Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tschernaja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(T. har vunnit ett namn såsom forskare öfver
meteorstenarnas natur.) Äfven genom utgifvandet af
tidskriften »Mineralogische und petrographische
mittheilungen» har han inlagt förtjenster om
vetenskapen. Jfr f. ö. Kristallografi,
sp. 1,589.
Tschernaja. Se Tjernaja.
Tschernajew. Se Tjernajev.
Tschernigow. Se Tjernigov.
Tscherning, Anton Frederik, dansk politiker, militär,
född d. 12 Dec. 1795 på Frederiksværk, der fadern
var fabriksinspektör, blef löjtnant vid artilleriet
1811 och åtföljde de danska trupperna till Frankrike
1815–18. Han var faderns medhjelpare 1820–28 och
sändes sedermera till franska hären i Grekland. Vid
sin hemkomst befordrad till kapten, deltog han i
inrättandet af krigshögskolan, der han anställdes som
lärare 1830. Då han i flygskriften Om de preussiske
provinsialstænder (1831) skarpt kritiserade
provinsialständerinstitutionen, men framhöll Norges
grundlag såsom mera passande för Danmark och i
fyra smärre skrifter Om det danske væbningssystem
(1831–33) angrep det danska härväsendet, skickades
han 1833 på »en studieresa i utlandet». År 1840 kom
han tillbaka och blef då batterichef, men emedan han
icke ville öfvergifva kampen för en fri författning,
tog han afsked i Dec. 1841. Han egnade sig åt
industrien, var derjämte en flitig medarbetare i
»Fædrelandet» och blef snart en framstående medlem af
det nationalliberala partiet samt 1846 en af stiftarna
af »Bondevennernes selskab». I Mars 1848 framträdde
T. såsom en af ledarna för Kasinomötena och blef derpå
krigsminister. Hans förtjenst var det i öfvervägande
grad, att hären så snart sattes i krigsdugligt skick,
och det länder honom till ära, att han valde den unge,
talangfulle Læssöe till stabschef. Med rätta utnämnde
också Fredrik VII T. till öfverste straxt efter slaget
vid Bov, men den formliga utnämningen egde rum först
efter hans afgång från ministerposten. Emellertid
förlorade T. inom kort hoppet om att med vapenmakt
häfda Danmarks rätt till Slesvig emot Tyskland och
ansåg, att Danmark skulle kunna fästa Slesvig vid
sig endast genom att gifva det stor sjelfständighet
och större medborgerlig frihet, än tyskarna ville
gifva. I Nov. 1848 afgick T. som minister (såsom
sådan hade han bl. a. förberedt införandet af allmän
värnpligt), men deltog såsom kungavald riksdagsman
mycket verksamt i förhandlingarna om grundlagen och
kämpade i synnerhet för utsträckt rösträtt. Såsom
medlem af folketinget 1849–66 utöfvade T. stort
inflytande genom vältalighet, rikedom på idéer och
otrolig arbetsförmåga. Ifrigt kämpade han för höjandet
af bondeståndet och de lägre samhällsklasserna, på
samma gång han var en fiende till ämbetsmannapartiet
och dess mera formella liberalism. Han understödde
regeringens helstatsplan 1852–54 och vann för densamma
»bondevennernes» parti, men motsatte sig deremot
»fællesforfatningen» 1855, emedan den inskränkte
de särskilda landsdelarnas sjelfständighet och den
allmänna rösträttens inflytande.
Såsom kungavald medlem af riksrådet
1854–64 tillhörde T. oppositionen samt rådde till
försonlighet mot holsteinarna och varsamhet gent
emot Tyskland. År 1863 uppträdde han med mycken
kraft mot novemberförfattningen och fordrade
efter fredsslutet 1864, att riksrådet genast
skulle upphöra och riksdagen återinsättas i sin
förra maktställning. Sjelf lemnade han sin plats i
riksrådet, fortsatte till det yttersta sitt motstånd
mot junigrundlagens ändring och drog sig tillbaka från
det offentliga lifvet, då den 1866 trädde i kraft. Han
skref likväl fortfarande artiklar i »Nörrejydske
tidende». Tillsammans med dennas redaktör, G. Winther,
och L. Björnbak hade han 1862 stiftat »Den jydske
folkeforening». T. dog d. 29 Juni 1874. Jylländska
bönder reste 1881 hans minnesvård på Himmelbjerg. Af
A. F. T:s efterladte papirer utkom i 3 bd 1876–78.
E. Ebg.
Tschernitschew. Se Tjernisjev.
Tschernyschewsky. Se Tjernysjevskij.
Tschesme. Se Tjesme.
Tschetschenzer. Se Tjetjentser.
Tschetwert. Se Tjetvert.
Tschibuk. Se Tjibuk.
Tschigirin. Se Tjigirin.
Tschin. Se Tjin.
Tschirch, Friedrich Wilhelm, tysk musiker,
f. 1818, d. 1892, var 1843–52 musikdirektör i
Liegnitz, sedan hofkapellmästare i Gera. Omtyckt
kompositör af manskvartetter, inbjöds han 1869 af
sångföreningar i Amerika att konsertera med egna
kompositioner (i Baltimore, New York, Washington,
Chicago o. s. v.). Som salongskomponist för piano
kallade han sig Alexander Czersky. I öfrigt skref
han en opera, en mässa och större körverk med orkester,
bland hvilka Eine nacht auf dem meer prisbelöntes
af akademien i Berlin. A. L.
Tschirnhausen (Tschirnhaus), Ehrenfried Walther
von, grefve, tysk matematiker och filosof, f. på
Kieslingswalde i Oberlausitz 1651, inträdde, efter
i Leiden idkade matematiska och filosofiska studier,
såsom frivillig i holländska armén samt reste sedan
under flere år i England, Frankrike och Italien,
hvarunder han 1675–76 studerade i Paris tillsammans
med Leibniz. Återkommen till Tyskland, lefde han
såsom privatman, sysselsatt med vetenskapliga
forskningar. Han dog på Kieslingswalde d. 10
Okt. 1708. – Såsom matematiker har T. företrädesvis
gjort sig känd genom sina undersökningar rörande
kaustikor (brännlinier) och sina försök till lösning
af eqvationer af högre grader. Han upptäckte bl. a.,
att, om parallelt infallande strålar reflekteras från
en cirkelperiferi, brännlinien utgör en epicykloid,
och angaf flere egenskaper hos denna brännlinie. Inom
eqvationsteorien framställde T. en metod att eliminera
ett godtyckligt antal termer till en gifven eqvation
och trodde sig dermed hafva funnit lösningen af den
allmänna nte-grads-eqvationen. Emellertid visade det
sig vid närmare undersökning, att för den angifna
eliminationens utförande i allmänhet fordrades lösning
af en eqvation af vida högre gradtal än den gifna,
och att metoden således ej ledde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
