Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Caveau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1400-talets realism till 1500-talets fria och ädla
karakteristik, utan någon tom idealitet» (Burckhardt);
vidare Fottvagningen, Mikael, Petrus, Josef, Johannes
döparen. S. Bonaventura, S. Bernardino da Feltre,
Tomas, Kristus gisslas, Törnekröningen. Många af
de enstaka figurerna äro porträtt af mästarens
samtida och vänner, alla präktiga hufvud. Growe
och Cavalcaselle tadla hos mästaren modellartade
ställningar och åtbörder samt en kylig brokighet i
färgen. Men i det hela äro dessa arbeten af en sådan
art, att de ställa sin upphofsman bland tidens bästa
konstnärer. För öfrigt finnas af honom i samma samling
ett par Madonnor, af hvilka en är från hans bästa
tid, Treenigheten och Madonna in gloria med helgon,
vid Marias sida S. Francesco och S. Antonio, nedanför
på jorden S. Elisabet, Bonaventura m. fl. samt en
donatrix (1522), ansedt som C:s förnämsta verk,
likasom det är hans sista. Man har trott sig häri
märka intryck från kopparstick efter Rafael. I
Londons National Gallery ser man af C. två bilder,
bägge signerade: S. Rocco med en ängel (1518) och
Madonna med barnet samt Johannes döparen och en ängel.
C. R. N.
Caveau [kavå], Fr., källare, »grotta», namn på ett
par franska literära klubbar. Se Société du caveau.
Cave canem, Lat., »akta dig för hunden», inskrift
på dörren eller tröskeln till fornromerska hus,
afsedd att varna för den innanför liggande bandhunden.
*Cavelier, P. J., hade till lärare David d’Angers
i skulptur och Paul Delaroche i måleri, men vände
sig sedan uteslutande till skulpturen och vann 1842
romerska priset för en staty Diomedes bortförande
Palladium. Samma år utställde han Ung grekisk
kapplöpare, som segrar i de olympiska spelen. I
Rom vistades han 5 år, och det var derifrån han
1849 hemsände sin berömda staty »Den slumrande
Penelope» (inköpt af hertig de Luynes till slottet
Dampierre). Utom de i hufvudarbetet nämnda bilder
utförde han Neofyten (till verldsutställningen 1867),
många dekorativa bilder, såsom Seine och Rhen (öfver
Hôtel de Villes’ ur) och en bronsbild af Frans I till
häst (på »cour d’honneur» i samma byggnad); vidare
Poesien och Historien och Abailard (för nya Louvre),
staty af Pascal (for Tour Saint-Jacques i Paris),
byster af målaren Ary Scheffer, kopparstickaren
Henriquel-Dupont, Horace Vernet och Isaac Pereire,
stod af Gluck (1881, för nya operan), Skulpturen
(1891, för det nya Musée Galliera). C. dog i Paris
1894. C. R. N.
Cavendish [kavndisj] l. Candish [ka’ndisj], Sir
Thomas, engelsk sjöfarare, född i grefskapet Suffolk
omkr. 1555, deltog 1585 i Walter Raleighs expedition
till Virginia och drog straxt efter sin återkomst
1586 med tre af honom sjelf utrustade örlogsskepp
ut på en jordomsegling, den andra engelska. Han
kringseglade den amerikanska kontinenten, styrde längs
chilenska och peruanska kusten, derefter öfver Stilla
hafvet till Filippinerna och Moluckerna, under vägen
plundrande och brännande spanska skepp, der tillfälle
erbjöd sig, samt härjande och brännande åtskilliga
spansk-amerikanska städer, samt återkom med rikt byte
i Okt. 1588. Men redan efter ett par år
var allt åter förslösadt, och han såg sig nödsakad
att företaga en ny expedition. Med fem fartyg
lemnade han i Aug. 1591 England, seglade brännande
och plundrande längs Brasiliens kust och nådde
Magalhães’ sund, men vidriga vindar i förening med
oenighet bland befälhafvarna nödgade honom att vända
om och på återresan dog han på Atlanten. Den ryktbare
polarfararen John Davis, som förde ett af de andra
fartygen, hemkom sommaren 1593 med endast femtedelen
af sin besättning vid lif.
*Cavendish. 5. Frederick Charles, lord, liberal engelsk
statsman, yngre son till den sjunde hertigen af
Devonshire, f. 1836, blef 1865 ledamot af underhuset,
var 1873–74 skattkammarlord i Gladstones kabinett
samt blef 1880 skattkammarsekreterare i dennes
ministèr och d. 4 Maj 1882 förste sekreterare för
Irland. Men redan d. 6 Maj s. å. blef han jämte
understatssekreteraren Burke mördad under en promenad
i Phoenix-parken i Dublin. Gerningsmännen, politiska
fiender, angåfvos af en medbrottsling, Carey, 1883
och afrättades.
*Cavery. Se Kaveri.
Cavitas tympani, Lat., trumhålan. Se Hörselorgan.
Cawnpore [kånpuör], distrikt och stad i Indien. Se
Khanpur.
*Cavour, C. B. di, afled d. 6 Juni (ej 30 Maj)
1861. Zanichelli började 1892 utgifva Scritti del
conte di C. samlade; Chiala har offentliggjort Lettere
edite ed inedite del conte Camillo di C.
1821–1861 (6 bd, 1883–87). C:s staty (modellerad af
Fr. Galletti) restes, i Sept. 1895, äfven i Rom,
på Prati Castelli. — Jfr H. Wieselgren: »Cavour,
Italiens befriare»
Cavourkanalen, vattningskanal i öfre Italien, lemnar
Po vid Chivasso, skär Dora Baltea, Cervo och Sesia
samt mynnar ut i Ticino vid Galliata. Den gräfdes
1862–69, är 82 km. lång och kostade, med grenkanalen
Lomellina, 53 mill. lire. Den förser tillika
de äldre piemontesiska kanalerna Rotto, Ivrea,
Caluso, Cigliano, Sesia m. fl. med vatten. Hela
kanalsystemet sträcker sitt inflytande öfver ett
område af omkr. 2,500 qvkm.
Caxes [kachä’s], Eugenio, spansk målare, f. i Madrid
1577, d. derstädes 1642, lefde under stilförändringens
skede, då invandrade italienare utöfvade inflytande
på Spaniens konst. Han var lärjunge af sin fader,
Patrizio C., som var bördig från Arezzo och 1567
kommit till Spanien. Han förvärfvade snart en sådan
skicklighet, att han af Filip III fick uppdrag att
jämte sin fader dekorera audienssalen i kungliga
palatset, hvilket utföll så väl, att han 1612
utnämndes till hofmålare. Han skildras som en
mångsidig, skicklig och produktiv mästare. I
två hänseenden kan man lära känna honom i Madrids
museum, nämligen dels som religiös målare med spansk
värme i italiensk form, genom hans S. Ildefonso,
som af madonnan mottager sin biskopsskrud, dels
såsom historiemålare i verldsligt hänseende af
äkta realistisk kraft, nästan påminnande om
modern uppfattning, genom den stora målning,
som skildrar tillbakaslåendet af engelsmännens
försök till landstigning i bukten vid Cadiz 1625.
C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
