Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ackord. 4. Mus. - Ackordera (se Ackord), öfverensstämma, passa; jur. och hand. - Ackordion, mus., dragharmonika - Ackordsafsägelse, kam. - Ackordsamortering, en åtgärd, som vid tjänsteköpens definitiva afskaffande blef nödvändig - Ackordsarbete, betings-arbete, i motsats till arbete för daglön - Ackordsränta. Se Ackordsamortering - Ackordsumma - Ackreditera, anförtro - Ackreditiv. Se Ackreditera - Ackumulation. Se Ackumulera - Ackumulationsterrass, geol. Se Terrass - Ackumulator (se Ackumulera), fys., kallas ett slags galvaniska element
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke i den häfdvunna harmoniläran äro
sanktionerade såsom själfständiga ackord, men
framdeles torde blifva det (åtminstone kunna vissa
harmonikombinationer hos Grieg och Söderman, i
Wagners "Mästersångarna" m. m. svårligen på annat
sätt rationellt förklaras). Ackorden sägas få olika
"lägen", då grundtonen blir oförändrad, men något af
de öfriga intervallerna ryckes upp en oktav högre
(t. ex. c g e, i st. f. c e g). Om åter grundtonen
ryckes upp, så blir ackordet "omvändt" (e g c, g c e).
"Konsonerande" kallas ett ackord, hvars alla
intervaller sinsemellan konsonera, "dissonerande"
är det, som har något dissonerande intervall (se
Konsonans och Dissonans). Dur- och moll-treklangen
bestå hvardera af en stor och en liten ters; i dur
ligger den stora tersen under, den lilla öfver,
i moll tvärtom.
A. L.
Ackordera (se Ackord), öfveresstämma, passa;
jur. och hand., träffa aftal, öfverenskommelse,
uppgörelse; förlikas; köpa en tjänst; köpslå, pruta;
krigsv., dagtinga.
Ackordion (jfr Ackord, samklang), mus.,
dragharmonika, dragspel, handklavér. Se Harmonika.
Ackordsafsägelse, kam., en skriftlig försäkran
att hvarken taga eller gifva någon afgift i
egenskap af ackord å tjänst, hvilken handling
vidfogades ansökning till vissa befattningar inom
lands- och landtmäteristaterna åren 1831–86.
KBG.
Ackordsamortering, en åtgärd, som vid tjänsteköpens
definitiva afskaffande blef nödvändig, för att icke
dåvarande tjänsteinnehafvare, hvilka vid tillträdet
erlagt ackordssummor, skulle alltför tungt drabbas af
förbudet. Amorteringen hade till ändamål att, sedan
ackorden blifvit inlösta med upplånade medel, låta
tjänsteinnehafvarna småningom återbetala lånet. När
ackorden vid armén på allvar afskaffades, 1833,
upptogs ett amorteringslån å något mer än 4 mill. rdr,
hvilket förvaltades af arméns pensionskassa. Från den
härigenom bildade fonden återbetalades genast alla
ackord, hvarefter det lånade beloppet amorterades
genom en årlig afgift (s. k. ackordsränta) af
hvarje officer, uppgående till 6 proc., efter 1848
till 4,5 proc. å det till grund för beräkningen
för hvarje lönegrad och regemente uppställda
ackordsbeloppet. Ackordsamorteringen skulle upphöra
1886, men öfvertogs af statsverket från och med 1876
i sammanhang med aflöningsväsendets ombildande. –
Landshöfdinge ackords amorteringsfonden inrättades
1840 och upphörde 1874, då all återstående skuld
öfvertogs af Landshöfdings-löneregleringsfonden.
KBG. C. O. N.
Ackordsarbete, betings-arbete, i motsats till arbete
för daglön.
Ackordsränta. Se Ackordsamortering.
Ackordssumma, den penningsumma, som, under den tid
tjänsteköp egde rum, af köparen erlades till förre
innehafvaren för tjänstens erhållande.
