Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hede ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
200,000 kr. årligen under den senaste
tiden. Sällskapet har under de senaste 30 åren utfört
15 skogsplanteringar om tillsammans 5,000 har, ledt
byggandet af vattningskanaler med en sammanlagd längd
af 48 danska mil och med en vattnad areal af 6,700 har
ängsmark. 2 jernvägar om 5 1/4 mils längd hafva anlagts
för att forsla mergel från fyndorterna. Till följd
af dess verksamhet har staten ock betydligt utvidgat
området för sin skogsplantering, och kommuner och
enskilde hafva, delvis med understöd från sällskapet,
anlagt planteringar, hvilka 1895 hade en sammanlagd
areal af 30,500 har, och öfver hvilka sällskapet
utöfvade tillsyn. Det har dessutom börjat en
planmässig mosskultur for att derigenom uppodla
omkr. 18 qv.-mil mossar och har dels genom en följd
småskrifter, dels genom en egen tidskrift (sedan
1880) spridt upplysning om hedarnas geografiska
och historiska förhållanden samt rubbat tron på
»hedens onda princip» (d. v. s. att hedarna i
Nörrejylland vore obrukbart område). Derigenom
har odlingen i hög grad främjats, hvarför
ock vestra Jylland visat större tillväxt bland
landtbefolkningen än någon annan del af Danmark.
E. Ebg.
*Hedeskoga. 774 har. 513 innev. (1896).
*Hedesunda. 48,924 har. 4,929
innev. (1896). H. tillhör Gästriklands Östra kontrakt.
*2. Hedin, S. A., afgick från skådebanan i Okt. 1892,
då han uppträdde i »Duvals skilsmessa». Han dog i
Stockholm d. 28 Juni 1896.
*4. Hedin, S. A., är brylling (»fyrmänning»), ej
syssling, till H. 2. — H. har vidare varit ledamot
i Andra kammaren för Stockholms stad äfven åren
1883–87 (dock ej vid Maj-riksdagen 1887) samt sedan
1890. Han var ledamot af Konstitutionsutskottet
1885–86, 1891–92 (äfven vid urtimariksdagen) och
1893–94. En bland kammarens flitigaste motionärer,
gaf H. ett betydelsefullt uppslag med sin 1884
väckta motion om utredning ang. olycksfalls- och
ålderdomsförsäkring för arbetare, hvilken föranledde
en riksdagsskrifvelse och tillsättande af den
1884–88 sammanträdande arbetareförsäkringskomitén,
af hvilken H. var medlem. H. var äfven medlem
af skatteregleringskomitén 1879–81. Andra
mer uppmärksammade motioner af H. äro de om
s. k. ministeriella måls föredragning i samladt
statsråd (1884, 93), om kyrkoärendenas förläggande
till Justitiedepartementet och upprättande af
ett särskildt undervisningsdepartement (1884),
om ett särskildt depart. för jordbruk, industri
och handel (1885), om rätt för riksdagen att pröfva
alla konungens aftal med främmande makt (1891, 93)
och skyldighet för konungen att i fråga om sådana
aftal höra hela statsrådet (1893), om »lokalt veto»
för kommunerna i fråga om bränvinsförsäljning
(i förening med 60 andra motionärer, 1894), om lag
för arbetstiden i bagerier (1895, 96), om förbud
mot ämbets- och tjenstemäns »mångsyssleri» (1895
o. följ.), om lagstiftning mot det s. k. trucksystemet
(1896). Ofta har H. riktat sina angrepp mot konungens
administrativa lagstiftningsrätt. Såsom författare
af politiska artiklar i »Aftonbladet» och »Dagens
Nyheter» har han under senaste årtiondet varit
synnerligen verksam. Särskildt har uppmärksamheten
fäst sig vid hans
uppsatser i unionsfrågan, i hvilka han skänkt sitt
stöd åt norsk uppfattning. I tryck har H. vidare
utgifvit Om latinherraväldet (en uppseendeväckande
skrift, 1883), Studier i franska revolutionens
historia. I. Halsbandsäfventyret (1890) och Ludvig
XIV:s tidehvarf (1895).
5. Hedin, Sven Anders, Asia-farare, brorson till
H. 2., född i Stockholm d. 19 Febr. 1865, blef student
i Upsala 1885, filos. kandidat der 1888 och filos.
doktor i Halle 1892. Han utförde 1885–86 en resa
från Baku genom Persien öfver Teheran, Isfahan,
Sjiras och Busjir till Basra, Bagdad, Hamadan och
åter till Teheran och Kaspiska hafvet, en resa,
som han skildrat i Genom Persien,
Mesopotamien och Kaukasien (1887). 1890 deltog han
i konung Oskar II:s till sjah Nasr-ed-din affärdade
beskickning, skildrad i Konung Oscars beskickning
till schahen af Persien (1891), och fortsatte 1890–91
sin färd från Teheran genom Khorasan öfver Mesjed
till Askabad i Transkaspien, vidare till Bukhara,
Samarkand, Tasjkent, Kokan och Margelan samt öfver
Terek-davan-passet till Kasjgar, hvarifrån han öfver
Prsjevalsk vid Issikkul återvände till Tasjkent
och hem genom Kaukasien och Ryssland. Denna färd
har han beskrifvit i Genom Khorasan och Turkestan
(1892). Den 16 Okt. 1893 började han sin tredje och
största resa, från Orenburg genom Kirgissteppen till
Tasjkent och Margelan, der han utrustade sin första
karavan för att under vintern rida öfver Pamir, Stora
Kara-kul, Murgab, Mus-tag-ata till Kasjgar. Sommaren
och hösten 1894 företog han en forskningsfärd genom
östra och mellersta Pamir och undersökte dervid
särskildt Mus-tag-atas gletscher och försökte fyra
gånger med jakar och kirgiser bestiga detta berg,
dervid uppnående en höjd af nära 6,000 m., hvarpå
han öfvervintrade i Kasjgar. Den 17 Febr. 1895 bröt
han med 4 man och 8 kameler upp från Kasjgar österut
i afsigt att från Merket vid mellersta Jarkentdarja
korsa den fruktade sandöcknen Taklamakan. Han fann
under 13 dagar vatten, men under de 13 följande intet,
och då det medtagna vattenförrådet räckte endast fyra
dagar, gick karavanen under i sandöcknen, nästan hela
bagaget förlorades, och blott H., två af hans tjenare
och en kamel nådde, döende, floden Khotan-darja. Han
återvände då öfver Aksu och Ytsj-turfan till
Kasjgar. På sommaren 1895 företog han derifrån en ny
färd till östra och södra Pamir, der han särskildt
geologiskt undersökte det system af parallella
bergskedjor, som i ö. begränsa Pamir-platån, vidare
de gletscher, som från Hindu-kusj strömma mot n.,
Amu-darjas källor och öfre Jarkent-darjas. Efter att
hafva återvändt till Kasjgar begaf han sig i Dec. 1895
öfver Jarkent till Khetan, korsade med 4 man och 3
kameler åter Takla-makan-öcknen till Kerija-darja,
följde denna flod, tills den slutar i sanden, och
fortsatte genom öcknen till Tarim. Under denna färd
upptäckte han bl. a. de i flygsanden begrafna ruinerna
af två stora buddistiska städer, i hvilka genom funna
målningar och gipsfigurer spårades en raffinerad
konst, kartlade Kerijaflodens lopp och fann i dess
skogar en herdestam, om hvars tillvaro icke ens
kineserna hafva en aning. Från Sjah-jar fortsatte
H. utmed floden Tarim, hvars invecklade system i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
