Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vermskog ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sept. 1870 (dioramamålning i Berlin, 1885) och
Kronprins Fredrik vid den franske generalen Douays
lik i Weissenburg (1890).
Werner, Gustav Albert, tysk predikant, filantrop och
ifrig anhängare af swedenborgianismen, föddes d. 12
Mars 1809 i byn Zwiefalten (Würtemberg). Utrustad
med en glödande vältalighet, lemnade han 1840 den
anställning han dittills innehaft såsom v. pastor och
uppträdde som kringresande predikant. På samma gång
utvecklade han en mycket stor kärleksverksamhet. De
genom denna tillkomna storartade industriella
anstalterna (pappers-, maskin- och möbelfabriker)
i Reutlingen äro hufvudsakligen afsedda att i den
kristliga kärlekens anda afhjelpa nöden bland de
fattige samt rädda deras barn åt samhället. Dessa
räddniogsanstalter öfvertogos 1863 af Actienverein
zum Bruderhaus, och de blomstra ännu, liksom ock
W:s rena välgörenhetsstiftelser, hvilka bära namnet
Gustav-Werner-stiftung zum Bruderhaus. W:s utpräglade
swedenborgska tendenser gjorde, att de kyrkliga
myndigheterna redan 1851 förbjödo honom all
predikantverksamhet inom det würtembergska området. Han dog
i Reutlingen d. 2 Aug. 1887.
Werner, Reinhold, tysk sjöofficer, f. 1825, tog
1842 hyra på handelsfartyg, tillhörde 1849–52 tyska
krigsmarinen, öfvergick sistnämnda år som löjtnant i
preussisk sjötjenst, blef 1864 korvettkapten och 1866
befälhafvare på pansarskeppet »Arminius», med hvilket
han intog de hannoveranska befästningarna vid Elbe,
Weser och Ems. 1867–69 var han öfvervarfsdirektör
i Danzig, sändes 1873 med en eskader till spanska
kusten för att skydda dervarande tyskar under
de politiska oroligheterna i Spanien, tog d. 25
Juli s. å. den af insurgenterna röfvade kanonbåten
»Vigilante», emedan densamma uppträdt som sjöröfvare,
samt blockerade det af insurgenterna besatta Cartagena
och tog i förening med en engelsk pansarfregatt tvänne
fregatter från general Contreras, som genom Almerias
och Malagas bombardering bragte dervarande tyskar
i fara. Besättningen afväpnades och sändes i land,
men skeppen höllos under bevakning, och Contreras
qvarhölls som gisslan, tills förhållningsordres
anländt från tyska riksregeringen. W:s åtgärder
vunno ej Bismarcks bifall; han hemkallades från sin
post som eskaderchef för att ställas inför krigsrätt,
emedan han öfverträdt sin befogenhet, men frikändes
enhälligt. Han blef derefter öfvervarfsdirektör
i Wilhelmshaven, 1875 konteramiral och chef
för marinstationen vid Kiel, men tog redan 1878
afsked. W. har äfven gjort sig fördelaktigt känd som
författare af skildringar ur sjölifvet.
Werner, Franz von. Se Murad efendi.
Werner, Gotthard Adolf, historiemålare, född
d. 9 Dec. 1837 i Linköping, inskrefs som elev
vid konstakademien 1857 och reste med understöd af
drottning Josefina 1861 till utlandet för fortsättande
af sina konststudier. Han har sedan dess flere gånger
återvändt till Sverige, men blott för att snart å
nyo styra kosan mot Södern, hvars konst och natur
alltid lifligt tilltalat honom. 1868 blef han agré
af konstakademien.
På sin första resa vardt han i Holland katolik och
lär derefter någon tid hafva tillhört en munkorden
i Spanien. I Italien påverkades han i hög grad af
för-renaissancens mästerverk, och hans konst har
sedermera kanske i alltför hög grad sysslat med att
omsätta direkta intryck af den gamla konsten. Han
eger ostridigt öga och sinne för dekorativ konst och
monumental stil, men har aldrig vunnit tillräckligt
herravälde öfver tekniken. – Bland W:s arbeten
af dekorativ bestämmelse må nämnas Jesus gifver
Ansgarius uppdraget att grunda den kristna kyrkan i
Norden (oljemålning i katolska kyrkan i Malmö), fyra
Apostlar (oljemålningar i Hagakyrkan i Göteborg)
samt Jernets och guldets makt (frismålning, som
eges af J. Bolinder i Stockholm), hvilken tydligare
än något annat arbete af W. röjer en sjelfständig
konstnärsbegåfning. Ett utkast till en plafondmålning
i katolska kyrkan i Stockholm, föreställande en
grupp af svenska helgon, ledde ej till någon
beställning. År 1884 erhöll W. af Nationalmuseets
nämnd 2:dra priset för inlemnadt förslag till ämnen
för väggmålningar i Nationalmuseum. Derefter insände
han 6 förslagsskisser i olja öfver följande ämnen:
»Resandet af en bautasten», »Asafolkets ankomst
till Svithiod», »Väringar i Bysans», »Grundstenen
lägges till Alvastra kloster», »Nordens apostlar med
Ansgarius i spetsen» och »Scen i Vadstena kloster». Då
en täfling för skisser till väggmålningarna anordnades
1891, deltog W. deri med nya skisser öfver följande
ämnen: »Gustaf Vasa på Vesterås’ recess», »Karl IX vid
Stångebro», »Gustaf II Adolf på Rügen», »Drottning
Kristina och Cartesius», »Linné inför Lovisa Ulrika»
och »Gustaf III i Rom». Dessa belönades med ett
2:dra pris. Bland hans stafflitaflor erinra vi om
Vikingar gå till dopet (Rom 1870), Hans Brask tager
afsked af Linköpings domkyrka (1880, å k. slottet),
Skogsfrun (1882) samt Gustaf Vasas barndom. – W. var
senast 1884 i Sverige. Sedan hans förhoppning att
få utföra väggmålningar i Nationalmuseum slagit fel,
återvände han till Italien och vistades derefter en
tid i Egypten, bland araberna, målande scener ur deras
lif. Derifrån lär han hafva återvändt till Italien.
K. W-n.
Werner, E., psevdonym för den tyska
romanförfattarinnan Elisabeth Bürstenbinder,
som föddes i Berlin 1838 och sedan sitt första
uppträdande, 1870, har vunnit en stor läsarekrets för
sina underhållande romaner, hvilka till ett betydande
antal finnas öfversatta på svenska (»Arthur Berkow»,
1873, »Brutna bojor», »Vineta», »Bannlyst», »En
gudsdom», »Alpféen», 1889, m. fl.).
Verner, Karl Adolf, dansk språkforskare, född
i Aarhus d. 7 Mars 1846, blef student 1864 och
tog 1873 magisterkonferens i slaviska språk,
hvartill han förberedt sig bl. a. genom en
vistelse i Petersburg. Han fick 1877 anställning vid
universitetsbiblioteket i Halle samt blef 1883 docent
och 1888 professor i slaviska språk i Köpenhamn. 1887
vardt han hedersdoktor i Heidelberg. – V. har såsom
författare åstadkommit ytterst litet – hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
