Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ribbing ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan 1815 vistades han i Bruxelles som medarbetare
i tidningen »Le vrai liberal», men utvisades 1820
på begäran af Fredrik Vilhelm III af Preussen till
följd af en skarp artikel, var sedan som medarbetare
i »Le courrier français», den mest frisinnade af
Frankrikes dagliga tidningar, bosatt i Paris och dog
der d. 1 April 1843. Ur R:s efterlemnade anteckningar
har El. Tegnér meddelat utdrag i »Hist. tidskr.»
(1892). Jfr ock en »studie» af E. Wallis i »Illustr.
tidn.» (1891).
*12. Ribbing, S. A., dog i Kristiania d. 7 Dec. 1894.
13. Ribbing, Seved, läkare, universitetslärare,
född i Stockholm d. 17 Febr. 1845, student i Upsala
1863, med. kandidat 1867, licentiat 1869 och doktor
1871, blef 1872 lasarettsläkare i Simrishamn samt
utnämndes 1879 till e. o. professor i pediatrik
och 1888 till professor i praktisk medicin vid
Lunds universitet. R. har utvecklat en liflig
författareverksamhet och skrifvit bl. a. Om
den s. k. yttre undersökningens användning inom
obstetriken (doktorsafhandl., 1871), Öfversigt
af pediatrikens utveckling i Sverige från midten
af 18:de årh. intill närvarande tid (1878), Om
ileus, en klinisk studie (1882), båda afhandlingar
för professur, Om de af sprithaltiga drycker
framkallade sjukdomar, deras förlopp och utgång
(belönt nykterhetsskrift, 1888), Om den sexuela
hygienen och några af dess etiska konseqvenser
(tre föreläsningar för studenter 1886; i bokform
1888, 3:dje uppl. 1889. Öfvers. till norska,
danska och tyska), Med hvem får man gifta sig
enligt helsovårdslärans lagar? (1890: öfvers. till
danska och norska), Våra barns fostran och vård
(bilaga till »Helsovännen», 1892), Terapeutisk
recepthandbok för studerande och läkare (1894,
2:dra uppl. 1897), Om sport och sportöfningar
(1896). Han har derjämte inlagt stor förtjenst om
folkupplysningen genom föreläsningar i folkhögskola
och arbetareinstitut samt vid sommarkurserna vid
universitetet. Vid 1893 och 1898 års kyrkomöten var
han en af lekmannarepresentanterna för Lunds stift,
är landstingsman sedan 1895 och kallades 1897 till
led. af komitén för jubileumsfondens användande. 1880
blef S. led. af Fysiogr. sällsk. i Lund.
Ribbingstorp. Se Broxvik. Suppl.
*Ribe. 4,135 innev. (1890). Domkyrkan undergår sedan
1895 en fullständig restauration.
Ribeauville [-båviljē]. Se Rappoltsweiler.
*Ribera. 1896 skänkte Aug. Röhss Nationalmuseum två
af honom från markisinnan de la Romanas privatsamling
i Madrid inköpta taflor, Sankt Paulus eremiten och
Sankt Bartolomeus’ martyrdöd, som antingen äro af
R:s hand eller stamma från hans atelier.
Ribot [ribå], Théodule, fransk filosof, f. 1839,
uppsatte 1876 »Revue philosophique», bildade 1884
sällskapet för fysiologisk psykologi och är sedan 1888
professor i jämförande och experimentalpsykologi
vid Collège de France. Han har skrifvit bl. a.
L’hérédité. Etude psychologique (1873), Les maladies
de la mémoire (1881; »Minnets sjukdomar», 1890), Les
maladies de la volonté (1882; »Viljans sjukdomar»,
1890), Les maladies de la personnalité (1885:
»Personlighetens sjukdomar», 1892), La psychologie de l’attention
(1888; »Uppmärksamhetens psykologi», 1891) och La
psychologie des sentiments (1896), hvilka fått stor
läsarekrets.
Ribot [ribå], Alexandre Felix Joseph, fransk
politiker, f. 1842, advokat, invaldes 1878 i
deputeradekammaren, der han slöt sig till venstra
centern och gjorde sig bemärkt som talare. Den 17
Mars 1890 blef han utrikesminister i kabinettet
Freycinet-Constans, behöll denna post i Loubets
ministèr (d. 29 Febr. 1892) liksom i det kabinett,
som han sjelf bildade (d. 4 Dec. 1892). Då flere
medlemmar af detta indrogos i Panamáskandalen, blef
R. redan i Jan. 1893 tvungen att delvis ombilda det,
hvarvid han sjelf öfvertog inrikes-portföljen,
men afgick d. 5 April s. å. Sedermera, d. 27
Jan.–d. 28 Okt. 1895, var han konseljpresident
och finansminister i det första kabinettet under
Faures presidentskap. Hans försök att efter Mélines
afgång (Juni 1898) bilda ett kabinett lyckades ej.
J. Fr. N.
Ricard [rikār], Louis Pierre Hippolyte, fransk
politiker, f. 1839, borgmästare i Rouen 1881, medlem
af deputeradekammaren 1885, der han slöt sig till det
radikala partiet, var justitie- och kultusminister i
Loubets kabinett (Febr.–Dec. 1892), då han föranledde
kriminelt åtal mot Panamábolagets ledare, och i
Bourgeois’ (Okt. 1895–April 1896).
*Ricasoli. B. Tabarrini och Gotti utgåfvo »Lettere
e documenti del Barone B. R.» (10 bd, 1886–95).
Ricci [ri’ttji], Giovanni Pietro. Se Pedrini.
Ricciaceae, bot. Se Lefvermossor.
Rice [rejs], James, f. 1844, d. 1882, egare och
redaktör af den illustrerade veckotidningen »Once
a week», den ene afläggaren af Dickens’ »Household
words», skref romaner i samarbete med Walter Besant
(se denne. Suppl.).
*Richard, konungar af England. 1. R. I. Sp. 1063,
r. 7 står Tyrolen bör vara Pfalz.
*Richard, hertig af York. Hans fader var sonsons son
till Edvard III.
Richard Leander. Se Volkmann 2.
*Richardson. — 2. James R. föddes 1806. — 3. Benjamin
Ward R. dog 1896.
*Richardt, E. K., afled i Vemmetofte d. 18
Dec. 1892. Hans geografiska dikt Vort land
(1889, 3:dje uppl. 1895) väckte lifligt
bifall genom sitt skälmska lynne och sin varma
fosterlandskärlek. Så ock skaldestycket Fader vor
(1891). R:s Samlede digte utgåfvos 1894–95 i 3 bd.
E. Ebg.
*2. Richelieu, L. F. A. Om hans dotter Septimanie se
d’Egmont. Suppl.
Richepin [risjöpä’ng], Jean, fransk författare,
f. i Médéah, Algeriet, d. 4 Febr. 1849, gick vid
krigsutbrottet 1870 i École normale superieure, deltog
i kriget som franc-tireur, var derefter tidningsman,
uppträdde på scenen i ett af sina stycken, satt en
månad i fängelse för sin diktsamling La chanson des
gueux (1876; en mängd uppl., ur hvilka merendels de
mest anstötliga ställena uteslutits), försökte sig som
sjöman och débardeur, men slog sig sedan på allvar ned
i Paris såsom skriftställare, på såväl vers som prosa
en af naturalismens hufvudmän. Utom nyssnämnda dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
