Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ai-Ai (äfven Aj-Aj l. Aye-Aye), Chriomys madagascariensis, zool. - Aiakos, grek. myt. - Aias, två grekiska kämpar vid Troja. 1 A., son af Oileus - Aias. 2. A., son af konung Telamon på Salamis - Aibugir. Se Aralsjön - Aicard, François Victor Jean - Aichach, gammal stad i Bajern - Aichmetall, tekn. - Aidan, den northumbriska kyrkans grundläggare - Aïde, Hamilton - Aide de camp, fr., egentl. "fältbiträde", adjutant - Aide-major, fr., bataljonsläkare, regementsadjutant - Aide-toi et le ciel t'aidera, fr., "Hjälp dig själf, så hjälper dig Gud" - Aidin. 1. Vilajet i Asiatiska Turkiet - Aidin. 2. Hufvudstad i vilajetet af samma namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men som förnämligast nyttjar till föda de
insektlarver, som borra sina gångar i träd. För att
komma åt dessa öppnar Ai-Ai med sina gnagaretänder ett
hål, ur hvilket den med sitt mellersta finger, som är
smalare än de andra, drager ut insektlarven. "Man har
berättat mig", skrifver engelsmannen Sandwith från
Mauritius, "att på Madagaskar Ai-Ai är föremål för
vidskeplig vördnad, och att den inföding, som rör
vid en sådan, är säker på att dö före årets slut."
F. A. S.*
Aiakos (grek. Aiakos, lat. Æacus), grek. myt., son
af Zeus och flodguden Asopos’ dotter Aigina, f. på
den efter modern uppkallade ön Aigina. A. härskade
öfver sitt folk, myrmidonerna, enligt sagan till
människor förvandlade myror, med så mycken mildhet,
rättvisa och klokhet, att gudarna efter hans död satte
honom att jämte Minos och Rhadamanthys skipa rätt
i de dödes rike. - Till A:s ättlingar, aiakiderna
(æaciderna), hörde Telamon, fader till Aias, och
Peleus, fader till Akilles.
Aias (grek. Aias, lat. Ajax), två grekiska
kämpar vid Troja. 1. A., son af Oïleus,
som var konung i Lokris. Enligt Homeros var
han näst Akilles den snabbaste i grekernas här.
Emedan han vid Trojas eröfring ådrog sig Athenas
vrede, blef han af gudinnan på hemfärden straffad
med skeppsbrott. Af Poseidon räddades han och
kastades upp på en klippa, men då han trotsigt sade
sig kunna undvara gudarnas hjälp, splittrade
Poseidon klippan med sin treudd och lät A. sjunka
i djupet. - 2. A., son af konung Telamon på Salamis
och broder till Teukros. Homeros säger, att han,
näst Akilles, var grekernas tappraste kämpe.
I ett vapenskifte med Hektor visade han sig
som dennes värdige motståndare, och efter en
oafgjord strid bytte de båda hjältarna vapen
med hvarandra till tecken af ömsesidig aktning.
Då efter Akilles’ död Odysseus och A. täflade om
hans vapen, segrade Odysseus, och A. dog af harm
däröfver. Senare skalder, såsom Pindaros och
Sofokles, den sistnämnde i sin tragedi "Aias",
låta honom i raseri störta sig på det svärd han fått
af Hektor. - Med Tekmessa, en frygisk furstedotter,
hade A. sonen Eurysakes.
Aibugir. Se Aralsjön.
Aicard [äkar], François Victor Jean,
fransk skald, f. 1848 i Toulon, prisbelöntes af
Franska akademien för sina diktsamlingar Poèmes
de Provence (1874) och La chanson de l’enfant (1876;
3:e uppl. 1883) samt för sin på provensalsk dialekt
skrifna versidyll Miette et Noré (1880). Bland hans
diktverk må vidare nämnas Au bord du désert (1888)
Maternité (1893) och Jésus (1896). A. har äfven
skrifvit skådespel och romaner m. m.
