Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dewall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Malmö stad (sedan 1895) samt 1891–94 och 1896
varit ordförande i ett af kammarens tillfälliga
utskott och 1895 i ett särskildt utskott för
arbetare-försäkringsfrågor. Vid industri- och
landtbruks-utställningarna i Malmö 1896 var han
bestyrelsens ordförande.
Dicksonia L’Hérit., bot., växtslägte tillhörande
nat. fam. Cyatheaceae bland ormbunkarna, uppkalladt
efter den engelske botanisten James Dickson
(1738–1822). Till detsamma hör ett tjugotal i
tropikerna och den varma tempererade zonen lefvande
arter med kraftig, krypande eller upprät stam och
stora upprepade gånger parbladiga blad. Ett par af
arterna odlas ej sällan i växthus, äfven i Sverige.
G. A
*Dicksons hamn ligger på östra sidan af Dicksons ö,
enl. Nordenskiöld under 73° 30’ n. br. och 80° 55’
ö. lgd fr. Greenw. Vegaexpeditionen låg der för ankar
d. 6–10 Aug. 1878, och 1882–83 hade holländarna der
en polarforskningsstation.
*Dicotyles, Dicotylidae. Se Nafvelsvinen.
Dicranoceras furcifer, zool. Se Gaffelantilopen.
Dictamnus. D. alba heter på svenska nattfackla.
*Dictyonema hade enligt senare iakttagelser ett
strutlikt polyparium. Jfr Graptoliter, sp. 1470.
Dictyototeae, bot., är en liten ordning bland
de bruna algerna innefattande endast en familj,
Dictyotaceae, af hvilken Dictyota dichotoma med tunnt,
regelbundet dichotomiskt grenad bål förekommer vid
Skandinaviens kuster. Dessa alger ega en ganska högt
utvecklad bål, äro fästa med rhizoider och hafva
en äfven i anatomiskt afseende väl differentierad
stam. Fortplantningen sker dels på könlös väg,
genom sporer utdanade i särskilda sporangier,
dels ock efter befruktning af oogonier med en
äggcell genom spermatier bildade i antheridier.
G. A.
Didache ton dodeka apostolon. Grek. (»De tolf
apostlarnas lära»), vanligen blott Didache (»lära»),
en af okänd författare omkr. 150 e. Kr. i Egypten
på grekiska affattad skrift, som kyrkohistorikern
Eusebius omkr. 325 i sin klassificering af den
äldre kristna literaturen efter dess väred anför
bland antilegomena (se d. o.) i gruppen n:o 2, efter
Barnabas’ bref och före Johannes’ uppenbarelse. Till
samma slag af skrifter hänföres den också af
Athanasius år 367 jämte Syrachs bok, Vishetens bok,
Ester, Judit, Tobias och »Herden» af Hermas. Bland
»apokryferna» nämnes den slutligen af patriarken i
Konstantinopel Nikeforos (d. 828) tillsammans med
åtskilliga af ofvan anförda skrifter. Den intog
sålunda en mera känd och framstående plats i den
gammalkristna literaturen. Ända till 1875 ansåg man
den emellertid vara förkommen, men då upptäcktes den
i Jerusalemsklostrets bibliotek i Konstantinopel
af metropoliten i Seres Filotheos Bryennios
(född 1833, sedan 1877 ärkebiskop i Nikomedia)
och utgafs af honom 1883. Dess omfång är ungefär
lika med t. ex. Galaterbrefvets. Fyndet väckte stort
uppseende inom den teologiska verlden och var i flere
afseenden betydelsefullt. Didachés ändamål var att
utgöra en kort
vägledning för de kristnes lif och innehåller, utom
ett och annat uttryck, som påminner om Johannes’
evangelium, citat ur Gamla test., Barnabas’
bref och Hermas’ »Herde», men mest ur evangelium
enl. Matteus och Lukas. Den börjar med att tala om
två vägar, ljusets och mörkrets, och framställer i
anslutning dertill en kristen sedelära, talar vidare
om dophandlingen och dopformuläret, om fastande
(onsdag och fredag), om den dagliga bönen (»Fader
vår» tre gånger om dagen), om tacksägelsebönen vid
nattvardsfirandet, om mottagande och herbergerande
af resande apostlar, profeter, lärare och
församlingsmedlemmar, hvarvid angifvas kännetecken
på sanna och falska profeter, innehåller slutligen
bestämmelser om nattvardens firande hvarje söndag,
om församlingsämbetena samt om den broderliga
umgängeisen och bestraffningen inom församlingen,
hvarefter följer uppmaning till vaksamhet med erinran
om den yttersta tidens nöd, antikrists uppträdande,
de trognas uppståndelse och Kristi återkomst. Jfr O.
von Gebhardt och A. Harnack: »Texte und untersuchungen
zur geschichte der altkristlichen litteratur», 2:dra
bandet, 1886. J. P.
*Didascalia (Didaskali). — 4. Se Predikan, sp. 161.
Didelphyidae, zool. Se Pungråttorna.
Dido, en afdelning af lesgerna (se d. o.).
*Didot. — Hyacinthe Firmin D. afled 1880.
*Didriks-sagan (Sp. 1167, r. 9). Konung Teoderik
dog 526 (ej 493).
Didunculus, zool. Se Samoa-dufvan.
*Didym. Enligt nyare undersökningar innehåller didym,
med atomvigten 147, ett grundämne samarium (se d. o.),
och den derifrån befriade didymen befanns genom Auer
von Welsbachs undersökningar 1886 innehålla ännu ett
obekant grundämne, praseodym, med atomvigten 143,6,
och hvars salter äro gröna. Didym, befriad från
dessa inblandningar, har erhållit namnet neodym och
uppgifves hafva till atomvigt 140,8. Neodym utgör
hufvudmassan af den forna didym, ger röda salter,
men icke brun superoxid. Superoxidbildningen
beror nämligen på närvaro af praseodym, som har
en svart superoxid, antagligen Pr O2. Huruvida
neodymen är ett enkelt ämne eller låter
uppdela sig i andra element är ännu oafgjordt.
P. T. C.
Didyme, en af de Lipariska öarna (sed. o.).
Didymis, Lat. Se Testikel.
Didymiskt komma, musikt. Se Komma 2.
Didymosurus, paleont. Se Gleichenia.
Dieburg [dīb-], stad i hessiska prov. Starkenburg,
vid jernvägen Mainz–Aschaffénburg. 4,493
innev. (1890). D. var fordom fästning och omgifven
af delvis ännu befintliga murar och torn. För stadens
romerska ursprung tala der funna mynt, askurnor
m. m. samt ett i gamla staden upptäckt romerskt bad.
Diecesansynod (jfr Dieces). Se Prestmöte.
*Diefenbach, L., afled i Darmstadt 1883.
Dieffenbach [dīf-], Georg Christian, tysk visdiktare
och författare af uppbyggelseskrifter, f. 1822 i
Schlitz, Hessen, der han sedan 1855 är kyrkoherde,
har skrifvit omtyckta barnvisor (flere samlingar)
och dikter samt andaktsböcker, af hvilka finnas i
svensk öfversättning »Ord och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
