Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åskby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bacon, hvilken gent emot skolastikernas samt 1400-
och 1500-talets filologers metod (verbis studetur,
non rebus) angaf den sinliga åskådningen och dess
utbildning såsom det vetenskapliga förfarandets
grundval. Denna princip har först Amos Comenius,
direkt påverkad af Bacon, tillämpat på undervisningen
(»icke med verbal beskrifning, utan med real åskådning
måste man börja»; i enlighet med denna sats utarbetade
han sitt berömda bildverk »Orbis sensualium
pictus»). Idén utfördes vidare af Rousseau,
Basedow och Pestalozzi, hvilken sistnämnde gaf åt
filantropisternas tankeöfningar åskådningen till
grundval och det åskådade till innehåll. Så uppkom en
särskild »åskådningsundervisning» såsom propedevtisk
förkurs till skolan öfver hufvud, med uppgift att
beriktiga och stadga den tankekrets barnet förut
förvärfvat. Denna undervisningsgren har sin egen
historia och en omfattande litteratur. Det inses lätt,
att ett ensidigt odlande af detta undervisningsobjekt
skulle föra till nya misstag, att man under
sträfvandet att undanrödja det gamla abstrakta sättet
sjelf hemföll åt abstraktioner och pedanteri. Åsigter
och förfaringssätt hafva undergått en långvarig, men
fruktbärande luttringsprocess, dock finnas ännu
många, som bekämpa åskådningsöfningarnas upptagande på
småskolans läsordning såsom ett särskildt ämne. Inom
den svenska folkundervisningen fick detta ämne en
fastare ställning genom den 1878 utgifna normalplanen
för undervisningen i folk- och småskolor. Man kräfver
för öfrigt numera, att all undervisning, äfven den
i språk, skall vara åskådlig, d. v. s. gå från det
konkreta till det abstrakta. Och hufvudsaken är,
att man i undervisningens nyare teori och praktik
fastställt principen om dess åskådlighet samt
särskildt om barnens första införande i de reala
undervisningsområdena (naturkunnighet, historia,
geografi, geometri) på grundval och med understöd af
åskådningen. Jfr Uppfostran.
Åslak, Isl. Aslákr, fornnord. mansnamn.
Åsle (äfven Åsled, fordom Asle), socken i Skaraborgs
län, Vartofta härad, Dimbo tingslag. Areal 2,056
har. 661 innev. (1892). Å. bildar med Mularp och Tiarp
ett konsistorielt pastorat, Skara stift, Vartofta
kontrakt. Jfr N. Salander: »Beskr. öfver Å. församl.»
(1811). — Antagligen i Å. socken stod d. 24 Febr. 1389
det märkliga slag, som vanligen uppkallas efter den
15 km. derifrån belägna staden Falköping, och hvars
följder för lång tid blefvo af så stor betydelse
för den skandinaviska Norden. Konung Albrekt med en
välrustad, i Tyskland samlad ryttarehär var på väg
att undsätta det belägrade Axevall, då han fick veta,
att Margaretas här, sammansatt af svenska, danska och
norska trupper, kom tågande från Jönköping. Han vände
då om och stötte på den skandinaviska hären »på Falan»
i närheten af Åsle. Han angrep sin fiende och hade i
början framgång, men då han kastat sig i striden utan
förberedelse och ordning, vände sig snart lyckan:
han icke allenast förlorade slaget, utan blef sjelf
tagen till fånga jämte sin son hertig Erik och flere
tyska förnäma herrar. Ett monument öfver slaget
kommer att genom Vestergötlands Fornminnesförenings
försorg resas i närheten af Åsle kyrka.
Åslög (Isl. Áslaug) l. Kråka (Isl. Kráka), nordisk
sagodrottning, om hvilken först jämförelsevis sena
isländska källor (Snorres Edda, Völsungasagan och
Ragnar Lodbroks saga) berätta följande. Å. var dotter
af den ryktbare sagohjelten Sigurd Fåfnesbane och
sköldmön Brynhild samt uppfostrades hos den senares
fosterfader, Heme (Isl. Heimir). Då denne efter
Sigurds och Brynhilds död fruktade för barnets
lif, lät han göra en harpa så stor, att flickan
deri kunde gömmas. Han vandrade sedan omkring som
en fattig spelman, bärande sin harpa med barnet
uti. På sina färder kom han till Spangereid vid
Lindesnæs i Norge och fick der nattherberge hos ett
gammalt torparefolk, Åke och Grima. För att komma i
besittning af de skatter, som de på grund af några
ur harpans springor framstickande dyrbara fransar
förmodade vara gömda derinne, dräpte Åke på hustruns
anstiftan sin gäst under sömnen. Till sin förvåning
framdrogo nu makarna ur den sönderslagna harpan
en liten flicka, som de beslöto uppfostra som sitt
barn och gåfvo namnet Kråka. För att icke på grund
af hennes ovanliga skönhet rätta sammanhanget med
hennes börd skulle kunna upptäckas, måste hon alltid
gå smutsig och uselt klädd. En gång, då hon emellertid
olofvandes badat sig, påträffades hon af några män,
som den danske konungen Ragnar Lodbrok från sitt
skepp sändt i land för att baka bröd. Förvirrade
af Kråkas skönhet, läto dessa brödet blifva brändt,
och då Ragnar erfor anledningen till detta missöde,
sände han bud efter flickan samt befallde, för
att på samma gång pröfva hennes förstånd, att hon
skulle infinna sig hvarken klädd eller oklädd,
mätt eller hungrig, ensam eller i någon menniskas
sällskap. Kråka infann sig, klädd endast i ett nät
och sitt utslagna fotsida hår, bitande i en lök och
med gårdvaren som sällskap. Hon blef konungens gemål
och födde honom sönerna Ivar Benlös, Björn Jernsida,
Hvitserk och Ragnvald. Emellertid lät Ragnar en gång
på ett gästabud hos sin vän den svenske kungen Östen
öfvertala sig till att lofva att förskjuta den simpla
bondflickan och äkta Östens dotter. Vid hemkomsten
mottogs Ragnar af Kråka, för hvilken redan tre foglar
yppat hans planer, med förebråelser, och hon röjde
nu för honom sitt rätta namn och sin härkomst. Till
bevis på att hon verkligen vore dotter af den Sigurd,
som dödat ormen Fåfne, sade hon sig skola föda
honom en son, som i sitt öga skulle bära bilden af
en orm. Så skedde, och barnet erhöll namnet Sigurd
Ormöga. Förbittrad öfver det beramade giftermålets
uteblifvande, vardt kung Östen nu Ragnars fiende,
men fälldes slutligen på Å:s anstiftan af hennes
söner. Vid Ragnars sista härfärd till England bereddes
hans undergång derigenom att han föraktat Å:s visa
råd i fråga om flottans beskaffenhet. Sedan han af den
segrande fienden, konung Ella, kastats i en ormgård,
skyddades han mot ormarnas bett genom den underbara
skjorta han vid afskedet fått af sin maka, och först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
