Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wetterbergh ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1859–68), i hvilka samma egenskaper med ökad mognad
uppenbarade sig. Fru W. utgaf 1872–75 den
illustrerade veckotidningen »Svalan», som egde
ett tilltalande innehåll. Hon skref derefter i
tidskriften »Förr och nu» en serie Ur minnet och
fantasien. Silhouetter och på 1880-talet krönikor
i »Ny illustrerad tidning». Med åren har ett
visst vemodigt allvar spelat in i hennes glädtiga
lifsuppfattning. Hennes »Valda berättelser» utgåfvos
i 4 serier (8 del.) 1878–88.
Wetterhoff, Karl Gustaf, finsk-svensk publicist och
vitterhetsidkare, född i Finland d. 27 Nov. 1832
(son af sedermera lagmannen i Nyland och Tavastehus
Georg Adolf W.), blef student i Helsingfors 1852
och idkade hufvudsakligen estetiska studier. Såsom
deltagare i den antiryska studentfesten på Andersdagen
1855 (se Nordenskiöld, N. A. E.) relegerades W.,
och kom samma vinter utan pass öfver till Sverige,
hvarest han mottogs väl och fick arbete vid åtskilliga
Stockholmstidningar. Han öfversatte för musikförlag
finska folkvisor (bl. a. den bekanta »Fjerran han
dröjer») och utgaf med E. v. Qvanten Kritiska
ströftåg af Heimdall (1857). Sedan han någon tid
studerat vid Upsala universitet, ingick han 1859 i
den då uppsatta tidningen »Nya dagligt allehandas»
redaktion och gjorde sig der genom kritisk skarpblick
och fängslande stil bemärkt såsom literatur- och
teatergranskare, hvarjämte äfven politiska artiklar
flöto ur hans penna: så var det han, som under
unionstvistigheterna 1860 gaf form åt den utprägladt
svenska hållning, som tidningen då intog och alltsedan
bibehållit, och under polska resningen 1863 stötte han
oförsigtigt i krigstrumpeten, så att det gaf genljud
på mer än ett håll. Under »Ny illustrerad tidnings»
första utgifningsår, 1865, var W. dess redaktör, men
följde snart sin håg för en obunden tillvaro och drog
som tidningskorrespondent till utlandet. Han uppehöll
sig 1866–73 företrädesvis i Paris och Rom, plägande
umgänge med dervarande nordiska artister, samt var
derefter å nyo bosatt i Stockholm, 1884–86 i Finland
och 1887 i Paris. Död i Köpenhamn d. 7 Nov. 1887. W:s
lilla lustspel En repetition på Tillfälle gör
tjufven gafs å Nya teatern 1882. I »Finsk tidskrift»
1885 skref han goda uppsatser om Sederomanen i
Ryssland. Mycket intresse tilldrog sig en af honom
1877 framlagd, genialisk plan till ordnande af
Helgeandsholmen i Stockholm. B. Schöldström utgaf
1889 Dikter och bilder af W. (med lefnadsteckning);
i synnerhet tillfällighetsdikterna deri vittna om
poetisk förmåga. W. umgicks någon tid med planen att
skrifva text till en svensk opera, men den kom aldrig
till utförande. Som profstycke på hans förmåga i den
vägen har man efter honom en liten dramatisk skiss,
Holgaberget (utg. 1889 i en liten »samlare»-uppl.,
med lefnadsteckning, af J. A. Björklund). Till
sångstyckena i denna skiss lär A. Söderman skrifvit
musik, hvilken dock ej kunnat återfinnas. – W:s
broder Onni W., född i Helsingfors 1835, död
i Tavastehus d. 15 Febr. 1892, blef officer 1857,
men efter några år forstman och sekreterare hos
finska forststyrelsen, sedermera forstman hos Stockholms läns
hushållningssällskap och var en tid anställd i en
större rysk trävaruexportaffar. Han författade Samlade
skizzer af Felix (1869), Från skog och sjö. Jagt-
och fångstfärder (2 saml., 1883 och 1887), som
rönte mycket bifall, samt bidrag till »Svenska
jägarförbundets nya tidskrift».
Wetterhorn [-hårn], bergstock i Bernalperna
i schweiziska kantonen Bern, ligger ö. om
Grindelwald-dalen och s. ö. om Grosse Scheideck
samt delar sig i tre spetsar: Haslejungfrau
(3,703 m.), Mittelhorn (3,707 m.) och Rosenhorn
(3,691 m.). Mot n. utgår Schwarzwaldglacieren, mot
s. Grindelwaldglacieren.
Vetterli-geväret, ett italienskt enkelladdningsgevär,
konstrueradt af Vetterli efter Dreyses system
och af 10,35 mm. kaliber. Vetterli har jämväl
förbättrat Henry-Winchestergeväret till ett
repetergevär af 10,5 mm. kaliber, äfven användbart
till enkelladdare. Detta blef 1869 antaget i Schweiz.
H. W. W.
Wetterling, Alexander Clemens, målare, militär, f. i
Upland 1796, beträdde tidigt den militära banan och
deltog som officer i de tyska, danska och norska
fälttågen 1813–14. I fredstjensten avancerade
han till kapten vid Svea artilleriregemente och
major i armén samt var en tid lärare vid Mariebergs
artilleriskola och adjutant hos dåv. kronprinsen
Oskar. Som konstnär tillhör han den i Sverige
synnerligen talrika grupp af bildade och intresserade
militärer, hvilka tillfört konsten nya krafter och
värdefulla initiativ samt förmedlat förbindelsen
mellan denna och särskildt den förnämare delen
af publiken. I förening med Fr. Boije (se denne)
utgaf W. 1821–23 ett planschverk öfver taflor
i k. Svenska museum samt lemnade sedan bidrag
till dennes periodiska publikation »Magazin för
konst» etc. År 1826 framträdde han första gången å
konstakademiens utställning med en oljemålning, Sto
med sitt föl. Samma år anträdde han en studieresa
till utlandet, hvilken räckte i fem år, hvarunder
han besökte Paris, der i synnerhet Horace Vernet
tyckes hafva tilltalat honom, samt länge uppehöll
sig i Italien. Efter hemkomsten deltog han alltjämt
i akademiens utställningar, än med italienska
eller svenska vyer, än med små folklifsbilder från
södern eller hemlandet, slutligen med omfattande och
figurrika bataljstycken eller fälttågsscener. Han
erhöll nämligen jämte Dahlström och P. Krafft
d. y. uppdrag att i en serie bilder skildra de
förnämsta tilldragelserna under Karl XIV Johans
fälttåg, och sålunda tillkommo efter hand Slaget
vid Dennewitz (1842), Bivacken vid Ruhlsdorff
(1844) och Stormningen af Leipzig (1853), samtliga
å Drottningholm. I dessa kompositioner, som jämte
andra af samma art litograferades och i detta skick
erhöllo en vidsträckt spridning, visar W. sig som
en omsorgsfull tecknare, hvilken med noggranhet
och detaljkännedom skildrar händelsernas förlopp,
men saknar blick för helheten. Färgen är något
torr, »kolorerad», och den monumentala effekten
uteblir redan på grund af det knappa formatet. En
komposition af samma slag är Karl XIV Johans besök
vid Bergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
