Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brandt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han med ifver följt den literära realismens genombrott
och insupit ett alltmer öfvervägande intresse för
politisk och social radikalism, sedan han på utländska
resor gjort bekantskap med socialdemokratien och dess
literatur. Till följd deraf öfvergaf han astronomien
för att egna sig åt politisk-social verksamhet
och gick 1884 in vid K. P. Arnoldsons nyuppsatta
tidning »Tiden», hvilken B. 1885 räddade från att
nedläggas och på väsentligen egen bekostnad såsom
redaktör förde vidare i modern-radikal riktning. Den
antogs s. å. till Stockholms nyligen uppväxta
fackföreningars organ och sökte, icke utan framgång,
att varsamt förmedla en öfvergång från liberal till
socialdemokratisk arbetarerörelse. »Tiden» måste
dock nedläggas i början af år 1886, men B. vardt
hösten s. å. redaktör för den från arbetarehåll
uppsatta tidningen »Socialdemokraten», som han
utgaf till 1892 (första året tillsammans med
A. Danielsson), och i hvilken han ännu qvarstår som
medarbetare. Från en liten veckotidning utvecklades
den steg för steg till daglig. Med seg uthållighet
och i agitatoriskt hänsynslös ton har B. der fört
de socialistiska teoriernas talan, och äfven i den
muntliga propagandan, såsom talare vid massmöten
och främjare af arbetarnas organisation, såväl i
hufvudstaden som på resor landet rundt, har han visat
sig i ovanlig grad ega kroppsarbetarnas öra. Sedan det
socialdemokratiska partiets konstituerande i Sverige
(1889) tillhör B. dess styrelse. Vid strejker i
Norberg och Gefle 1891 invaldes han af arbetarna
i kompromissdomstolarna. B. har författat några
broschyrer, bidrag till åtskilliga publikationer
m. m. — Hans hustru, Anna Matilda Charlotta B.,
född Jäderin, f. i Stockholm d. 19 Nov. 1855 och
i sitt andra äktenskap gift med B. 1884, har under
signaturen René författat de realistiska och genom
stilens målande käckhet märkliga prosaberättelserna
Lena. En bok om fruntimmer (1893) och Sju martyrer
(1894).
Branäs. Se Drammen.
Brascassat [brakassa’], Jacques Raymond, fransk
målare, född i Bordeaux 1804, död i Paris 1867,
lärjunge af Richard och Hersent, var den förste,
som utmärkte sig i att måla landskap med djur
såsom hufvudsak, och gjorde icke ringa uppseende
på 1830-talet. Men han hade föga gemensamt med
romantikerna, den tidens herrar inom konsten. Han
utgick från den klassiska landskapsskolan och
vandrade sjelf en tid i dess spår, och äfven när han
öfvergått till den nya riktningen, bibehöll han en
viss sirlighet i behandlingen, tydlighet i formen och
glad kolorit. I sin uppfattning förblef han något tam,
ehuru han gerna skildrade djuren i upprördt tillstånd;
så i Strid mellan tjurar (i Nantes’ museum) och i
Ko, angripen af vargar, försvaras af en tjur. Men
han behandlade också enklare motiv, kor och oxar,
får och getter i städad natur. En sådan tafla,
Landskap med djur (1843), finnes i Luxembourg.
C. R. N.
Bras-de-fer [bra dö fär], Fr., Jernarmen. Se La Noue.
Brasen, Hans Ole, dansk målare, född d. 16 Jan. 1849
i Hilleröd, kom 1867 in vid konstakademien i Köpenhamn
och vardt kort derefter elev af landskapsmålaren
R. Eilersen, i hvilkens
sällskap han besökte Italien. Han började utställa
1871, men tilldrog sig större uppmärksamhet först
med Husarer, som vattna hästar (1873), hvarefter
han fick akademiens mindre resestipendium för
åren 1879–80 och studerade för Bonnat i Paris. Det
Ancherska legatet, som tilldelades honom 1884, satte
honom i tillfälle att åter besöka Italien. Förutom
friskt och måleriskt behandlade landskap, som ofta
genom sitt liffulla och mera bjert framträdande
staffage stå på gränsen till genrebilder, har
han målat äfven lyckade porträtt. Sedan han 1892
och 1894 erhållit konstakademiens årsmedalj,
den sista för en verkningsfull Solnedgång,
är han sedan 1896 medlem af akademirådet.
Ph. W.
Brasilianska nötter. Se Bertholletia.
Brasiliansk arrowstärkelse. Se Manihot.
Brasilianska strömmen. Se Haf, sp. 474.
Brasiliansk kina. Se Esenbeckia.
Brasilianskt elemi, bot. farmak. Se Icica,
*Brasilien (Port. Brazil, Brasil, »bresiljelandet»),
sedan 1889 federativrepublik, Brasiliens förenta
stater (Estados unidos do Brazil), sträcker sig
från 4° 23’ n. br. (Kap Orange) till 33° 44’
s. br. (sydspetsen af halfön Mirim) och från 34°
50’ (Olinda) till 73° 55’ v. lgd fr. Greenw. (Rio
Aruita). Officielt uppgifves arealen fortfarande
till 8,337,218 qvkm., men anses enligt en nyare
planimetrisk beräkning i Gotha vara 8,361,350
qvkm. Med full säkerhet kan den icke bestämmas, emedan
gränserna mot Peru och Columbia ej äro fastställda.
Befolkning. Folkmängden uppgick enligt en ofullkomlig
räkning 1872 (ej 1876) till 9,930,478 pers., dertill
omkr. 177,813 pers. i kommuner, der räkning icke
företagits, tillsammans 10,108,291 pers., oberäknadt
omkr. 1 mill. indianer. En beräkning 1888 gaf till
resultat 14,002,335 pers., oberäknadt omkr. 600,000
vilda indianer. Om proportionen mellan de olika
raserna råder mycket stor ovisshet. Enligt 1872 års
räkning skulle 3,787,289 tillhöra den kaukasiska,
1,954,452 den afrikanska, 386,955 den amerikanska och
3,801,782 vara blandade. Enligt nationaliteten bestod
den fria befolkningen af 8,176,191 brasilianer och
243,481 främlingar (121,246 portugiser, 45,829 tyskar,
44,580 afrikaner, 6,108 fransmän o. s. v.). Negrerna
bilda den största oblandade klassen af B:s innevånare;
de härstamma till större delen från Angola och
Mosambik, hvarifrån de sedan 1549 införts som slafvar
till B. Immigrationen har de sista årtiondena varit
rätt stor; 1875–84 invandrade 228,400, 1885–93 782,540
pers. Många hafva dock återvändt gäckade i sina
förhoppningar om framgång, och kanske ännu flere hafva
dukat under för umbäranden och klimatfebrar. Det är
ännu nästan endast tyskar som lyckats grunda varaktiga
kolonier, företrädesvis i de södra staterna. Största
framgången hafva de i Rio Grande do Sul, der de hafva
sin hufvudort och grundat kolonierna São Leopoldo
(26,000 innev.), Porto Alegre (9,000), Nova Petropolis
(öfver 8,000), Santa Cruz och São Lourenço (öfver
6,000) m. fl. Men äfven i staterna Santa Catharina,
Parana, São Paulo, Rio de Janeiro, Espirito Santo,
Bahia och Minas Geraës finnas kolonier af tyskar,
flerestädes blandade med schweizare, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
