Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengerd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Benign. Se Malign.
Beni-Harb, beduinstam. Se Araber. Suppl.
*Beni-Mezab (Beni-Mzab), berbisk folkstam i algeriska
Sahara, i södra delen af depart. Alger, bor i sju
städer fördelade på fyra oaser mellan 32° och 33° 20’
n. br. samt 2° 6’ och 5° ö. lgd fr. Greenw. Landet,
omkr. 8,000 qvkm. i areal, är en från n. v. till
s. ö. sluttande bergplatå af omkr. 500 m. höjd,
genomskuren i alla riktningar af små oregelbundna
dalar liksom maskorna i ett nät; också kallas den
af infödingarna chibka (ordagrant »tråd»). Fyra
hufvuddalar uppsamla nederbörden: Ued Metlili (Wadi
Massek) längst i s., Ued Mzab, Ued Nsa och Ued Zegrir,
hvilka dalar, liksom deras bidalar, under Jan. och
Febr. få en ganska rik växtlighet, hvaremot landet
för öfrigt består af fullständigt nakna och torra
kalkklippor. Omkr. 20–25 m. under dalbottnarna
påträffas godt vatten af omkr. 20° C. året
om. Lufttemperaturen når ett maximum af 36–40°; om
vintern faller temperaturen nattetid stundom till
– 4°, men stiger under dagen till 15–20°. Regntiden
varar från Okt. till Febr.; snö faller nästan
aldrig. Oaserna hafva sammanlagdt omkr. 200,000
dadelpalmer; dessutom finnas i mzabiternas trädgårdar
de flesta europeiska fruktsorter, som trifvas i
Algeriet (med undantag af äpplen, päron och plommon),
såsom fikon, aprikoser, qvitten, granatäpplen
och vindrufvor. Mzabiterna odla ock hvarjehanda
grönsaker (bönor, vattenmeloner, kurbitser, lök,
kål, spansk peppar m. m.), något korn, men mycket
litet hvete. Så väl odlad jorden än är, kan den
dock ej föda hela befolkningen (omkr. 30,000
pers.), af hvilken minst 1/3 måste årligen utvandra,
till Alger, Tunis och andra kuststäder, der de
företrädesvis uppträda som handlande, till en början
med ylleväfnader hemifrån, men sedan de sålt dessa
såsom innehafvare af slagtare- eller grönsaksbutiker
eller som badare i de offentliga baden o. s. v. Efter
några år återvända de med sina besparingar till
hembygden. Befolkningen utgöres ej uteslutande af
berber; jämte negrer, slafvar eller frigifna, samt
judar (omkr. 300 familjer, nästan alla från Marokko),
finnas omkr. 2,000 araber, som mzabiterna fäst vid
sig såsom hjelptrupper i sina inbördes strider eller
till försvar mot nomaderna. Mzabiterna äro i allmänhet
små och undersätsiga, med blek, matt hudfärg, stor
näsa och mun samt tjocka läppar. De tala en med
kabylernas närstående dialekt, mzabia, af berber-
l. libyska grenen af hamitiska språkgruppen, men tala
allmänt äfven arabiska och använda arabisk skrift:
tack vare sina vandringar och ofta långa uppehåll i
kuststäderna förstå många franska och flere äfven
spanska och italienska. Nästan alla kunna läsa
och skrifva. De hylla samma religiösa åsigter som
vahhabiterna och betraktas för den skull som kättare
af de rättrogna och hafva ofta blifvit förföljda samt
nödgats byta vistelseort. De lefva i engifte
och köpa ej sina hustrur; tvärtom medför hustrun
en hemgift. Vid vite af ständig förvisning får en
mzabit ej gifta sig med en qvinna af främmande folk,
och qvinnorna få ej utvandra. Sedan 1850 erkänna
mzabiterna Frankrikes öfverhöghet; 1857 öppnades
deras hufvudstad, Ghardaja, för fransmännen. 1882
erkändes den franska annekteringen, och ett
vid staden uppfördt fäste fick en liten fransk
besättning.
*Benin. 1. Fordom namn på den östra kuststräckan
(innefattande äfven den s. k. Slafkusten af
Öfre Guinea. Den ligger nu inom det britiska
Niger-kust-protektoratet.
*Beni-Suef är hufvudstad i en provins (mudi-rijje)
i Öfre Egypten och hade 1882 10,000 innev.
Benitskij, Aleksandr Petrovitj, rysk författare,
f. 1780, d. 1809, utgaf kalendrarna Thalia och
Blomsterträdgården. Hans deri införda österländska
berättelser Ibrahim eller den storsinnade (1807),
Beduinen (s. å.) och Dagen efter (1809) afsticka genom
en viss realistisk friskhet fördelaktigt från den då
rådande sentimentaliteten. B. egde en rätt betydande
satirisk och didaktisk förmåga.
Benjamin [bängṡjamä’ng], psevdonym för den franske,
förf. B. Antier-Chevrillon (se denne, äfven i Suppl.).
*Benjamm, I. J., föddes 1821.
Benjamin [be’ndjämin], Samuel Green Wheeler,
amerikansk konstskriftställare, f. 1837 i Argos,
Grekland, der hans fader uppehöll sig såsom missionär,
fick universitets bildning vid William’s college (i
Williamstown, Massachusetts), reste tre år i Europa
och vardt derefter medarbetare i Amerikas och Englands
förnämligare illustrerade tidskrifter, till hvilka han
lemnat uppsatser, försedda med artistiska teckningar
af hans egea hand. B. har förtjenstfullt bidragit
till att bana väg för en sund konstuppfattning i
Amerika. I bokform har han utgifvit bl. a. The turk
and the greek (1867), Contemporary art in Europe
(1877), What is art? (s. å.), The atlantic islands
as resorts of health and pleasure (1878), Art in
America (1879), Our american artists (2 bd, 1879–81)
och Troy (1881). Han var 1884–87 Förenta staternas
minister i Persien.
Benjamins port. Se Efraim.
*Benjovski (Benyowszky) dog 1786 (ej 1785).
Benkol. 1. Kol af förbrändt ben. — 2. Detsamma som
bensvärta (se d. o.), som beredes genom upphettning af
ben utan lufttillträde. Efter begagnandet till rening
af sockerlösningar nyttjas benkol till gödningsämne,
mest till superfosfatberedning. Benkol är rikt på
fosforsyrad kalk men denna är mycket svårlöslig.
Benlära. Se Osteologi.
*Benmjukhet. Jfr Benskörhet. Om benmjukhet hos
menniskor se Osteomalaci.
*Benmjöl. På 1880-talet började man bedrifva
benmjölstillverkning i förening med fabrikation af
lim, i det man särskildt tillvaratager och förarbetar
den vid benens ångkokning lösta limsubstansen. På
grund deraf kan man numera sälja benmjölet till ett
billigare pris samt äfven framställa detsamma i ett
mera finpulveriseradt tillstånd. Benmjölet förlorar
visserligen härigenom en stor del af qväfvet, men
fosforsyrehalten blir större, ofta ända till 28 à 30
procent, hvarjämte det fina mjölet får användning som
öfvergödningsmedel å gräsvallar och kulturväxter
i allmänhet. Sådant starkt ångprepareradt benmjöl
innehåller ej mera än 1 à 2 proc. qväfve. Dess
verkan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
