Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Waldenström, Paul Peter - Valdepeñas, stad i spanska prov. Ciudad-Real (Nya Kastilien) - Waldersee, Alfred von - Valdes, Juan de - Valdes Leal, Don Juan de - Val de Travers. Se Travers - Waldeyer, Heinrich Wilhelm Gottfried - Waldheim, stad i konungariket Sachsen - Valdhorn, valthorn, T. waldhorn, d. v. s. »skogshorn», Ital. corno di caccia, »jagthorn». Se Horn, musikt. - Valdieri, köping uti ital. prov. Cuneo - Val di Poschiavo. Se Poschiavo - Waldis, Burkhard - Val d'Ispica. Se Modica - Valdivia. 1. Provins i södra delen af sydamerikanska republiken Chile - Valdivia. 2. Hufvudstad i nämnda prov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utnämnd professor i praktisk medicin, var en
framstående praktisk läkare, skattades högt som lärare
och utgaf flere medicinska afhandlingar bl. a. När
bör den hårda ålderstarren opereras? och Bidrag till
diagnosen af bukens tumörer.
Valdepeñas [-pe’njas], stad i spanska
prov. Ciudad-Real (Nya Kastilien), vid foten af
Sierra Morenas norra sluttning och vid jernvägen
Madrid–Cordova. Omkr. 15,000 innev. Vinodling.
Waldersee [-se], Alfred von, grefve, tysk militär,
föddes i Potsdam 1832 och är son till grefve
Friedrich von W. (f. 1795, d. 1864), som 1854–58
var preussisk krigsminister. W., som 1850 blef
officer vid gardesartilleriet, deltog i stora
högqvarteret såsom major i 1866 års krig i Böhmen,
var 1870 militärattaché i Paris till krigsutbrottet
och utnämndes 1871 till chef för generalstaben vid
storhertigens af Mecklenburg armé. I Mars s. å. var
han stabschef hos den tyske guvernören i Paris och
till Sept. s. å. tysk chargé d’affaires hos franska
republikens regering. Derefter vardt han öfverste
och chef för 13:de ulanregementet och 1873 chef
för X:de armékårens generalstab (Hannover). 1881
generalqvartermästare och Moltkes ställföreträdare
såsom chef för arméns generalstab, efterträdde han
1888 denne i chefskapet, men tog redan i Febr. 1891
afsked samt utnämndes till befälhafvande general för
IX:de armékåren (Schleswig-Holstein).
Valdes, Juan de, spansk rättslärd och teologisk
författare, jämte sin tvillingbroder, Alfonso,
en af den lutherska reformationens ifrigaste
och verksammaste anhängare, föddes i Cuenca i Nya
Kastilien i slutet af 15:de årh. och slöt sig tidigt
till den från Tyskland utgående reformatoriska
rörelsen. Han samlade äfven omkring sig en talrik
krets af likasinnade, hvilkas ledare han blef. De
senare åren af sitt lif tillbragte han till mesta
delen i Rom och Neapel, der han intill sin död,
1541, i tal och skrift verkade till främjande
af reformationens idéer. Han är ock den förste,
som öfversatt Nya testamentet från grekiska till
spanska. Dessutom skref han åtskilliga kommentarer
till enskilda delar af den heliga skrift. Bland hans
öfriga utgifna skrifter märkas en samling religiösa
betraktelser af djupt kristligt innehåll: Le centi e
dieci divine considerazioni (äfven utgifven på tyska
af Böhmer 1861) samt Alfabeto cristiano (tryckt
första gången, i ital. öfvers., i Venezia 1546).
J. H. B.
Valdes Leal, Don Juan de, spansk målare, f. i
Cordova 1630, d. i Sevilla 1691, hade till lärare
Antonio del Castillo och var samtida med Murillo,
under hvars inflytande han stod under sin följande
utveckling, ehuru hans stolthet förbjöd honom att
medgifva det. Han var dock ytligare i uppfattningen
och torrare i färgen än Murillo. Då akademien i
Sevilla stiftades, blef han dess »mayordomo» och var
sedan dess preses. Han efterlemnade många taflor,
af hvilka de märkligaste finnas i kyrkan Caridad
i Sevilla, bl. a. tvänne förfärliga allegorier af
döden. I Sevillas museum finnas 11 arbeten af honom,
bland dem en Concepcion, som visar inflytande från
Murillo. I Dresden finnes af
honom en Dominikanmunk, och i Petersburgs Eremitage
tillräknas honom 4 taflor. C. R. N.
