Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gelnhausen, hvarjämte han s. å. erhöll värdigheten
af kurfurste. Då han 1806 slöt sig till Preussen,
besatte fransmännen efter slaget vid Jena hans land,
som 1807 förenades med konungariket Westfalen. Efter
slaget vid Leipzig (1813) återfick V. sina land
och deltog i striden mot Napoleon med jämförelsevis
betydliga stridskrafter både 1813–14 och 1815, men
fick också vid Wienkongressen riklig ersättning. Han
lade 1816 till sin förra titel titeln storhertig
af Fulda. V. återställde efter sin restauration
alla gamla inrättningar (bl. a. dagsverken och
för soldaterna puder och stångpiska), fördref
alla icke-hessare från deras tjenster, reducerade
statsskulden till en tredjedel och fråntog alla dem,
som under vestfaliska tiden köpt statsdomäner, dessa
utan ersättning. Sitt löfte att gifva sitt land en
författning bröt V., men oktrojerade d. 4 Mars 1817
en hus- och statslag. Han dog d. 27 Febr. 1821. Sedan
1764 var han förmäld med danske konungen Fredrik V:s
dotter Vilhelmina Karolina. – 3. V. II, kurfurste,
den föregåendes son, född d. 28 Juli 1777, kämpade
i preussiska hären under striden vid Leipzig 1813
och öfvertog i Mars 1814 befälet öfver de trupper,
som inneslöto fästningarna Metz, Thionville, Luxemburg
och Saarlouis. Efter sin tronbestigning, 1821, gjorde
han flere tidsenliga reformer i förvaltningen, men
svek sina undersåtars förhoppning om en ny, tidsenlig
författning, som han dock efter en uppresning d. 6
Sept. 1830 måste bevilja, och som utfärdades redan
d. 5 Jan. 1831. Till följd af vissa oroligheter,
som uppstodo med anledning af V:s förbindelse med
Emilie Ortlöpp, ett fruntimmer från Berlin, som han
1821 upphöjt till grefvinna af Reichenbach, senare
af Lessonitz. bosatte V. sig i Hanau och uppdrog
d. 30 Sept, 1831 regentskapet åt kurprinsen Fredrik
Vilhelm. V. lefde sedan omvexlande i Hanau, Baden och
Frankfurt a. M., der han dog d. 20 Nov. 1847. Han
var sedan 1797 förmäld med Fredrik Vilhelm II:s af
Preussen dotter Augusta, som lemnade hofvet till
följd af hans skandalösa förbindelse med grefvinnan
Lessonitz, med hvilken V. efter sin gemåls död, i
Febr. 1841, trädde i morganatiskt äktenskap i Juli
s. å. Efter hennes död, i Febr. 1843, gifte han sig
i Aug. s. å. morganatiskt med baronessan Karoline
von Bergen, född von Berlepsch. A. B. B.
f) V., hertig af Nassau. Se Nassau, sp. 826.
g) V., konungar af Preussen. Se ofvan, a).
h) V., grefve af Schaumburg-Lippe, född
i London d. 9 Jan. 1724, kämpade under sin fader,
som då var general i holländsk tjenst, i striden
vid Dettingen (1743) och gjorde såsom frivillig
i kejserliga hären fälttåget 1745 i Italien. 1748
kallades V. genom faderns död till styrelsen öfver
sitt lilla land, der han införde allmän värnpligt och
för öfrigt egnade sig mycket åt militärväsendet. Vid
sjuåriga krigets utbrott slöt V. sig till Preussen
och erhöll 1759 befälet öfver hela artilleriet i den
förbundna hären. Efter Frankrikes och Spaniens angrepp
på Portugal 1761 anförtrodde honom ministern Pombal
befälet öfver de förenade engelska och portugisiska
trupperna. I Portugal, der han stannade till 1764, inrättade
han en krigs- och artilleriskola, anlade
fästningen vid Elvas och företog en organisation af
militärväsendet. V. dog i Bergleben d. 16 Sept. 1777.
A. B. B.
i) V., konungar af Würtemberg: 1. V. I, född d. 27
Sept. 1781 i Lüben, i Schlesien, der hans fader,
såsom preussisk generalmajor, låg i garnison. Fadern
blef 1797 hertig och d. 1 Jan. 1806 konung (såsom
sådan Fredrik I) af Würtemberg. Hans despotiska
lynne förbittrade lifvet hemma för V., och denne
sökte sig bort. 1800 kämpade han som frivillig i
österrikiska hären vid Hohenlinden, var 1803–06
på resor i Frankrike och Italien samt lefde efter
hemkomsten i tillbakadragenhet. Under Napoleons
tåg mot Ryssland 1812 förde han befälet öfver
den würtembergska hjelpkåren, men insjuknade
farligt och måste stanna i Vilna. Då hans fader
efter slaget vid Leipzig hade öfvergått till de
förbundna makterna, öfvertog V. befälet öfver 7:de
armékåren, ådagalade i kampanjen i Frankrike 1814
god förmåga såsom fältherre, bidrog kraftigt till
segern vid La Rothière, men blef tillbakaslagen
vid Montereau. Efter faderns död, d. 30 Okt. 1816,
besteg V. tronen med öppen förklaring att främja
sitt lands väl, hvartill han under sin regering
sträfvade. Han lättade folkets bördor, inskränkte
framförallt hofvets utgifter och gaf 1819 landet
en författning. I början liberal, visade han sig
sedermera mycket mån om sina suveräna rättigheter,
i synnerhet gent emot Preussen 1849–50. V. dog d. 25
Juni 1864 på Rosensteins slott. Han förmälde sig 1)
1808 med Karolina Augusta af Bajern, från hvilken
han skildes 1814, 2) 1816 med enkehertiginnan af
Oldenburg Katarina Pavlovna (d. 1819), som skänkte
honom två döttrar, af hvilka Sofia blef gift med
konung Vilhelm III af Nederländerna, och 3) 1820 med
sin kusin Paulina af Würtemberg (d. 1873), moder till
tre barn, bland hvilka må nämnas soneri Karl, som
efterträdde honom på tronen, och dottern Katarina
(f. 1821), 1845 förmäld med hans brorson prins
Fredrik af Würtemberg och moder till konung V. II
(se nedan). – 2. V. II Karl Paul Henrik Fredrik,
den föregåendes dotterson, född i Stuttgart d. 25
Febr. 1848, ingick efter afslutade universitetsstudier
i preussisk krigstjenst och bevistade kriget 1870–71
i konungens af Preussen hufvudqvarter. Han inträdde
derefter i würtembergsk krigstjenst och utnämndes
till generalmajor. Under sin morbroder konung Karls
frånvaro i utlandet förestod V. flere gånger såsom
närmaste agnat regeringen och efterträdde honom på
tronen d. 6 Okt. 1891. V. förmälde sig 1) 1877 med
prinsessan Maria af Waldeck (f. 1857, d. 1882),
moder till prinsessan Paulina (f. 1877), och 2)
1886 med prinsessan Charlotta af Schaumburg-Lippe
(f. 1864). A. B. B.
Vilhelm, dansk biskop, var ursprungligen klerk
hos ärkebiskop Adalbert i Bremen och blef 1060
biskop i Roskilde, der han påbörjade domkyrkans
byggande. Enligt Saxo vägrade han nyårsdagen 1071
konung Sven Estridsson tillträde till kyrkan och
lyste honom i bann, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