Ackreditera (af lat. ad, till, och credere, tro),
anförtro; gifva viss fullmakt åt ett ombud, t. ex. ett
sändebud (ackrediterad minister), gifva en resande
fullmakt att lyfta penningar på främmande ort. – Vara
väl ackrediterad, åtnjuta anseende, förtroende. –
Ackreditiv, fullmakt att lyfta penningar, fullmakt
för ett sändebud m. m. Vanligare Kreditiv.
Ackreditiv. Se Ackreditera.
Ackumulation. Se Ackumulera.
Ackumulationsterrass, geol. Se Terrass.
Ackumulator (se Ackumulera), fys., kallas ett
slags galvaniska element, i hvilka elektricitet
uppsamlas ("laddas") för att sedermera användas
("urladdas"). Detta slags element, hvilka först
angåfvos af Planté och sedermera oupphörligen
förbättrats, bestå af tvenne blyplattor nedsänkta
i svafvelsyra af omkr. 40 proc. styrka. Leder
man elektricitet genom svafvelsyran från den ena
blyplattan till den andra, utvecklas på den senare
vätgas, medan den förra oxideras till allt högre
grad, slutligen till blysuperoxid. Vändes strömmen,
reduceras den blysuperoxid-haltiga plattan och
den andra plattan oxideras. Fortsattes denna
omväxlande behandling längre tid, sägas plattorna
vara "formerade". Efter formeringens slut är den ena
plattan, den positiva, till ett visst djup omsatt
till blysuperoxid, medan den andra består af poröst
metalliskt bly, "blysvamp". Den positiva plattan är
också, enligt Darrieus, indränkt med öfversvafvelsyra.
På grund af den kemiska skillnaden mellan de båda
plattorna kan ackumulatorn användas såsom alstrare
af elektrisk ström. Den ger då till en början en
elektromotorisk kraft af något öfver 2 volt. Småningom
sjunker denna kraft ned till omkr. 1,9 volt vid
hvilket värde den en längre tid håller sig nära
nog konstant, för att slutligen hastigt sjunka till
lägre värden. Denna plötsliga sänkning är ett tecken
till att "urladdningen" är färdig. Man företager nu
ackumulatorns "laddning", hvarvid elektromotoriska
kraften snabbt stiger till inemot 2,15 volt, för att
slutligen, då laddningen är nära färdig, snabbt stiga
till högre värden, 2,6 volt. De kemiska processer, som
försiggå under ackumulatorns urladdning och laddning,
och hvilka afspegla sig i den elektromotoriska
kraftens ändring, hafva varit flitigt studerade och
blifvit på mycket olika sätt tydda. De antagligaste
förklaringarna på detta område hafva framställts af
Gladstone och Tribe samt af Darrieus, hvilkens på
många försök grundade åsikt här i korthet återgifves.
Vid laddningen uppstår vid den ena polen (den
positiva) öfversvafvelsyra, hvilken omsätter blyoxid
och blysulfat i plattan till blysuperoxid. När
detta skett, bildas öfversvafvelsyra, som delvis
sönderfaller i svafvelsyra och syrgas, hvars
bortgång visar, att laddningen af denna platta är
fullständig. Samtidigt reduceras det på den negativa
plattan befintliga blysulfatet till blysvamp, och
när denna process är färdig, absorberas något väte
af plattan. Slutligen bortgår fri vätgas, som anger,
att laddningen af denna platta är fullständig. Vid
urladdningen oxideras först det absorberade vätet
och reduceras den positiva plattans öfversvafvelsyra
(öfver 2 volt). När denna process jämförelsevis snart
aflupit, försiggår hufvudprocessen (1,95–1,85 volt)
med oxidation af den negativa plattans blysvamp
till blysuboxid, som snabbt omsattes till bly och
blysulfat, hvarvid svafvelsyra konsumeras. Samtidigt
reduceras den positiva plattans blysuperoxid till
lägre oxidationsgrader, hvilka delvis omsättas till
blysulfat på bekostnad af svafvelsyra. Svafvelsyrans
styrka sjunker därför vid urladdningen och stiger vid
laddningen, hvarför man genom areometer kan utröna hur
långt laddningen eller urladdningen gått för sig. När
denna hufvudprocess lupit till slut, inträffar det
hastiga fallandet af den elektromotoriska kraften,
hvarigenom ackumulatorn visar sig vara urladdad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
