Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fattad, med större vekhet och mattare färg, ungefär
som en finare kurtisan. I Det förlorade paradiset
(1867, beställd af konungen af Bajern, nu i Münchens
Maximilianeum) är framställningen af det nakna ännu
betänkligare. Till samma grupp höra Venus (1875)
och Lucretia och Tarquinius (1877) m. fl. Af hans
senaste verk må anföras Phèdre (1880), skänkt till
Montpelliers museum med vilkor att icke få kopieras,
samt Cleopatra (1887), bestämd för konstakademiens
i Antwerpen museum. Det återstår att påminna om
C. såsom porträttmålare, hvarvid, såsom det anmärkts,
han lyckades bäst med bilder af damer. Endast några
få hafva varit utställda med angifvet namn; de flesta
hafva betecknat personerna endast med initialer. Ett
enda mansporträtt må anföras, nämligen ett af kejsar
Napoleon III, hvilket dock icke träffade karakteren
så bra som H. Flandrins bild af 1863. C. var i alla
händelser en både begåfvad och väl skolad konstnär,
mästare i formen, som under en annan tid kunnat komma
högre. Nu fastnade han i en halft frivol sinlighet,
men vann dermed i hög grad samtidens tycke. C. R. N.
Cabanholz (cambalholz), detsamma som
camwood (se d. o.).
Cabanis [-nī], Richard. Se Schmidt-Cabanis.
*Cabat, N. L., var 1878–84 direktör för franska
akademien i Rom och afled i Paris 1893. Lärjunge
af Flers, hörde han till grundläggarna af det
moderna franska landskapet vid sidan af Dupré och
Rousseau, ja han var till tiden den förste, som,
eggad af holländarnas exempel, tog ett vanligt
stycke fransk natur såsom motiv för en bild,
som i stämningen sammansmälte detaljerna och gaf
upphof till det, som sedermera kallats »Paysage
intime». En af hans bästa äldre taflor i denna art
är Dammen vid Ville-d’Avray (1834, i Luxembourg),
en annan Vinterdag (1836); bekanta äro också hans
Ankdam, Värdshus vid Montsouris, Slätt vid Arques
och Höstafton (i Luxembourg). Sådana ämnen från
trakten af Paris och från Normandie sysselsatte
honom till slutet af 1830-talet. Då reste han till
Italien och ändrade åskådning: han sökte stil och
storhet i landskapet, gick på visst sätt öfver till
en idealiserande riktning, men lade dock icke åsido
sin naturiakttagelse, utan sökte förmedla bägge
principerna. De bästa arbetena från denna tid äro
Narnidalen och Nemisjön. Följden af ett sådant försök
blef, att den gamla friskheten försvann. Ibland
lyckades det dock C. efter slutet af 1850-talet att
komma tillbaka till sitt första målningssätt, nämligen
när han gick tillbaka till enkla motiv från Paris’
omnejd. En sådan tafla är Källa i skogen (1864). På
detta sätt höll den åldrande konstnären i sig ända
till sista tiden. De senast angifna äro Hafvet vid
Etretat och Vallée Noire, i Berry. bägge från 1891.
C. R. N.
Cabbagebark [ka’bbidj-], farmak. Se Geoffroya-bark.
*Cabeliau. Se Rättelser, bd 18, sp. 826.
Cabeos staf. Se Strömmätare.
Cabillonum, fordom namn på Châlon-sur-Saône (se
d. o.).
Cabinda. Se Kabinda. Suppl.
*Cabinet noir. Jfr Brefhemlighet. Suppl.
Cabira, Lat. Se Kabeira.
Cable [kēböl], George Washington, amerikansk
novellförfattare, f. 1844 i New Orleans, egnade sig åt
köpmansyrket, var en tid soldat i de konfedererades
armé under inbördeskriget och beträdde på allvar
skriftställarebanan, sedan hans skisser Old creole
days (1879) rönt framgång. G. är en utmärkt kännare
och skildrare af kreolernas och negrernas lif i
Louisiana, hvilken stats dialekt han förstår att
begagna med god verkan. Bland hans följande arbeten
må nämnas The grandissimes (1880), Dr Sevier
(2 bd, 1884), The creoles of Louisiana (s. å.),
The silent south (1885), Strange true stories of
Louisiana (1889), The negro question (1890) och
The busy man’s bible (1891). På föredragsturnéer i
Nord-Amerika har O. väckt mycket stort bifall med sina
berättelser. Under de senare åren har han förnämligast
sysslat med filantropiska företag.
Cabo Corso, portugisiska namnet på Cape Coast Castle
(se d. o. och Afrikanska kompaniet. Suppl.).
Cabo da Roca. Se Roca.
Cabo Espartel. Se Spartel, Kap.
Cabo Frio, udde med fyrtorn på Brasiliens kust, i
staten Rio de Janeiro, under 23° 0’ 42" s. br. och
41° 57’ v. lgd, bildar sydspetsen af en omkr. 5
km. lång, ända till 394 m. hög öklippa. Den ända till
200 m. djupa kanal, som skiljer ön från fastlandet,
erbjuder fullkomligt skydd åt äfven de största fartyg,
användes som krigshamn och trafikeras af de till Rio
de Janeiro norr ifrån gående ångfartygen. Vid södra
änden af kanalen, vid Araruama-lagunen, ligger
Cidade do Cabo. Frio, som anlades redan 1575,
har god hamn och stora saliner, men aldrig har kunnat
komma sig upp till följd af sitt osunda läge.
*Caboto (Cabotto), Giovanni, kom sannolikt
till Bristol redan 1472. Det är möjligt, men ej
bevisligt, att hans son Sebastiano var med på
den expedition, som Giovanni i Maj 1497 företog,
och hvarunder han upptäckte Cape Breton och
Newfoundland. Den 3 Febr. 1498 utfärdade Henrik
VII öppet bref för Giovanni, att med sex fartyg
begifva sig »till det land och de öar, som nyligen
upptäckts af nämnde John Kabotto», allt på dennes
eller hans vänners bekostnad. Inga dokument säga, att
Sebastiano deltog i denna expedition, hvars utgång är
okänd. Derefter hör man ej af Sebastiano förr än 1512,
då han åt Henrik VIII gjort en karta öfver Gascogne
och Guienne. S. å. begaf han sig till Spanien, blef
medlem af Nya Indiens råd, 1515 lots (piloto real)
och 1518 storlots. Han föregaf, att han kände och att
han besökt en väg, som ledde från Nya verlden till
Kryddöarna, och på denna lögn och sina föregifna
vetenskapliga upptäckter lefde han hela sitt lif och
hade framgång. Trots sin afundade ställning och de
rika gåfvor, som Spaniens konung gaf honom i hopp
att finna denna väg, låg han 1522–23 i hemliga,
men till intet resultat ledande underhandlingar med
signorian i Venezia om försäljning af sin föregifna
hemlighet. Ett par år derefter ställdes han i spetsen
för en expedition utrustad af köpmän i Sevilla,
hvilka bedragits af Cr, som föregaf sig känna en
kortare väg än Magalhães’ till Cathay och Kryddöarna,
hvilka han t. o. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
