Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bonne bouche ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grufvor, byggde jernvägar, inrättade fabriker
och öppnade en stor träexportaffär på Frankrike. I
Wien-»krachen» 1873 förlorade B. större delen
af sin förmögenhet; han kom i fiendskap med
huset Rothschild, återvände till Paris och knöt
förbindelser med det legitimistiska partiet. 1878
grundade han, med framstående legitimisters och
klerikales bistånd, en stor »katolsk» bank med
namnet L’union générale, afsedd att hålla de mäktiga
judiska bankirerna stängen. Han blef ordförande
i dess styrelse, men fortsatte sina företag i
utlandet; bl. a. byggde han jernvägar i Ungern
och Serbien, sedan hans bank förbundit sig med den
österrikiska Länderbank. Men Union générales lysande
framgång vände sig snart nog till en fruktansvärd
katastrof. Dess aktier, som utsläpptes massvis,
hade blifvit föremål för en tygellös spekulation:
de stego med svindlande hast och representerade på
börsen en totalsumma af 8,200 mill. francs, medan
det insatta kapitalet ej öfversteg 125 mill. fr. För
att hålla kursen uppe, återköpte banken sjelf aktier
för hela sin aktiva tillgång och lyckades att öfver
ett år hålla utdelningarna höga samt tillfogade
Rothschild 1881 stora förluster. Men striden var
för ojämn. En stark baisse inträffade i Jan. 1882,
och banken måste inställa sina betalningar, med
212 mill. fr. passiva. Denna krach vållade en
skakning i den franska finansverlden och ruin för
oräkneliga bland de fromma i landet. B. dömdes till
3,000 fr. böter och fem års fängelse, men rymde till
utlandet. 1888 utgaf han L’union générale, sa vie,
sa mort, son programme.
Bontuku, stad och handelsplats i Gjaman i Vest-Afrika
n. om Guldkusten, vid floden Tin, på gränsen mellan
den franska och engelska intressesferen. Omkr. 7,000
innev. (muhammedanska wangara och mandenga), hvilka
med de från s. kommande karavanerna utbyta landets
bomullsväfnader och guldstoft mot europeiska
produkter. B. besöktes 1882 första gången af
en europé, engelsmannen Lonsdale, från Kumassi,
hufvudstaden i Asjanti.
Bonvalot [bångvalå], Pierre Gabriel, en af samtidens
berömdaste upptäcktsresande, föddes i Epagne
(depart. Aube), Frankrike, 1853. År 1880 anträdde
han i sällskap med Capus och Ujfalvy en resa till
det inre Asien, men nådde icke det uppställda målet,
Pamir-platån, till följd af de ryska myndigheternas
motstånd. B. återvände då samt offentliggjorde
resultaten af resan i arbetet En Asie centrale de
Moscou en Bactriane (2 dlr 1884). I Febr. 1886
reste han på franska regeringens uppdrag jämte Capus
och målaren Pepin åter till Central-Asien. Öfver
Mesjhed, Merv, Samarkand, Alai och Transalai uppnådde
han Pamir och drog derpå öfver Chitral till Indien,
den förste europé, som från Turkestan framträngt till
Indien. I Sept. 1887 återvände han till Europa, der
han offentliggjorde Du Caucase aux Indes à travers
le Pamir (1888). I Juli 1889 följde B. prins Henri af
Orléans på en expedition öfver Tibet till Tongking. I
Tasjkent ordnades karavanen, som derpå öfvergick
Tian-sjan på väg mot Lhasa, Lob-noor, Altyn-tag och
Tibetanska platån passerades. I Febr. 1890 uppnåddes
sjön Tengri-noor, men der hejdades de resande af
tibetaner och trots underhandlingar, som varade i sju
veckor, erhölls icke tillåtelse att besöka
Lhasa. Färden fortsattes då åt s. ö. öfver
Junnan till Hanoi, Tongkings hufvudstad, dit
de anlände d. 12 Sept. 1890. Till Paris återkom
B. med prinsen i Nov. s. å. och mottogs med stora
hedersbetygelser. B. har skildrat färden i De
Paris au Tonkin à travers le Tibet inconnu (1892).
J. Fr. N.
*Bonvicino. Kritiken har på de sista åren gjort
sina tillägg i afseende på honom (t. ex. genom
Lermoliev). Han föddes i Brescia 1498 och fick
sin utbildning hufvudsakligast genom den store
brescianaren Girolamo Romanino, må hända till och med
utan inflytande från venezianerna. Brescia-målarnas
berömda »silfverton», en klart skimrande, perlgrå
färgstämning, hvars upphofsman Romanino var,
utvecklades vidare till egendomlig skönhet af
B. Utom några öfverlägsna porträtt, har han skapat
endast andaktsbilder, hvilka till allra största
delen återfinnas i Brescia och trakten der omkring,
men onekligen höra till de yppersta i sin art både
genom figurernas ädelhet och färgens egendomliga
harmoni. Arten röjes hos honom redan 1521, då han som
23-årig yngling i S. Giovanni Evangelista i Brescia
arbetade vid sidan af Romanino. Han håller sig uppe
på höjden af skaparekraft till 1541, men derefter
förlorar sig hans fina stämning, blir tyngre och i
karnationen rödare. Hans verk finnas i Brescias kyrkor
och samlingar, hvilka innesluta ungefär 50 stora
målningar af honom. De förnämsta äro: Betlehemitiska
barnamordet (i S. Giovanni Evangelista), Marias
himmelsfärd (i SS. Nazaro e Celso), Madonnan
med S. Klemens (i S. Clemente), S. Antonius’
gloria (i S. Maria delle grazie) samt i stadens
målningsgalleri Kristus i Emmaus. Utom Brescia finnes
en och annan bild af honom dels i Italien, såsom i
Venezias kyrkor, dels ock n. om Alperna, bland hvilka
främst må nämnas den härliga s. k. S. Justina med
enhörningen och den tillbedjande ädlingen vid sina
fötter (i Wiens kejserliga galleri) samt Madonnan
med kyrkofäderna (i Städelsches institut i Frankfurt
a. M.). — Härtill komma hans porträtt, enkla och
storartade i uppfattningen, hvilka ställa honom vid
sidan af de störste porträttmålare i Italien under
renaissancen. Han afled 1555. C. R. N.
Bon voyage. Se Bon.
Bonzi, Pietro Paolo, kallad il gobbo de Cortona
(»puckelryggen från Cortona»), italiensk målare,
född i Cortona, okändt når, död i Rom 60 år gammal
under påfven Urban VIII (1623–44), var lärjunge
till Giovanni Battista Viola (död omkr. 1576) samt
förmodligen äfven till den yngre bolognesiska skolans
mästare, målarna Carracci (hvaraf han fick sitt andra
tillnamn de’ Carracci). Han sysselsatte sig i Rom,
der han var verksam, mest med att måla landskap och
fruktstycken, hvilka förskaffade honom hans tredje
tillnamn, dalle Frutta. I Palazzo Giustiniani i Rom
målade han en mängd landskap. Hans eget porträtt
(med en vattenmelon i handen) finnes i Berlin;
Sveriges Nationalmuseum eger 3 fruktstycken och
ett genrestycke, Fruktsäljerska och en liten gosse.
C. R. N.
*Bonässla är folkspråkets benämning på Ballota
ruderalis Sw., äfven kallad Svart andorn (se Andorn
och Rättelser, bd 18. sp. 810–811).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
