,000 kr.) skulle
förräntas och längre fram användas till inrättande
af en uppfostringsanstalt för fattiga och värnlösa
flickor (fonden uppgick på nyåret 1903 till 218,000
kr.). – A:s ställning som generalkonsul möjliggjorde
för honom att företaga omfattande utgräfningar
af Egyptens jord och hopbringa den dyrbaraste
egyptologiska samling i Alexandria. Därur skänkte
han till nationalmuseum i Stockholm en imposant
granitsarkofag m. m. British museum förvärfvade
ur hans samlingar bl. a. de berömda
Anastasy-papyruserna 1–9, med kulturhistoriska
skildringar af stor betydelse för kunskapen om det
skede, hvarunder israeliternas vistelse i Egypten
infaller.
Anastatica L., bot. Se Jeriko-rosen.
Anastatiskt tryck (af grek. anista’nai, uppställa),
tekn., en af tysken Rudolf Appel uppfunnen metod att
framställa trogna kopior af kopparstick, litografier
och typografiska arbeten. Sedan originalbladets
ryggsida blifvit fuktad med utspädd salpetersyra,
lägges dess framsida på en med vatten och smärgel
polerad zinkplåt, och bladet föres jämte zinkplåten
under en pressvals. Alla teckningens eller skriftens
drag blifva därigenom öfverflyttade på zinkplåten,
från hvilken aftryck kunna tagas på papper. De genom
denna metod vunna aftrycken har man dock ännu aldrig
lyckats gifva samma skärpa som originalen.
Anastigmat (af grek. nekande an och astigmatism, se
d. o.), ett fotografiskt objektiv, där astigmatismen
är upphäfd. Anastigmaten, som infördes först af
Zeiss i Jena, är ett osymmetriskt dubbelobjektiv,
hvars öppning varierar mellan f/5 och f/18. Man
uppnår med detta objektiv till och med vid full
öppning en för flera ändamål tillräcklig skärpa,
något som oftast icke är fallet med de icke
astigmatiskt korrigerade objektiven (aplanater
m. fl.). Under namn af dubbelanastigmat (Goerz),
ortostigmat (Steinheil) och kollinear (Voigtländer)
förekomma i handeln symmetriska anastigmater, hvilka
vid jämförelsevis stor öppning (f/6,3 till f/12,5)
gifva bilder, hvilkas skärpa blott obetydligt
aftager mot plåtens kanter. De tre sistnämnda
objektiven äro af likartad konstruktion och bestå
af två symmetriska linser, hvardera sammansatta af
tre kittade enkla linser. Dubbelanastigmattypen
är f. n. det mest använda objektivet.
A. R–AL.
Anastomos (af grek. anasto’mosis, öppning,
utvidgning, mynning), anat., inmynnandet
("i-hvart-annat-mynnandet") af två eller flere blod-
eller lymfkärl, vare sig de äro större stammar,
grenar eller rötter. Om en mängd anastomoserande
kärl finnas på ett mindre område, uppstår där
ett kärlnät, såsom vanligen är händelsen med
kapillärerna (de "hårfina" blodkärlen) och ofta
inträffar med vener (blodådror), då "fletor"
bildas. På vissa ställen (t. ex. på knäet och
fotknölarna) kallas sådana anastomoserande små
artärer "undernät" (retia mirabilia). Tillvaron
af dessa anastomoser mellan kärlen mångfaldigar
vägarna för den i dem cirkulerande vätskan till
och från kroppens olika delar och organ samt gör
dess oafbrutna lopp möjligt, äfven om hinder skulle
uppstå på ett eller flere ställen af rörledningen. –
Oegentligt brukas benämningen anastomos äfven
för det slags samband mellan nerver, som eger
rum, då någon eller några nervtrådar afskiljas
från en nerv för att sluta sig till en annan.
G. v. D.*
Anastomosera (jfr Anastomos), inmynna i hvarandra.
Anastrof (grek. anastrofe, lat. anastrophe,
omvändning, omvridning), retorisk figur, bestående
däri, att ett ord flyttas tillbaka från sin rätta
plats i satsen och därigenom kommer att stå framför
det ord, efter hvilket det egentligen skulle
följa. Ett ofta förekommande slag af anastrof är,
att ett substantiv eller pronomen sättes framför den
preposition, af hvilken det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
