Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen / 47-48 (1894) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växter ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hufvudgrupper växtriket bör fördelas, och hvilka
växter böra anses vara de fullkomligaste. De flesta
nutida systematici anse, att man bör börja med
de lägsta, ehuru man i läroböcker af pedagogiska
skäl ofta gör tvärtom. Beträffande andra punkten
hafva meningarna varit mycket delade, såsom synes
af följ. öfversigt af hufvudgrupperna i några få
system, näml. de som uppstälts af 1) A. L. de Jussieu
(1789): A) Acotyledones, B) Monocotyledones och
C) Dicotyledones. — 2) A. P. de Candolle (1813):
A) Vasculares: a) Exogeneae (= dikotyledoner och
barrträd), b) Endogeneae (= monokotyledoner och
ormbunkar); B) Cellulares (= öfriga kryptogamer). — 3)
E. Fries (1835): A) Cotyledoneae: a) Dicotyledoneae,
b) Monocotyledoneae; B) Nemeae: a) Heteronemeae
(= ormbunkar och mossor), b) Homonemeae
(= bålkryptogamer). — 4) Endlicher (1836): A)
Thallophyta (= bålkryptogamer); B) Cormophyta:
a) Acrobrya (= mossor, kärlkryptogamer m. m.), b)
Amphibrya (= monokotyledoner), c) Acramphibrya
(= dikotyledoner och gymnospermer). = 5) Eichler
(midten af 1870-talet): A) Thallophyta; B)
Bryophyta; C) Pteridophyta; D) Gymnospermae;
E) Angiospermae, a) Monocotyledoneae, b)
Dicotyledoneae. — 6) Engler (1887): A) Mycetozoa; B)
Thallophyta; C) Embryonata zoïdiogama, a) Bryophyta,
b) Pteridophyta; D) Emkryophyta siphonogama, a)
Gymnospermae, b) Angiospermae, α) Monocotyledoneae,
β) Dicotyledoneae. — Rörande den tredje frågan
antager man nu allmänt, att angiospermerna stå
högre än gymnospermerna, men A. L. de Jussieu
ansåg barrträden vara de mest utvecklade. Likaledes
anses af de allra fleste dikotyledonerna vara
högre än monokotyledonerna, men Drude (1887)
omfattar en motsatt åsigt och ställer Orchidaceae
högst. Bland dikotyledonerna hafva några ansett de
med fribladiga, andra de med sambladiga blomkronor,
några de med regelbundna, andra de med oregelbundna
blommor vara fullkomligare, hvarför som de högsta
blifvit ställda Ranunculaceae (af de Candolle),
Mimoseae (af F. T. Bartling och Endlicher), Bosaceae
(af Sprengel), Aurantiaceae (af L. Reichenbach),
Anonaceae (af Oken), Campanulaceae (af Brongniart),
Compositae (af E. Fries), Boragineae (af Wahlenberg)
o. s. v. De flesta nutida systematici omfatta dock
den af E. Fries uttalade åsigten om de med sambladiga
blomkronor försedda dikotyledonernas och bland dem
familjen Compositaes företrädesrätt.

Det system, som på senare tider vunnit allt
större tillslutning, är det som blifvit kalladt
det Bartling-Braun-Eichlerska, hvars hufvuddrag
här meddelas.

Växtriket delas i 5 afdelningar:

I. Bålväxter (Thallophyta), växter, som hafva en bål l.
thallus, d. v. s. ett vegetativt system, som (utom
hos de högsta algerna) icke är utprägladt i rot,
stam och blad. I motsats till bålväxterna
kallas alla öfriga växter Cormophyta (stamväxter).
Bålväxterna delas i två underafdelningar, inom hvilka
den första klassen är starkt aflägsnad från alla de
andra.

	Algerna, med 5 klasser:
A.	1:sta kl. Kiselalger (Diatomeae).
B.	Äkta alger.
	2:dra kl. Klyfsvampar (Schizophyta).
	3:dje kl. Grönalger (Chlorophyceae).
	4:de kl. Brunalger (Fucoideae).
	5:te kl. Rödalger (Florideae).
	Svamparna, med 7 klasser:
A.	6:te kl. Slemsvampar (Myxomycetes).
B.	Äkta svampar.
	7:de kl. Vattensvampar (Phycomycetes).
	8:de kl. Brandsvampar (Ustilagineae).
	9:de kl. Sporhylsesvampar (Ascomycetes).
	10:de kl. Rostsvampar (Uredineae).
	11:te kl. Fyrsporiga svampar (Basidiomycetes).
	12:te kl. Lafvar (Lichenes).

II. Mossor (Bryophyta l. Muscineae) hafva
stam och blad, men sakna äkta rot och
kärl-strängar. De lägsta mossorna hafva dock
bål. Befruktningen utföres med vattnets tillhjelp
af rörliga sädeskroppar. Af den befruktade
äggcellen utvecklas en frukt (kapsel) med encelliga
förökningsorgan, sporer. Af sporen utvecklar
sig vid dess groning det vegetativa systemet, som
bär fortplantningsorganen och som är deladt i två
afdelningar: förgrodden (protonema) och den på denna
bildade, bladbärande växten.

	13:de kl. Lefvermossor (Hepaticae).
	14:de kl. Bladmossor (Musci l. M. frondosi).

III. Kärlkryptogamer l. bräkenartade växter
(Cryptogamae vasculares l. Pteridophyta) hafva stam
och blad, äkta rötter och kärlsträngar.
Befruktningen som hos mossorna. Af den befruktade
äggcellen framväxer den bladbärande stammen, som
på sina blad bär förökningsorganen, sporerna,
i kapsellika sporhus. Vid sporens groning
bildas en liten förgrodd (prothallium), som bär
fortplantningsorganen.

	15:de kl. Egentliga ormbunkar (Filicinae).
	16:de kl. Fräkenväxter (Equisetinae).
	17:de kl. Lummerväxter (Lycopodinae).

IV. Gymnospermae, med nakna frön.
Vegetationsorganen äro i hufvudsak desamma som i
föreg. afdelning. Vissa skott metamorfoseras i
fortplantningens tjenst till blommor. Af den
befruktade äggcellen framgår det bladbärande
skottet, som tillbringar sin första lefnadstid som
växtämne i ett frö och först vid groningen fortsätter
sin utveckling. De mot sporerna hos de två
föregående afdelningarna svarande organen kallas
frömjöl (pollen) och embryosäck. Frömjölskornen
äro flercelliga. I embryosäcken bildas före
befruktningen en näringsrik förgrodd med honliga
fortplantningsorgan, fröhvitan. Frömjölet föres af
vinden till de embryosäcken inneslutande organ,
äggen, som sitta på öppna fruktblad utan märke.

	18:de kl. Cycadeae.
	19:de kl. Coniferae (barrträd).
	20:de kl. Gnetaceae.

V. Angiospermae, med frön inuti en frukt. I
öfrigt som föreg., men äggen äro inneslutna inom
sammanvuxna fruktblad, hvilka bilda nertill omkring
fröämnena en sluten hålighet, fruktämnet, upptill
det s. k. märket, afsedt för frömjölets mottagande.
Pollenkornen äro encelliga, på sin höjd med två
cellkärnor, och föras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>