Aichach, gammal stad i Bajern, vid floden Paar
n. ö. om Augsburg. 2,576 inv. (1900). Var redan på
Karl den stores tid en betydande ort. Förstördes af
svenskarna under trettioåriga kriget, 1634, och af
österrikarna under spanska successionskriget, 1704. Ej
långt från A. finnas ruinerna efter det år
1209 förstörda Wittelsbach, bajerska konungaättens
stamgods.
Aichmetall, tekn., en legering af 60 delar koppar,
38,2 d. zink och 1,5-1,8 d. järn, framställes
därigenom att man sammansmälter järn och zink samt
sätter denna blandning till kopparn. Legeringen är
mässingsgul till färgen samt förenar stor hållfasthet
och hårdhet med motståndsförmåga mot anfrätning. Den
användes som lagermetall.
W. C. (G. D.)
Aidan [ai’d*n], den northumbriska kyrkans grundläggare,
var en till biskop invigd munk, som i missionssyfte
utsändes från det af iriska munkar grundade öklostret
Iona och 635 till biskopssäte valde ön Lindisfarne,
invid Northumberlands kust, där ett kloster
grundlades. A. verkade framgångsrikt i Northumberland
och var förtrogen vän först med konung Oswald och,
sedan denne (642) stupat i striden mot den hedniske
Penda af Mercia, med Oswini af Deira, hvilka båda
kraftigt understödde hans missionsarbete. Kort efter
det hans gynnare Oswini mördats, dog A. - som hans
dödsdag uppges 31 aug. 651 -, och 664 undanträngdes
på synoden i Whitby den af A. införda keltiska
kyrkoorganisationen af den romerska. A. prisas
högt af Beda för sin fromhet och dyrkades länge i
Northumberland som helgon.
V. S-G.
Aïdé [ei’di], Hamilton, engelsk skald och
romanförfattare, f. 1830 i Paris, son af en grekisk
diplomat och en engelsk amiralsdotter, var först
officer vid engelska armén, till 1852. Han uppträdde
1854-56 med några diktsamlingar och därefter med en
hel rad romaner, som förträffligt skildra det högre
umgängeslifvet och egendomliga psykologiska fall
därinom, bl. a. Rita (1859), Carr of Carrlyon (1862,
med goda italienska skildringar), The Marstons (1868),
Poet and peer (1880) och Elizabeth’s pretenders
(1895). Hans dikter (senaste saml. Songs without
music, 1882; 3:e uppl. 1889) visa begåfning för
poetisk berättelse och balladdiktning. A. har äfven
skrifvit dramer. Flere af A:s arbeten finnas i
"Tauchnitz edition".
E. F-T.
Aide de camp [äd-*-kã’], fr., egentl, "fältbiträde"
adjutant.
Aide-major [ädma*år], fr., bataljonsläkare,
regementsadjutant.
Aide-toi et le ciel t’aidera
[äd-tåa’-e-l*-siä’ll-tädra’], fr., "Hjälp dig själf,
så hjälper dig Gud", namn på och valspråk för ett
sällskap, som stiftades i Paris 1824 och som hade
till ändamål att till regeringens förmån bekämpa
den starka reaktionen. Det sökte vinna sitt syfte
genom fullt lagliga medel, förnämligast genom
flygskrifter, petitioner o. s. v. Det bestod till
det mesta af medarbetare i tidningarna, i synnerhet
"Globe". Till detsamma slöto sig ock många medlemmar
af den tidens hemliga politiska föreningar. De
fleste af dess grundare och ledamöter tillhörde de
s. k. doktrinärerna, såsom Guizot, hvilken någon
tid var dess president, Duchâtel, Duvergier de
Hauranne, Dubois, Rémusat, Thiers, Cavaignac,
Mignet m. fl. Efter Julirevolutionen 1830 blef
sällskapet mera demokratiskt och uppträdde snart
såsom motståndare till regeringen, men upplöste sig
själfmant redan 1832.
Aïdin. 1. Vilajet i Asiatiska Turkiet, sydvästra
delen af Mindre Asien, enligt Cuinet 45,000 kvkm. med
1,350,000 inv. - 2. Hufvudstad i vilajetet af samma
namn, äfven kallad Aidin güsel hisar ("Aidins
sköna borg"), vid floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
