Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vischer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egenskap många hotell och palats. Likaledes anställdes
han som öfvferarkitekt vid restaureringen af Louvre
genom dess fullständiga utbyggande och förbindelse
med Tuillerierna, hvarvid han måste hålla sig till
det gifna och blott söka åstadkomma en förståndig
plan för byggnadens fortsättning. Tyvärr afvek man
vid utförandet i många hänseenden från hans plan, så
att detta stora verk genom svulst och öfverlastning
vida skilde sig från de ursprungliga delarnas ädla
karakter. V. uppgjorde ock planen till Napoleons graf
i Invalid-dômen, utförde grafvårdar för flere af
kejsarens marskalkar (S:t Cyr, Soult m. fl.) samt
byggde åtskilliga offentliga springbrunnar, såsom
Gaillon, Molière, fontänen på Place Louvois och
framför S. Sulpice.
Visconti, Tebaldo de. Se Gregorius X.
Visconti-Venosta, Emilio, markis, italiensk
statsman, f. 1830 i Milano, var i sin ungdom
anhängare af Mazzinis idéer, drog genom sin
skriftställareverksamhet grefve Cavours uppmärksamhet
på sig och utnämndes 1859 till kunglig kommissarie
hos Garibaldi. I denna egenskap gjorde han hela
fälttåget i Lombardiet. Sommaren 1859 hjelpte han
diktatorn Farini att omorganisera hertigdömena Parma
och Modena genom införande af sardinska lagar. 1860
besökte V. i diplomatiskt uppdrag jämte markis Pepoli
hofven i Paris och London, invaldes i parlamentet
och följde i slutet af året med den till kunglig
ståthållare utnämnde ministern Farini till Neapel
samt ledde der utan officiel titel (emedan han var
parlamentsledamot) utrikesärendena. Han var sedermera
generalsekreterare i utrikesdepartementet i Farinis
och Maj 1863–Sept. 1864 utrikesminister i Minghettis
ministèr och derefter ambassadör i Konstantinopel, men
kallades af Ricasoli i Juni 1866 åter till ledningen
af utrikesärendena, som han förestod äfven Dec.
1869–Mars 1876, såväl i ministèren Lanza-Sella som i
ministèren Minghetti. Han hade då den ansvarsfulla
pligten att i cirkulärdepescher af d. 29 Aug., d. 7
Sept. och d. 18 Okt. 1870 försvara den italienska
regeringens afsigter och åtgärder rörande Rom och
påfven. V. var franskt sinnad, men slöt sig till
Tyskland, då den klerikala reaktionen hotade att
få öfvertaget i Frankrike. Med Österrike underhöll
han vänskapliga förbindelser. I deputeradekammaren
försvarade han efter sitt afskedstagande flere gånger
sin utrikespolitik. Han blef senator 1886. A. B. B.
Viscount [vä’jkaunt]. Eng. (af Fr. vicomte, se d. o.),
engelsk adelstitel, den fjerde på rangskalan samt
stående mellan earl (greve) och baron. Den första
gång titeln viscount utdelades var 1440. En viscount
och hans hustru (viscountess) bära epitetet »right
honourable» och tituleras »my lord», »my lady». Alla
deras söner och döttrar äro »honourable». Jfr Earl.
Viscum L., bot., ett slägte af parasitiska, låga
buskar, hvilka växa i kronorna af åtskilliga löfträd
(ek, lind, apel m. fl.), men äfven å barrträd. I
Sverige förekommer en på löfträd växande art, med
hvita, bärlika frukter, V. album (se Mistel). Tre
andra, i södra Europa
förekommande arter växa på barrträd, nämligen V. laxum
B. et K., V. oxycedri DC., hvars bär äro blåa,
och V. cruciatum Sieber, som har röda bär. Från
Nord-Amerika har man V. flavescens Pursh och
V. rubrum L., hvilka arter, likasom V. capense i
Kaplandet, begagnas mot fallandesot. Jfr Loranthus.
O. T. S.
Visdomständer. Se Tänder, sp. 1197 och 1199.
Vise. Se Bi.
Wiselius, Samuel Iperuszoon, holländsk författare,
f. 1769, blef juris doktor i Leiden 1790 och advokat
i Amsterdam s. å. Han var medlem af den revolutionära
komité, som gick i spetsen för statshvälfningen 1795,
och medverkade 1813 kraftigt till den nationella
frigörelsen från Frankrikes öfvervälde. 1814–40 var
han polismästare i Amsterdam. Död 1845. Som skald var
W. verksam alltifrån unga år och på sin tid mycket
firad. Trogen lärjunge till Bilderdijk, var han till
det sista fången i den fransk-klassiska riktningen
och skref sirliga, flytande verser, som hafva en
kylig, så att säga officiel prägel. I synnerhet med
sina sorgspel hade han betydande framgångar: det
patriotiska Polydorus (1814) Armand van Egmond,
hertog van Gelder, m. fl. W. utgaf 1818–21 sina
samlade diktverk i 5 bd, under titeln Mengel-
en tooneelpoëzij, hvartill kom Nieuwe dicktbundel
(1833). Dessutom författade han arbeten i statskunskap
m. m.
Wiseman [oä’jsman], Nikolaus, engelsk prest,
kardinal, född d. 2 Aug. 1802 af irländska föräldrar
i Sevilla, kom vid 6 års ålder till England, der
han under åren 1808–18 erhöll skolundervisning i
några romersk-katolska läroanstalter, hvarefter
han afslutade sina studier i »Collegium Anglorum» i
Rom. Efter vid 22 års ålder vunnen teol. doktorsgrad
anställdes han såsom professor i österländska språk
vid universitetet i Rom och samtidigt såsom vice
direktor för ofvannämnda kollegium, till hvars
rektor han utnämndes 1829. Vid underrättelsen om
den katoliserande puseyitiska Oxford-rörelsen
återvände den lärde och rikt begåfvade mannen
1835 till England, uppfylld af glödande ifver att
få verka i sitt kätterska fädernesland för den
katolska kyrkans restauration. Dertill syntes då
nya utsigter öppna sig, sedan emancipationsakten af
1829 inrymt åt katolikerna alla statsborgerliga
rättigheter. W. begynte en uppseendeväckande
kontrareformatorisk verksamhet såsom predikant,
föreläsare och skriftställare, hvarvid han
förstod att skickligt begagna sig af den kyrkliga
situationen samt framställa den katolska kyrkans
lära, författning och kult i ett förföriskt och
bedårande ljus. I propagandans intressen uppsatte han
tre tidskriftsorgan, »Dublin Review», »Catholic
Magazine» och (London) »Tablet», hvilket sistnämnda
ännu i dag utgör den romerska hierarkiens officiella
organ i England. Äfven stiftade han såsom föreståndare
för Maria-kollegiet i Oscott i förening med andra
Metropolitan tract society till utbredning af
religiösa flygskrifter och organiserade Society of
english ladies till inredande af katolska kyrkor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
