Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zettler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Zeune [tsö’jne], Johann August, tysk geograf
och främjare af blindundervisningen, f. 1778 i
Wittenberg, blef 1810 professor i geografi vid
Berlins universitet och dog 1853. Z. var genom
sitt arbete Gea, versuch einer wissenschaftlichen
erdbeschreibung (1808; 3:dje uppl. 1830) en värdig
föregångare till K. Ritter. Han stiftade 1828 i Berlin
Sällskapet för geografi och framställde ändamålsenliga
reliefglober. För blindundervisningen verkade han
högeligen erkännansvardt genom inrättande af den
första tyska blindanstalt (i Berlin, 1806) samt
genom förbättrade metoder och utgifna skrifter,
bl. a. Belisar, über den unterricht der blinden
(flere uppl.). Kort före befrielsekriget
1813 höll han fosterländskt eldande föredrag
öfver »Nibelungenlied», hvilken dikt han öfversatte
på nyhögtyska 1813 (ny uppl. 1836) och utgaf i
original 1815. Han stiftade i Berlin
1814 Sällskapet för tyska språket.
Zeuner [tsö’jner], Gustav Anton, tysk fysiker
och mekaniker, f. 1828 i Chemnitz, studerade
bergsvetenskap i Freiberg och Paris, blef 1851 lärare
i mekanik vid bergsakademien i Freiberg och 1855
professor i tillämpad mekanik och teoretisk maskinlära
vid Zürichs nybildade polyteknikuin samt var 1859–68
rektor för denna anstalt, hvars utveckling han med
kraft främjade. 1871 mottog han kallelse till rektor
och professor vid bergsakademien i Freiberg samt ledde
dennas nyorganisering, äfven sedan han 1873 öfvertagit
rektoratet för polyteknikum i Dresden, hvars
ombildning till fullständig teknisk högskola derefter
fullbordades, och hvarest han fortfarande verkar såsom
professor i mekanik. Z. redigerade 1854–57 tidskriften
»Der civilingenieur». På den teoretiska maskinlärans
område är Z:s namn ett af de främsta. Bland hans
utgifna arbeten märkas Die schiebersteuerungen, mit
besonderer berücksichligung der steuerungen bei
locomotiven (1858; 4:de uppl. 1874), Die grundzüge der
mechanischen wärmetheorie (1860; 2:dra uppl. 1865–66)
och Abhandlungen aus der mathematischen statistik
(1869).
Zeus (Zevs). Se Jupiter och Mytologi, sp. 640.
Zeus faber. Se Sankte Pers fisk.
Zeuss [tsöjs], Johann Caspar, tysk historiker,
grundläggaren af och en af de allra förnämste
vetenskapsmännen inom den egentliga keltiska
språkvetenskapen, född i Vogtendorf i bajerska
Oberfranken 1806, vistades efter 1826 i München för
att utbilda sig för den högre skolverksamheten. Der
lefde han i det grefliga Montgelasska huset under
flere år, sysselsatt med djupgående historiska och
språkvetenskapliga undersökningar öfver de europeiska
urfolkens härkomst och vandringar. Resultaten af dessa
sina forskningar har han nedlagt i det storartade
arbetet Die deutschen und ihre nachbarstämme
(1837), som är grundläggande inom de europeiska
folkens förhistoria och ingalunda antiqveradt
genom Baumstarks, Müllenhoffs, Muchs och andras
undersökningar på samma område, samt Die herkunft der
baijern von den markomannen (1839). År 1839 blef han
professor i historia vid lyceet i Speier och skref
derst. Traditiones possessionesque wizenburgenses
(1842) och Die freie reichsstadt Speier vor ihrer
zerstörung (1843). Såsom professor vid lyceet i
Bamberg från 1847 började han och utförde det
arbete, som är grundläggande för den keltiska
språkvetenskapen, och hvarigenom han gentemot den
starkt florerande ovetenskapliga och dilettantiska
keltomanien skapade den vetenskapliga keltologien,
nämligen Grammatica celtica (2 bd, 1853), der
han hade upptagit och bearbetat hufvudsakligen en
stor mängd af de keltiska (företrädesvis iriska)
glosser, som förekomma i en mängd, i ursprungliga
klosterbibliotek förvarade, medeltidshandskrifter. I
sin af Ebel utvidgade och utgifna 2:dra upplaga
(1871) utgör detta arbete ett grammatiskt verk af den
epokgörande art, att knappast något språk eller någon
språkgrupp eger någon motsvarighet dertill. Z. afled
1856 i Vorstendorf vid Kronaeh i Oberfranken.
K. F. J.
Zeuthen [tsö’j-], baroni på Själland, Holbäk
amt, stiftadt 1843 för kammarherren Kristian
Frederik Z. (f. 1794, d. 1850, ständerdeputerad
1840–48 och kungavald medlem af grundlagstiftande
riksförsamlingen 1848–49, vid hvilken han röstade
mot grundlagen). Baroniet gick i arf till hans
hustrus brorson, grefve Schulin-Z. Det omfattar fyra
hufvudgårdar med hufvudsätet Töllöse, har 823 t:nr
»hartkorn» (se d. o.) och ett fideikommisskapital af
1,218,000 kr. E. Ebg.
Zeuthen [tsö’j-], Hieronyinus Georg, dansk
matematiker, född d. 15 Febr. 1839 nära Varde,
blef student 1857 samt tog magisterkonferens i
matematik 1862 och doktorsgrad 1865, hvarefter
han befordrades till docent vid universitetet 1871
och till professor 1883. Redan 1872 invaldes han i
Videnskabernes selskab, hvars sekreterare han varit
sedan 1878. Hans specialfack har varit geometri,
hvari han vunnit erkännande såsom en af sin samtids
mest framstående lärde. De ämnen han företrädesvis
behandlat äro koniska sektioner och kurvor, och hans
afhandling om Keglesnitslæren i oldtiden (1885,
öfvers. till tyska) väckte stor uppmärksamhet
genom det ljus den spred öfver grekernas dittills
föga kända geometri. Hans Lærebog i den analytiske
geometris begyndelsesgrunde utkom 1867, och 1870–89
utgaf han »Tidsskrift for mathematik». Hans senaste
arbete är Forelæsninger over mathematikens historie
(I, 1893, behandlande gamla tiden och medeltiden).
E. Ebg.
Zeuxis (Zevxis), forngrekisk målare, f. i Herakleia
(förmodligen den stad med detta namn, som låg i Magna
Graecia l. Syd-Italien), lefde under förra delen af
400-talet f. Kr., eller det århundrade, som varar
från peloponnesiska kriget till Alexander den stores
tid, och räknas till den joniska skolan, ehuru han
blott på sätt och vis tillhörde henne. Säkert är,
att han tillhörde den generation af målare, som gåfvo
konsten att på en yta framställa en härmad bild af
verkligheten sin fulländning, hvari han särskildt stod
som täflande med Parrhasios. Han måste tidigt hafva
börjat ett vandringslif som konstnär, ty han visar
sig på olika ställen. Han fick först undervisning af
obetydliga konstnärer, men i Athen utbildade han sig under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