Val de Travers [dö travär]. Se Travers.
Waldeyer, Heinrich Wilhelm Gottfried, tysk anatom,
f. 1836, blef 1865 e. o. och 1867 ord. professor
i patologisk anatomi i Breslau samt kallades 1872
till professor i normal anatomi i Strassburg och 1883
till enahanda befattning i Berlin. Han har genom ett
stort antal arbeten, hvilka dels utgifvits för sig,
dels offentliggjorts i vetenskapliga tidskrifter och
i samlingsverk, gjort betydande inlägg i nutidens
anatomiska forskning. R. T-dt.
Waldheim [valthajmj, stad i konungariket Sachsen,
kretsen Leipzig, vid jernvägen Chemnitz–Riesa. 8,443
innev. (1885). Stort tukthus. Tillverkning af
cigarrer, möbler, sängkläder m. m.
Valdhorn, valthorn, T. waldhorn [vallthårn],
d. v. s. »skogshorn», Ital. corno di caccia,
»jagthorn». Se Horn, musikt.
Valdieri, köping uti ital. prov. Cuneo,
18 km. s. v. om staden Cuneo i Piemont, i
Hafsalperna. 1,350 m. öfver hafvet. Omkr. 1,700
innev. Orten har jernbruk och marmorbrott, men är
hufvudsakligen bekant för sina svafveltermer och
bad. Åtta källor af 26°–69° C. äro i bruk, dels till
drickning, dels till bad. Derjämte finnas flere
andra källor (af hvilka två hafva 75° C. värme),
men de äro svårtillgängliga och derför obegagnade.
Val di Poschiavo. Se Poschiavo.
Waldis, Burkhard, tysk fabeldiktare, f. i Hessen
på 1480-talet, blef franciskanmunk i Riga 1523,
men omvändes snart till lutherska läran, slog sig
på tenngjutareyrket och företog vidsträckta färder
kring Europa. 1544 erhöll han ett pastorat i Abterode
(Hessen). Död omkr. 1557. W:s förnämsta arbete är
Esopus (1548; 5:te uppl. 1584), en samling af 400
fabler och skämtberättelser, bland dem 100 uppfunna
af honom sjelf. Han berättar ledigt och väl, med
naiv humor och frimodig satir, samt riktar gerna
sitt gissel mot de andliges lyten. Vidare märkas
hans plattyska fastlagsspel De parabell vam verlorn
szohn (1527; å nyo utg. 1851 och 1881) samt en rimmad
parafras af Psaltaren (1553). Andra skrifter vittna
om hans glödande hat till påfvedömet. W:s fabler äro
utg. på nytt 1862 och 1882 (i 2 bd). Jfr K. Gödeke:
»Burkhard W.» (1852).
Val d’Ispica. Se Modica.
Valdivia. 1. Provins i södra delen af sydamerikanska
republiken Chile, mellan prov. Arauco i n. och
Llanquihue i s. Den omfattar en del af de chilenska
Anderna, som der hafva omkr. 2,000 m. höjd och bära
flere vulkaner, samt kustslätten nedanför, hvilken
har flere vattendrag och till större delen är klädd
med urskog. Klimatet är sundt, och jorden bär alla
mellersta Europas frukt- och sädesslag. Vid kusten
finnas flere goda hamnar. Vid foten af Anderna ligga
flere stora sjöar. Areal 21,536 qvkm. Folkmängden
beräknades 1891 till 70,000 pers. – 2. Hufvudstad
i nämnda prov., vid Valdiviaflodens utlopp i
Valdiviaviken, som bildar en af de vackraste och
säkraste hamnar på hela vestkusten af Amerika. Staden,
som anlades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
