Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldkuren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härstammade från vaskerier i alluviallager, erhållas
nu 3/4 af allt guld (utom sibiriskt) genom bergsbruk
på qvarts, och då man nu kan med fördel bearbeta
qvarts, som innehåller endast 1/4 uns guld pr ton, och
man äfven genom nya metoder kan allt fullständigare
utdraga guldet ur svafvelkis, är en varaktig och
betydande guldproduktion tryggad ännu för många
årtionden, kanske århundraden. Som en följd af den
starkt tilltagande produktionen har guldets värde i
förhållande till en del andra produkter under tidernas
lopp sjunkit något, dock ej på långt när så mycket som
silfrets. Värdeförhållandet, som vid slutet af 15:de
årh. var ungefär som 1 : 10 (d. v. s. 1 kg. guld var
i värde lika med 10 kg. silfver), var omkr. 100 år
senare som 1 : 12 och 1620 som 1 : 13,3. År 1717
satte Newton värdeförhållandet ungefär som 1 :
15. 1803 fastställdes det i Frankrike legalt till
15 1/2 gånger silfrets värde, och detta förhållande
bibehöll sig i det stora hela ungefär till 1872,
efter hvilken tid flere större lands öfvergång
till guldmyntfot (se Myntfot och Myntsystem) i
hög grad förändrat värdeförhållandet till guldets
förmån. 1874 var det redan 1 : 16,17, 1886 1 :
20,78, men 1897 1 : 34,30, motsvarande ett pris af
72,30 kr. pr kg. fint silfver. Silfret har på 38
år förlorat mer än hälften (55,65 proc.) af sitt
värde. Till den alltmer ökade förbrukningen af guld
för myntändamål kommer en för konstindustriella
ändamål: juvelerares, urmakares, guldsmeders,
galvanoplastikers, guldslagares, förgyllares,
glasfabrikanters, glas- och porslinsmålares,
tandteknikers, fotografers etc. behof. Af hela
verldens guldproduktion 1895 (se ofvan) beräknas
88,142 kg. hafva användts för industrien. Hela
verldens guldutmyntning s. å. uppgifves hafva
begagnat 347,115 kg. (en stor del utgjordes af
äldre mynt, som nedsmälts). Centralpunkten för den
internationella omsättningen af guldplantsar och
guldmynt är Bank of England. Öfver hufvud är England
det land, dit största delen af det nyvunna guldet
först strömmar från produktionsorterna och hvarifrån
öfriga europeiska land erhålla sitt behof. 1880 var
införseln (i 1000 £) 9,454,9, utförseln 11,828,8,
1890 resp. 23,568 och 14,306,7 samt 1895 resp. 36,006
och 21,369,3. Priset på guld i plantsar noteras på
de större börsplatserna i kurslistorna, i Berlin
för pfund (1/2 kg.) fint guld, i Hamburg, Frankfurt
a. M. och Paris för kg. fint guld, i London för uns
(31,103 gr.) standard-guld (11/12 fint). I land med
guldmyntfot är dessutom ett fast bankpris infördt,
till hvilket de sedelutgifvande bankerna måste köpa
guld; detta pris afviker från guldets prägelvärde
i regeln blott med präglings-afgiften, i England
t. o. m. blott med ränteförlusten under utmyntningen
(1,6 pro mille). Bank of England betalar för uns
standard-guld 3 £ 17 sh. 9 pence (prägelvärde 3 £
17 sh. 10 1/2 pence) i sina banksedlar, hvilka när som
hälst inlösas med guldmynt. Hos Banque de France är
guldpriset (på grund af latinska myntkonventionens
föreskrift, att 1 kg. myntguld af 9/10 halt skall
utmyntas till 310 st. mynt à 10 francs) 3,437 frcs
pr kg. fint (myntkostnad 7,44 frcs, prägelvärdet
alltså 3,444,44 frcs), Nederländska banken betalar
pr kg. fint guld 1,648 fl., svenska riksbanken (på
grund af myntlagens bestämmelse att
124 st. 20-kronor skola innehålla 1 kg. fint guld)
prägelvärdet, 2,480 kr. med afdrag af 1/4 proc. för
myntkostnaden, tyska riksbanken köper till ett pris af
1,392 mk pr 1/2 kg., medan prägelvärdet är 1,395 mk.
Guldkuren, en af den amerikanske läkaren L. Keeley
i Dwight nära Chicago använd behandlingsmetod mot
kronisk alkoholism. De sjuke få intaga en guldhaltig
mixtur, bestående af Auronatrium chloratum,
Strychninum nitricum, Atropinum sulfuricum, Ammonium
muriaticum, Aloin, Hydrastin, Extractum cinchonae,
Extractum coca, glycerin och destilleradt
vatten. Dessutom få de subkutana insprutningar
af stryknin med något kaliumpermanganat och
auronatriumkiorat l. guldklorid; insprutningsvätskan
har guldgul färg. Det säges patienten uttryckligen,
att han får guld, och tron på dess helande förmåga
lär hafva stort inflytande. Behandlingen grundar
sig följaktligen på suggestion. De af amerikanska
tidningar meddelade berättelserna om kurens glänsande
resultat äro minst sagdt tvifvelaktiga.
Guldlaxen, zool. Se Silfverfisken.
Guldmulten, zool. Se Multeslägtet.
Guldmyntfot. Se Myntfot och Myntsystem.
Guldorf (T. goldorfe), zool. Se Id.
Guldpann-apan, zool. Se Klängaporna.
Guldpunkt. Se Vexelkurs.
*Guldrupe. 1,601 har. 285 innev. (1896).
Guldsmeden, zool. Se Guldbaggar och Spanska flugor.
*Guldsmedskonsten. Det s. k. Hildesheimsfyndet
(sp. 229) gjordes 1868.
Gul hafre-äxing, bot. Se Trisetum.
Gul jasmin, bot. Se Gelsemium.
Gul kopparmalm, miner. Se Kopparkis.
Gulkrageblomma, bot. Se Prestkrage.
*Gull, W. W., afled 1890.
*Gullabo. 14,068 har. 2,869 innev. (1896).
*Gullarp, f. d. socken, har sedan år 1889 i allo
uppgått i Näs socken.
*Gullberg, härad, omfattar socknarna Vreta kloster,
Stjernorp, Ljung, Flistad och Björkberg. 30,097
har. 6,161 innev. (1896).
*Gullbergs och Bobergs kontrakt. 70,097 har. 15,950
innev. (1896).
Gullbransson, Abela Maria, religiös svärmerska,
f. Berglund i Varberg 1775, gift med råd- och
handelsmannen G. i Göteborg, d. der 1822, har utöfvat
ett stort inflytande genom den efter hennes död
utgifna lilla skriften Fru Guldbrandsons uppbyggliga
sånger och böner vid åtskilliga tillfällen; jemte
ett bref om nådatillståndet (1823; 7:de uppl. 1895).
*Gullered, socken. 4,683 har. 477 innev. 1896.
*Gullesen, oriktig form för Gulleson.
Gullfrö, bot., namn på örtslägtet Xanthium; i
allmogespråket namn på svinmållan.
Gullhafre, bot. Se Trisetum.
*Gullholmen. Kapellet hade 723 innev. (1896).
Gullhvifveligan, hällre Gullhvifveförbundet
(Eng. Primrose league), en 1884 i England af lord
R. Churcliill till Beaconsfields ära stiftad
konservativ förening, som bär Beaconstields
älsklingsblomma, guldhvifvan (Eng. primrose) såsom
föreningstecken.
Gullhöna, zool. Se Nyckelpiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
