Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vingfrukt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och t. o. m. öppet våld af pöbeln, som mer än en gång
kastade sten genom hans fönsterrutor, bevarade han
ett orubbligt lugn och gladt mod, med den påföljd
att anfallen småningom upphörde. Under sommaren
1851 måste han på grund af försvagad helsa lemna
sin talmansbefattning vid riksdagen. Han dog på
Sunnersta nära Upsala d. 19 Sept. 1851. – W. egde
en omfattande klassisk och allmän bildning. Hans
förmåga som talare beundrades allmänt; särskildt i
det improviserade föredraget var han mästare. Hans
stil är hopträngd och sinnrik, med tvära antiteser
och ovanliga ordbildningar. Till lynnet var han
liflig och fallen för skämt, i det enskilda lifvet
mycket godhjertad och till sina vanor enkel, för egen
del nykterhetsvän. W. stiftade 1835 tillsammans med
excellensen Rosenblad Svenska missionssällskapet. Han
blef ledamot af Vet.- o. vitt.-samhället i Göteborg
1803, dess ordförande 1811 och sekreterare 1815,
hedersled, af Vitt. hist. o. ant.-akad. 1830,
ledamot af Svenska akad. 1837 (efter grefve
G. Lagerbjelke) och af Vet.-akad. 1838 samt
hedersled, af Vet.-societeten i Upsala 1839. Såsom
medlem af bibelkommissionen arbetade han från
1841. Han testamenterade sitt bibliotek till
Upsala universitet, hvilket han äfven ihågkom med
stipendiestiftelser. W:s författareskap inskränkte
sig i det närmaste till predikningar, invignings-,
prestmötes- och åminnelsetal, ämbetsberättelser
och skriften Öfversigt af christna kyrkans
senare händelser och nuvarande tillstånd (1843;
öfvers. till eng. s. å.). Hans »Samlade skrifter»
utgåfvos i 2 bd 1858–59. Se H. Reuterdahls inträdestal
i Sv. akad. (Sv. akad:s handl. ifrån år 1796, 26:te
d., 1853).
Vinje, Aasmund Olafsön, norsk skald och journalist,
föddes d. 6 April 1818 (eller 1819, ty födelseåret
är ovisst) på gården Pladsen i Vinje socken,
Öfre Telemarken, der han tillbragte sin barndom
hufvudsakligen med att valla kreatur och liknande
sysslor. Vid 17 års ålder kom han till Hvideseid
i Telemarken, der han genomgick ett seminarium,
och var sedermera skollärare i sin hembygd under
fem år, hvarefter han kom in på Askers seminarium
vid Kristiania. Der aflade han 1843 afgångsexamen
med utmärkelse och erhöll året derpå anställning vid
borgareskolan i Mandal. Under sin vistelse i denna
stad började han göra sig bemärkt som skriftställare
och politiker, tog burskap såsom trävaruhandlande
och uppträdde i denna egenskap vid amtets val
till stortinget. År 1848 kom V. till Kristiania,
hvarest han af A. B. Stabell, dåvarande redaktör
af »Morgenbladet», erhöll hjelp att studera vid
Heltbergs »studentfabrik», hvarifrån han 1850 utgick
som student. Tillsammans med sin skolkamrat H. Ibsen
och P. Botten Hansen utgaf han 1851 under tre månader
ett literärt veckoblad, »Andhrimmer», eller, såsom det
efter en vignett mera allmänt benämndes, »Manden»,
och var sedermera 7–8 år korrespondent till »Drammens
tidende». År 1856 tog han juridisk ämbetsexamen med
högsta betyg och började 1858 utgifva sitt berömda
veckoblad »Dölen», som skrefs på telemarkska
bygdemålet, utfyldt med en mängd ord af V:s egen
tillverkning, och hvars benämning icke med orätt
öfverflyttades på V. sjelf, då det nästan uteslutande
förde hans personliga talan. Vers och kåserier
omvexlade i »Dölen» med afhandlingar och politiska
artiklar, allt prägladt af författaren-utgifvarens
ojämnhet och nyckfulla humor. Än afhandlade han
dagens politik och sociala frågor, än sina egna
angelägenheter, »vår politik», hvarvid ofta nog
qvickhet och fyndighet fingo träda i stället för
grundlighet och sakkunskap. I »Dölen» publicerade
han också sina dikter Storegut och Staale, sina
reseskildringar från Norge och sina egendomliga
tal. Att ett sådant blad och en sådan personlighet
skulle göras till skottafla för många och icke minst
för den då existerande skämttidningen »Krydseren» var
en gifven sak. År 1860 erhöll V. statsunderstöd för
att studera juryinstitutionen i England och Skotland
och offentliggjorde i Edinburgh sina intryck från
denna resa under titel A norsemans views of Britain
and the british, som derefter öfversattes till
bygdemålet. Genom vänners inflytande erhöll han 1865
anställning som kopist i justitiedepartementet, men
förlorade den redan 1868 genom oförsiktiga yttranden i
»Dölen»; en annan motgång var, att det på stortinget
1866 och 1869 väckta förslaget omo »digtergage» åt
honom icke gick igenom. År 1864 utkommo hans Norske
digte, af hvilka många äro präglade af en mycket
djup nationalkänsla i förening med en oemotståndlig
humor. Under en kort tid på 1860-talet arbetade
V. såsom följetonist i veckobladet »Vort land». Han
dog d. 30 Juli 1870. – Den af »Det norske samlag»
föranstaltade upplagan af »A. O. Vinjes skrifter i
utval» (5 bd, 1881–89) gifver en god föreställning
om denne i norska literaturen enastående författare,
hvilken genom sin qvickhet och norskhet, sina
paradoxer och sin bitande satir föreföll samtiden
som en sällsam literär lösdrifvare (»frifant»). En
egendomlig produkt af V:s författareverksamhet är
hans Ferdaminni fraa sumaren 1860, berättelsen om en
resa, som han företog till Trondhjem. Om V:s språk
har J. Storm skrifvit några artiklar i »Morgenbladet»
för 1886. E. H.
Vinjäst. Se Jästsvamparna och Vin, sp. 1076.
Vinkel benämnes i geometrien lutningen mellan två
räta linier, som utgå från en och samma punkt. Denna
punkt kallar man vinkelns spets (s), de båda räta
 |
| Fig. 1. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
