Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala slott - Upsala stift - Upsala studentsång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädplanteringar samt en af Fogelberg modellerad och
af landshöfding Fock bekostad kolossal bröstbild
af Gustaf Vasa, som aftäcktes 1827. -r-
Upsala stift upprättades under förra hälften af 1100-talet
(1129 omtalas en biskop Henrik i Upsala), vid hvilken
tid, om ock litet senare, de öfriga stiften omkring
Mälaren, nämligen Strengnäs och Vesterås stift,
bildades. Under de första åren lydde biskopen
under Lunds ärkebiskop, men redan 1164 invigdes
Alvastra-munken Stefan till Sveriges ärkebiskop
och utöfvade sedermera uppsigt öfver den kristna
kyrkan i Sverige och Finland. På rätten att vara
kyrkans öfverhufvud (primas) här i Norden gjorde
dock ärkebiskopen i Lund fortfarande anspråk
intill reformationstiden. Detta framkallade gång
på gång protester från den svenska kyrkans sida,
och slutligen (1457) antog Jöns Bengtsson titeln
primas Sueciae (se Primas). Ärkebiskoparna i Upsala
hafva ock till senaste tider burit titeln Svea rikes
ärkebiskop. Upsala stift l. ärkestiftet omfattade
till en början Upland och de land n. och ö. om detta
landskap, till hvilka kristendomen spridde sig från
Sverige. Men redan under 1200-talet fick Finland sin
egen biskop, och 1647 upprättades superintendentian i
Hernösand, hvarefter ärkestiftet omfattade landskapen
Upland, Gestrikland och Helsingland. Sedan denna
tid äro gränserna i det närmaste oförändrade,
och ärkestiftet omfattar f. n. hela Upsala län,
hela Gefleborgs län, större delen af Stockholms län
och en mindre del af Vestmanlands län. (Derjämte
är ärkebiskopen preses i Stockholms stads
konsistorium, och under honom lyda pastorerna i
svenska församlingarna i London och i Paris äfvensom
svenska sjömansprester i utlandet.) Kontrakten äro 28,
på länen fördelade på följande sätt. Till Upsala län
höra Domprosteriet, Trögds, Åsunda, Håbo, Ulleråkers,
Norunda kontrakt och största delen af Vaksala kontrakt
samt hälften af Olands och Frösåkers kontrakt (hvilka
båda kontrakts öfriga delar ligga inom Stockholms
län), största delen af Hagunda och Lagunda kontrakt
och en ringa del af Fjerdhundra Norra kontrakt (hvilka
trenne kontrakt i öfrigt ligga inom Vestmanlands
län), äfvensom Örbyhus kontrakt (som med en mindre
del tillhör Gefleborgs län). Till Stockholms län
höra vidare Närdinghundra, Lyhundra, Sjuhundra,
Erlinghundra, Seminghundra, Roslags Vestra,
Svartsjö, Roslags Östra kontrakt. Till Vestmanlands
län hör, utom hvad ofvan är nämndt, Fjerdhundra Södra
kontrakt och till Gefleborgs län utom förenämnda del
Gestriklands Östra, Gestriklands Vestra, Helsinglands
Östra, Helsinglands Vestra nedre, Helsinglands Vestra
öfre, Helsinglands Norra nedre kontrakt, Helsinglands
Norra öfre kontrakt. Pastoraten äro 169, omfattande
246 församlingar. Af pastoraten äro 35 regala, 2
patronelt regala, 9 prebenden, 108 konsistoriella
och 15 patronella. Af areal och folkmängd år 1890
kommo på Upsala län 5,313 qvkm. och 121,097 innev.;
på Gefleborgs län 19,214 qvkm. och 206,924 innev.;
på Stockholms län 5,874 qvkm. och 114,089 innev.;
på Vestmanlands län 1,677 qvkm. och 25,276 innev.;
tillsammans 32,078 qvkm. och 467,386
innev. – Biskopen, sedermera ärkebiskopen, residerade
till en början i det nu s. k. Gamla Upsala, men
ärkebiskopssätets flyttning till Östra Aros, som
derefter fick namnet Upsala, tillstaddes 1258 af
påfven och beslöts 1270 af konungen samt verkställdes
1273, då Fulco (d. 1277) var ärkebiskop. Hans
företrädare i värdigheten finnas uppräknade i
art. Gamla Upsala. Bland hans 51 efterträdare må
nämnas Birger Gregersson (1366–83), Nils Ragvaldsson
(1438–48), Jöns Bengtsson (1448–67), Jakob Ulfsson
(1470–1514), Gustaf Trolle (1515–21), Johannes
Magni (1523–26, den siste katolske ärkebiskopen),
Laurentius Petri (1531–73; den förste protestantiske
ärkebiskopen), Abrahamus Angermannus (1593–99),
Olaus Martini (1601–09), Petrus Kenicius (1609–36),
Laurentius Paulinus (1637–46), Johannes Canuti Lenaeus
(1647–69), Olof Svebilius (1681–1700), Erik Benzelius
d. ä. (1700–09), Haqvin Spegel (1711–14), Mattias
Steuchius (1714–30), Samuel Troilius (1758–64),
Uno von Troil (1786–1803), Jakob Axelsson Lindblom
(1805–19), Karl von Rosenstein (1819–36), Johan Olof
Wallin (1837–39), Karl Fredrik af Wingård (1839–51),
Hans Olof Holmström (1852–55), Henrik Reuterdahl
(1856–70) och Anton Niklas Sundberg (sedan 1870).
Upsala studentsång har länge haft namn om sig att
vara ej endast blomman af Sveriges qvartettsång,
utan äfven den i sitt slag förnämsta i verlden. Som
dess egentlige skapare anses J. C. F. Haeffner
(director mus. vid Upsala univers. 1808–33), dock
mera genom sina kompositioner än genom sin ledning,
ty han anförde sällan utom vid jubelfester. Under
första årtiondet af detta årh. fanns ännu ingen
ordnad qvartettsång i Upsala. Derefter började
en sådan bildas, men tills vidare endast inom
de särskilda nationerna. Den s. k. »allmänna
sången» stiftades först år 1830 af O. F. Tullberg
(enl. en annan uppgift skulle den datera sig från
1827); förut hade gemensamma sångöfningar egt rum
endast tillfälligt, med anledning af särskilda
högtidligheter. Och fortfarande förblefvo allmänna
sångens öfningar oregelmässiga, till dess »Allmänna
sångföreningen i Upsala» under K. O. J. Laurin 1842
fick bestämda stadgar, i hvilka dess ändamål uppgifves
vara »bildandet af en varaktig och värdig studentsång,
som med intresse i synnerhet bör omfatta upplifvandet
af de svenska nationalsångerna, firandet af de för
hvarje svensk medborgare dyrbara fosterländska minnen
samt dessutom vara ett uttryck af studentkårens
tänkesätt om hvarje utmärkt förtjenst, så inom
som utom universitetet». Efter Laurin nämnas såsom
sånganförare C. J. Björk, K. Anjou, O. Meijerberg
(under hvilken den första studentkonserten hölls,
1845), G. Wennerberg, J. L. Engström, A. M. Myrberg
och J. A. Josephson, till dess ledningen
öfvertogs af Oscar Arpi, som under tjugoårig verksamhet
(1852–72) bragte upsalasången till dess höjdpunkt och
i spetsen för densamma 1867 eröfrade högsta priset
vid sångaretäflan i Paris (se Arpi). Efter honom
hafva studentsångens ledare varit A. Forssman och
(från 1875) I. Hedenblad, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
