Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zschopau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka slussbyggnader och ångmaskiner behöfvas
för att med ungefär jämn hastighet afföra sådana
vattenmassor till Nordsjön och hvilka oerhörda summor
detta skulle kosta. En Zuiderzeeförening bildades
1886 med ändamål att anställa en fullständig och
grundlig undersökning af torrläggningsfrågan. Efter
sorgfällig pröfning antog man 1893 ett af C. Lely
m. fl. utarbetadt förslag till sjöns torrläggning. Mot
den öppna, ebb och flod underkastade Nordsjön
skall Z. afstängas vid ön Wieringen af en stor
afslutningsdamm, hvarefter det afstängda området
delas i fyra delar, hvilka torrläggas den ena efter
den andra, så att floder och kanaler erhålla fritt
aflopp. Kostnaderna anslås till 42 mill. fl. för
afslutningsdammen och 148 mill. för torrläggningen,
landvinningen till 190,000 har.
Zukertort, Johannes Hermann, polsk-född
schackspelare, f. 1842 i Lublin, redigerade 1867–71
med Anderssen »Neue berliner schachzeitung» och
har utgifvit Neuester leitfaden des schachspiels
(med J. Dufresne; 4:de uppl. 1886), »Sammlung
der auserlesensten schachaufgaben, studien und
parteistellungen» (1869) m. m. Vid internationella
schacktäflingen i Paris 1878 eröfrade Z. första
priset, liksom ock i London 1883. Han utgifver sedan
1879 i London »Chess-monthly» (med Höffer).
Zulukaffrer. Se Kaffrer.
Zululandet. Se Sululandet.
Zumala-Carreguy, Tomas, spansk general, f. i baskiska
prov. Guipuzcoa 1788, lemnade vid Ferdinand VII:s
död (1833) sin anställning i kungliga gardet för att
följa Don Carlos. Han organiserade den karlistiska
resningen i sin födelsebygd och spelade en framstående
rol i kriget mot »cristinos». I Juni 1835 framträngde
han segerrikt i Navarra och ville med sin 28,000 man
starka här marschera på Madrid, men på Don Carlos’
befallning måste han vända sig mot Bilbao, vid hvars
belägring han dödligt sårades. Död i Cayama d. 25 Juni
1835. Oböjlig handlingskraft och glänsande tapperhet
skaffade honom ett ovanligt välde öfver folk och här.
Zumbusch, Kaspar, tysk bildhuggare, f. 1830 i
Herzebrock (Minden), visade redan tidigt anlag
för plastik och begaf sig 1848 till München, der
dessa anlag utvecklades under ledning af Halbig till
1853. En beställning att kopiera Canovas »Flora» och
att modellera en byst af beställaren skaffade honom i
denne en gynnare, som bekostade en resa till Italien,
der Z. slöt sig till Martin Wagner, hvars umgänge
var särdeles nyttigt för hans utveckling. Derpå
slog han sig ned i München 1860 och började der sin
verksamhet dels med några altaren i Frauenkirche,
dels med en täflingsskiss till konung Fredrik Vilhelm
IV:s staty i Köln, som, ehuru lyckad, dock ej blef
utförd. Deremot fick han kort derefter sitt utkast
till minnesstod öfver konung Max II i München belönad
och bestämd till utförande. Innan dess reste han dock
1867 ännu en gång till Rom och Neapel, modellerade
der flere statyetter, t. ex. af huvudpersonerna i
Wagners operor för konung Ludvig II, och utförde en
kolossalstaty af grefve von Rumford
(i München) m. m. Derefter följde bronsstatyn
öfver Max II, med 4 allegoriska figurer (aftäckt
1875), en staty öfver professor Herz i Erlangen,
ett segermonument i Augsburg (1880), Beethovens
monument i Wien, med kompositörens sittande figur
samt på fotställningen Prometheus och Victoria
jämte 9 barngestalter, som personifiera Beethovens
förnämsta verk (1880), Maria-Teresia-monumentet i Wien
(1884–88) och Radetzky-monumentet (ryttarestaty)
derst. (1892). Z. blef 1873 professor vid Wiens
konstakademi.
Zumpe, Johannnes, tysk målare, f. 1819, erhöll sin
första utbildning i Leipzig, sedan under Julius
Schnorr i Dresden, och reste derefter som stipendiat
till Italien. Han prisas för sin talang, buren
af fin skönhetskänsla, som visade sig i synnerhet
i de kartonger, hvilka han utförde till prydande
af korridoren i Dresdens museum (med allegoriska
framställningar beträffande konsten).
Zumpt, två tyska filologer. 1. Karl Gottlob Z.,
f. i Berlin 1792, från 1838 professor i romersk
literatur vid universitetet i Berlin, d. 1849,
bidrog kraftigt till höjandet af det latinska
språkstudiet, i synnerhet genom sin i många upplagor
utkomna latinska grammatika (öfvers. till sv. 1833)
äfvensom genom åtskilliga om kritisk skärpa vittnande
upplagor af romerska författare. — 2. August Wilhelm
Z., den föregåendes brorson, f. i Königsberg 1815,
under lång tid anställd såsom gymnasiallärare i
Berlin, d. 1877, egnade sig företrädesvis åt den
romerska fornkunskapen och lemnade i synnerhet
åtskilliga bidrag till kännedomen om det romerska
rättsväsendet. En längre tid var han sysselsatt
med förberedelser till ett »Corpus inscriptionum
latinarum». Frukten af dessa studier visade sig
bland annat i en upplaga af »Monumentum ancyranum»
(1845) äfvensom i Commentationes epigraphicae ad
antiquitates romanas (1850, 1854).
A. M. A.
Zumsteeg [tsu’msteg], Johann Rudolf, tysk tonsättare,
f. 1760, d. 1802, blef genom bemedling af sin fader,
en f. d. kammartjenare vid hofvet i Stuttgart,
intagen i Karlsschule derstädes, hvarest han slöt
närmare vänskap med Schiller, till hvars dikter
han sedermera företrädesvis satte musik, liksom
Zelter till Göthes. Egentligen var han ämnad till
bildhuggare, men utbildade sig till cellist och
kompositör under Poli, hvilken han 1792 efterträdde
såsom hofkapellmästare. Z:s operor voro på sin
tid ganska spridda (Die geisterinsel, 1798, Das
pfauenfest, 1802, m. fl.), men större berömmelse fick
han såsom grundläggare af den moderna musikaliska
balladkompositionen (Ritter Toggenburg, Lenore
m. fl.), som sedan utbildades af Reichardt, Zelter,
Schubert, Löwe, Schumann m. fl. Han skref äfven
kyrkokantater, cellosaker, körer till Schillers
»Räuber» etc. A. L.
Zuñiga. Se Avila y Zuñiga, Ercilla y Zuñiga och
Requesens.
Zunz, Leopold, den nyare tidens kanske förnämste
judiske lärde, f. i Detmold 1794, d. i Berlin 1886,
studerade filologi i Göttingen och i Berlin samt blef
1820 rabbin vid Nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
