Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Urès ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att genom »forcerad dilatation» på en gång
sönderslita den ärrbildning, som utgör hindret;
men en återbildning eger snart rum, då deremot
resultatet af den långsamma tänjningen är af
längre bestånd. Införandet af en sond möter ofta
svårighet ej allenast till följd af förträngningen,
utan äfven derigenom att sondspetsen intränger i
utbuktningar af urinröret. Forcerar man i dylika fall
införandet af sonden, intränger den i den urinröret
omgifvande väfnaden, och på detta sätt uppkommer
en s. k. »falsk väg». I dylika svåra fall börjar
man att införa tarmsträngar eller smala, elastiska
sonder af kautsjuk. Uretrotomi är en operation,
som afser att dela väggen till urinröret hos mannen
i större eller mindre utsträckning. Dissekerar man
sig genom huden och underliggande väfnader in till
urinröret, kallas operationen yttre uretrotomi. En
genomskärning af urinrörsväggen inifrån kallas inre
uretrotomi. För det senare ändamålet betjenar man sig
af ett instrument kalladt uretrotom. Instrumentet,
som har formen af en urinrörssond, har en ränna,
i hvilken en klinga kan löpa. Vid införandet af
instrumentet är klingan täckt. Då den dragés ut,
skär den igenom de partier, som sätta ett hinder
för dess passage. Den inre uretrotomien kan
utföras endast i de fall, då en sond kan införas
genom strikturen. Vid de impermeabla strikturerna
samt då urinfistlar föreligga, utföres yttre
uretrotomi. Denna operation utföres äfven i de fall,
der urinröret genom yttre våld blifvit afslitet. –
Ett hinder för urinens afgång uppkommer till följd af
den med åren inträdande prostata-hypertrofien. Det
är i synnerhet den mellersta delen af prostata,
som förstoras. Derigenom erhåller urinröret en
skarp krökning och en förträngning tillika. Urinens
afgång från blåsan försvåras och de ofvan skildrade
olägenheterna deraf utveckla sig. Man har försökt
att genom operation aflägsna hindret, dock utan
framgång. Behandlingen inskränker sig till att
dagligen tömma patientens blåsa med en kateter,
hvarvid den största omsorg måste iakttagas för att
undvika införandet af mikro-organismer i blåsan,
hvilka gifva anledning till en katarr. Se vidare
Ischuri (stranguri, dysuri, urinstämma). Om ofrivillig
afgång af urin se Inkontinens. – Svulster i
urinblåsan,t. ex. kräfta, förorsaka blödningar och
gifva anledning till katarr. Om andra sjukdomar i
blåsan se Blåsesten, Blåskatarr och Cystitis. – Om
sjukdomar i njurarna se Njursjukdomar. J. E. J-n.
Urinröret. Se Urinorganen.
Urinstenar. Se Blåsesten och Njursjukdomar.
Urinstämma. Se Ischuri.
Urinsyra, kem., en i urin och vissa urinstenar, i
giktknölar samt i reptiliers och foglars exkrement
(t. ex. guano) förekommande organisk syra, C5H4N4O3,
som 1776 upptäcktes af Scheele. I rent tillstånd är
urinsyran ett hvitt, mycket svårlösligt kristallpulver
och ger med baser svårlösliga salter. Genom inverkan
af oxidationsmedel på urinsyra bildas ett mycket
stort antal organiska föreningar, bl. a. urinämne och
allantoin, som finnas i organismen. P. T. C.
Urinvägarna. Se Urinorganen.
Urinämne, kem., en i urin och andra djurkroppens
vätskor förekommande, af Fourcroy och Vauquelin 1799
i rent tillstånd framställd förening, som utgöres af
kolsyrans amid, CO(NH2)2. Att urinämne bildas genom
omsättning af ammoniumcyanat, H4N . N . CO, visades
1828 af Wöhler och var det första exemplet på syntes
af ett organiskt ämne af oorganiska beståndsdelar. I
djurkroppen bildas urinämne genom ägghviteämnenas
omsättning. I rent tillstånd bildar det färglösa,
lättlösliga kristallnålar, hvilka med vissa syror
(salpetersyra, oxalsyra) gifva kristalliserbara
salter. Den mängd urinämne, som afsöndras med urinen,
är i hög grad föränderlig. Under vanliga förhållanden
uppgår den till 20–40 gram på dygnet. Hos barn
är afsöndringen relativt större än hos fullvuxna
och hos mannen större än hos qvinnan. Födan
är af stort inflytande på den afsöndrade
urinämnemängden. Ägghviterik föda ökar den; under
svält minskas den. P. T. C.
Uri-Rothstock, berg i schweiziska kantonen Uri, s. om
Vierwaldstättersjön, 2,932 m. högt. Högsta spetsen,
en ur firnsnön uppstigande klipp-pyramid, erbjuder en
utomordentligt präktig utsigt. Synnerligen gripande
är anblicken af den till utseendet omedelbart nedanför
liggande Vierwaldstättersjöns gröna spegel.
Uriya. Se Oriya.
Urjancher. Se Kojbaler.
Urkalksten (kornig kalksten, marmor), geol., kalksten,
som tillhör urformationen, är kristalliniskt kornig
samt förekommer såsom lager och linsformiga körtlar i gneis och eurit.
Se Kalksten. E. E.
Urkantonerna kallas de tre kantoner (Schwyz, Uri
och Unterwalden), som bilda kärnan i det schweiziska
edsförbundet.
Urklamma l. urschackla, sjöv., losstaga en ketting
från ett ankare eller annat föremål genom att utjaga
bulten i den klam (schackel), med hvilken han är
fäst till ankarets »röring» eller till särskild
ring i föremålet. Att ditsätta kettingen kallas
att iklamma (ischackla) densamma. Jfr Ankare och
Ankarketting. R. N.
Urkrafter l. grundkrafter, fys. För att kunna
förklara de fysiska grundfenomenen antog man fordom
tillvaron af naturkrafter, hvilka inverkade på
materien. Dessa voro den allmänna attraktionen,
värmet, ljuset, magnetismen och elektriciteten. Men
alldenstund alla fysiska fenomen bestå deruti att
kropparna eller deras smådelar aflägsna sig från
eller närma sig hvarandra, uppdelade man stundom
naturkrafterna i två grundkrafter: attraktions- och
repulsions-krafter. Om dessa krafters natur kände
man intet. Några antoge, att de voro egenskaper,
inneboende i materien; andra ansågo, att de verkade
medelst s. k. ovägbara fluida, af hvilka det fanns ett
för värmet, ett annat för ljuset, två för magnetismen
och två andra för elektriciteten. Denna invecklade
teori har småningom gifvit vika för den dynamiska
teorien, enligt hvilken alla fenomen hafva sin orsak
i rörelser hos kropparna och deras smådelar samt i
det hela verldsrymden fyllande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
